Har bytt mitt förnamn, vet inte om jag borde byta tillbaka.

Vad är det nya namnet och det gamla?

Det är ändå du som ska heta det så jag tycker att föräldrarna ska försöka respektera det, även om det inte är seden i deras kultur.

har en vän som bytte namn i vuxen ålder då han vantrivdes med sitt gamla namn, det tog ett tag innan jag och andra vande sig men det går och i dag stämmer det inte alls med hans gamla namn så fortsätt kämpa om det är det nya namnet du vill ha.

Kom på att jag även hade en arbetskamrat i min förra hemstad som kom från Turkiet och hon trivdes inte heller med sitt namn så hon bytte till ett mer internationellt gångbart namn vilket ingen som arbetade med henne tyckte var konstigt eftersom det blev lättare för oss att säga än hennes gamla namn och passade henne mycket bättre det blev mer hon om du förstår vad jag menar? :o))

Jag har två gamla klasskompisar som bytte namn efter gymnasiet. Har känt dem sedan vi gick i 1:an på grundskolan. Det kändes bara konstigt enligt mig. De hade "vanliga" svensson-namn innan och bytte till namn som skulle vara lite "speciella". Jag kan förstå att man vill byta om man har ett jättekrångligt namn så stå på dig, men tyck inte att det är konstigt om folk fortsätter att kalla dig ditt gamla namn, speciellt dina föräldrar. De får du nog leva med väääldigt länge.

Man ska väl aldrig behöva känna sig hämmad på grund av sitt namn. Jag förstår dock att det är knepigt med det nya. Tänkte rekommendera en bok och visa att du nog inte är ensam om dina funderingar. Jhumpa Lahiri heter författaren och boken heter the Namesake på engelska och I väntan på ett namn på svenska. Har bara läst den engelska själv, men det är ju samma bok :)

Tycker du ska ha det namn du trivs med och strunta i vad alla andra tycker!

Jag har flertalet personer i mitt liv som bytt namn, vissa flera ggr till och med och de tycker inte alls det är konstigt eller fel av oss som känt dem sedan länge, att vi ibland glömmer och kallar dem det namn vi känt dem längst som.

Märta blev Mikaela men för mig är hon naturligtvis alltid Märta, men för att respektera henne och hennes val så säger jag Mikaela. Om jag råkar säga Märta så skrattar hon och "rättar" mig - Mikaela menar du? Om jag säger Märta till henne framför någon som hon nyligen lärt känna så brukar jag när jag kommer på mitt misstag, bara för att inte förvirra den nya bekantskapen, säga att hon heter Märta i andranamn och jag tycker det är så gulligt!...

Jag har en kompis sen 4 år tillbaka, som för mig heter en sak. Dock hade hon bytt till det namnet åtta år tidigare pga att hon hatade det namn hon var döpt till. För oss som lärt känna henne efter namnbytet är det inga konstigheter, hon heter ju vad hon heter liksom. Men hennes släkt och de flesta äldre kompisar säger fortfarande det gamla namnet. Summan av det hela, byt absolut om du vill, I am all for it, men var beredd på att det kan ta lång tid innan de du känner kallar dig för det nya namnet, om dom gör det överhuvudtaget!

Kan du inte kalla dig for nagot som ar lite enklare att uttala? Om du heter till exemple Jahanara kanske du kan kalla dig for Hanna, som ett exempel.

Jag lade till ett namn i gymnasiet (gjorde ett dubbelnamn av mitt namn), och trodde att det skulle ga att "komma undan med". Men ditt namn ar en del av dig, och ditt gamla namn ar en del av din historia som person. Du kommer aldrig att kunna latsas att du alltid har hetat ditt nya namn, specielly inte om det inte passar kulturellt. Jag markte att mitt nya namn inte reflekterade mig som person helt enkelt. Folk fragade om det, och jag tyckte inte om att saga att jag hade bytt. Det ar nastan som om jag forsokte fly fran mig sjalv. Sa jag bytte tillbaka. Det var jattekrangligt och kostade pengar. Och jag har inte berattat det for min blivande man for jag tycker det ar pinsamt att jag "ville vara nagon annan". Sa nu hoppas jag att han inte far se nagot gammalt papper med mitt pahittade namn pa.

Tank till ordentligt. Ditt nya namn kommer aldrig att radera det gamla. Om du dessutom tycker om ditt gamla namn sa finns det ingen andledning att byta bara for att andra tycker det ar svart att stava. Be dom kalla dig ett kortare smeknanmn bara! Eller kanske du kan andra stavningen bara? Jag forstar att dina foraldrar vill att du ska behalla det. Dom har ju faktiskt gett dig ditt namn och dom tankte sakert lange och val pa vad dom skulle kalla dig. Och nu vill du andra nagot som dom har gett dig.

Det finns ju otaliga trådar om brudar här inne på forumet som funderar fram och tillbaka på om de vill byta efternamn, använda sitt namn som mellannamn eller helt enkelt behålla sitt eget efternamn. Och för det mesta så är det för att de identifierar sig med sitt efternamn lika mycket som sitt förnamn.

Om du inte känner dig som du i det namn som dina föräldrar gett dig, så är det väl en fantastisk möjlighet att det går att byta?
När jag var liten hatade jag mitt namn, Amanda, och var bombsäker på att jag skulle byta namn till "Penny" när jag blev stor nog. Men nu, tusen år senare, så är jag så ett med mitt namn och jag vet inget annat namn som skulle representera mig bättre.

Känn efter, känn i hjärtat och välj sen. Och stå sen fast vid det valet. Du behöver inte ens välja att försvara det för din familj och dina vänner; lämna konversationen - gå där i från, upprepa samma svar om och om igen "jag vill hellre heta _______". Tillslut kommer de kanske förstå att det faktiskt är det här du vill.

Lycka till  

Jag har några bekanta som har bytt förnamn. De svarar helt sonika inte om man säger fel namn, för de har bestämt sig för att de inte heter det oavsätt vad andra tycker. Det är klart att det kan vara lättare sagt än gjort, men om du gillar ditt nya namn så stick to it! Folk vänjer sig tillslut.