Inlägg från: Madreh73 |Visa alla inlägg
  • Madreh73

    Jag är så less på mitt bröllop

    Jag med, känner att jag inte gör annat än planerar och vi ska gifta oss om lite drygt 1½ mån, känns som om inget är klart, har bara massa listor som ska bockas av. Frågan är när jag ska hinna bocka av allt, jobbar  och jobbar och hinner inte med mycket mer känns det som. När jag sen pratar med sambon så får jag inga svar, som det ser ut nu ska han iaf ha en väst.....och det är ju bra..men resten då??

    Önksar jag kunde leja ut allting och bara komma dit och allt är klart. Jag blir så stressad, får ont i magen och mitt magsår är på väg tbx känner jag, munnen är full av sår/blåsor och det beror på stressen, sen ska jag jobba betydligt mer än vad som var tänkt, känns inget vidare. Och det är en del på hemmaplan oxå som ska flyta på som vanligt vilket är svårt med barn som har vissa svårigheter och omgivningen inte riktigt förstår varför det är så. Vill den ena gossen inte gå iväg en dag är det ingen idé att ens försöka tvinga honom, vi kommer inte ur huset om vi inte ska använda våld och det vägrar jag.  Snart börjar sklolan och jag är livrädd att han kommer vägra gå dit (det vet inte han) och då blir han en hemmasittare. Svårt för mig att jobba då utom kvällspassen, men det känns ju dumt mot dom andra.

    Jag har iaf beställt servetter idag utan sambons vetskap, vill eller orkar han inte kolla färger osv så får han inte vara med och bestämma, så är det med det!

  • Madreh73
    passionsblomman skrev 2012-08-10 23:59:00 följande:
    Får ni proffessionell hjälp med det här? För det låter helt orimligt och så kan ju naturligtvis inte era fortsatta vardagar se ut! Vad det än beror på,, så kan inte ett barns lust eller olust, nycker, idéer eller vilja få styra om man kan gå och jobba eller inte, eller för den delen få styra resten av familjen heller. Det är inte rätt. Inte minst är det helt fel gentemot ett barn att låta barnet ha den makten-och därmed det ansvaret. Vem som ska göra vad och när det ska ske är de vuxnas ansvar i en familj. Du kan vara säker på att din son visst vet om att du är rädd att han inte ska vilja gå (till skolan eller vart som helst) och han kommer att använda den rädslan mot dig.

    Jag påstår alltså inte att jag vet eller förstår bakgrunden eller orsaken till beteendet eller hur ni har det. Men jag hoppas som sagt verkligen att ni har den hjälp ni behöver för att komma ur det läget, för det är helt ohållbart och orimligt att det fortsätter som du beskriver det.
     
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Det finnse n bakgrund till sonens problem och att tvinga honom är inget alternativ inte heller låta honom bestämma för det gör han inte men det är svåra saker och vi lär oss än. Får tyvärr inte den hjälpen vi väntade oss utan dom menar att han har fått medicin och nu kan vi googla. Vad är det öfr jäkla sätt!?

    Vad gäller bröllopet hoppas jag han "sköter" sig iaf den dagen och kvällen, han blir fort trött, tappar fokus och allt vad koncentration heter rätt fort så det gäller att hålla honom sysselsatt, MEN bestämmer han sig för att det här inte är bra eller kul, blir det ett herrans liv, då kan vi avsluta hela festen. Resten av familjen kommer inte att förstå för dom vill inte erkänna hans problematik, vi inbillar oss, alla barn är stökiga, alla barn springer runt om dom får tråkigt osv. (det där är bara en liten liten del i allt)

    Bröllopet lägger jag snart ner jag med,. för det är som för Anonym också less allt jag  vill ha med eller pyssla med röstas ner på ett eller annat vis, det koster för mycket osv. Min sambo har gjort sitt till vårt bröllop, han har gjort en Spotifylista med 14 timmars musik! Och då är det gäster som kommer som inte ens är dansanta utan såna som mest sitter vid bordet och konverserar.....kul.  Vad ska vi ha 14 timmar musik till om inte vill dansa!? Jag fattar inte...
  • Madreh73
    passionsblomman skrev 2012-08-11 10:52:16 följande:
    Det låter ju inte klokt, och fruktansvärt jobbigt!
    Jag tycker du ska envisas och inte ge dig i fråga om stöd och hjälp.
    Finns det kanske någon förening eller typ av grupp där du kan möta andra i samma situation? Fortsätt kämpa! Jag vet att inom vården kan man få skalla sig blodig innan man hittar rätt, men jag har också flera exempel på hur normt stor skillnad det gör när människor runt omkring slutligen hittar just den läkare som fattar och har rätt insikter. Det har i flera fall i min närhet handlat om många år, men trägen har vunnit. Jag tycker detta låter som bland det viktigaste du kan ägna din energi åt. Jag hejjar på dig.

    ursäkta sidorspåret från topic
    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
    Tack för stödet och jag vill ju planera mitt förlåt vårt bröllop och just nu väntar jag på servetterna som jag hoppas är lika fina som dom såg ut! Skrattande
    Har även bokat in en tur till ikea, panduro och så den lokala scrapbutiken så jag får papper till våra placerinskort. Har ändå hunnit med en del men det är sååå mycket kvar och jag jobbar mer än jag känner att jag har lust med just nu. Har ett mindre kul pass ikväll utan rast så känner att jag kommer vara hyfsat mör imorrn. Nära och kära vill att vi ska vara i kyrkan, men vi ska gifta oss på en klippa med gästerna med oss utan präst och det är ju det vi vill, varför klaga på det??

    Har verklgien försökt pausa i planerandet men jag har inte tid för paus, måste få till det snart för jobbet kommer ta min tid när det närmar sig.
Svar på tråden Jag är så less på mitt bröllop