Jag är så less på mitt bröllop

Får ni proffessionell hjälp med det här? För det låter helt orimligt och så kan ju naturligtvis inte era fortsatta vardagar se ut! Vad det än beror på,, så kan inte ett barns lust eller olust, nycker, idéer eller vilja få styra om man kan gå och jobba eller inte, eller för den delen få styra resten av familjen heller. Det är inte rätt. Inte minst är det helt fel gentemot ett barn att låta barnet ha den makten-och därmed det ansvaret. Vem som ska göra vad och när det ska ske är de vuxnas ansvar i en familj. Du kan vara säker på att din son visst vet om att du är rädd att han inte ska vilja gå (till skolan eller vart som helst) och han kommer att använda den rädslan mot dig.

Jag påstår alltså inte att jag vet eller förstår bakgrunden eller orsaken till beteendet eller hur ni har det. Men jag hoppas som sagt verkligen att ni har den hjälp ni behöver för att komma ur det läget, för det är helt ohållbart och orimligt att det fortsätter som du beskriver det.
 

Det låter ju inte klokt, och fruktansvärt jobbigt!
Jag tycker du ska envisas och inte ge dig i fråga om stöd och hjälp.
Finns det kanske någon förening eller typ av grupp där du kan möta andra i samma situation? Fortsätt kämpa! Jag vet att inom vården kan man få skalla sig blodig innan man hittar rätt, men jag har också flera exempel på hur normt stor skillnad det gör när människor runt omkring slutligen hittar just den läkare som fattar och har rätt insikter. Det har i flera fall i min närhet handlat om många år, men trägen har vunnit. Jag tycker detta låter som bland det viktigaste du kan ägna din energi åt. Jag hejjar på dig.

ursäkta sidorspåret från topic