Har bytt mitt förnamn, vet inte om jag borde byta tillbaka.

Vad är det nya namnet och det gamla?

Det är ändå du som ska heta det så jag tycker att föräldrarna ska försöka respektera det, även om det inte är seden i deras kultur.

Tycker du ska ha det namn du trivs med och strunta i vad alla andra tycker!

Jag har flertalet personer i mitt liv som bytt namn, vissa flera ggr till och med och de tycker inte alls det är konstigt eller fel av oss som känt dem sedan länge, att vi ibland glömmer och kallar dem det namn vi känt dem längst som.

Märta blev Mikaela men för mig är hon naturligtvis alltid Märta, men för att respektera henne och hennes val så säger jag Mikaela. Om jag råkar säga Märta så skrattar hon och "rättar" mig - Mikaela menar du? Om jag säger Märta till henne framför någon som hon nyligen lärt känna så brukar jag när jag kommer på mitt misstag, bara för att inte förvirra den nya bekantskapen, säga att hon heter Märta i andranamn och jag tycker det är så gulligt!...

Kan du inte kalla dig for nagot som ar lite enklare att uttala? Om du heter till exemple Jahanara kanske du kan kalla dig for Hanna, som ett exempel.

Jag lade till ett namn i gymnasiet (gjorde ett dubbelnamn av mitt namn), och trodde att det skulle ga att "komma undan med". Men ditt namn ar en del av dig, och ditt gamla namn ar en del av din historia som person. Du kommer aldrig att kunna latsas att du alltid har hetat ditt nya namn, specielly inte om det inte passar kulturellt. Jag markte att mitt nya namn inte reflekterade mig som person helt enkelt. Folk fragade om det, och jag tyckte inte om att saga att jag hade bytt. Det ar nastan som om jag forsokte fly fran mig sjalv. Sa jag bytte tillbaka. Det var jattekrangligt och kostade pengar. Och jag har inte berattat det for min blivande man for jag tycker det ar pinsamt att jag "ville vara nagon annan". Sa nu hoppas jag att han inte far se nagot gammalt papper med mitt pahittade namn pa.

Tank till ordentligt. Ditt nya namn kommer aldrig att radera det gamla. Om du dessutom tycker om ditt gamla namn sa finns det ingen andledning att byta bara for att andra tycker det ar svart att stava. Be dom kalla dig ett kortare smeknanmn bara! Eller kanske du kan andra stavningen bara? Jag forstar att dina foraldrar vill att du ska behalla det. Dom har ju faktiskt gett dig ditt namn och dom tankte sakert lange och val pa vad dom skulle kalla dig. Och nu vill du andra nagot som dom har gett dig.

Jag gjorde ett dubbelnamn av mitt riktiga namn. Lade till ett ganska "exotiskt" namn efter mitt vanliga. Det var mest pa upprop i skolan, nar jag fick post och sadar som det marktes. Men folk fragade jamt vart det kom ifran eftersom det var sa ovanligt, och da kan man ju inte latsas att det kommer ifran ens slakt eller foraldrar nar det inte ar sant. Da maste man ju saga: Jag lade till det sjalv. Och da ar det ju nastan meningslost. Da "ar" man ju inte sitt nya namn, utan bara "fast egentligen heter jag X".

Jag flyttade utomlands ungefar tva ar efter att jag hade bytt, och da slutade jag ens namna det nya namnet ens pa blanketter och sant. Men ibland maste man ju gora det, som pa sitt pass. Och jag kande att jag inte langre kunde sta for namnbytet. Det representerade bara en tonarsfas, en indentitetskris, som att jag fargade haret svart fast jag ar blond. 

Sa jag bytte tillbaka efter kanske fyra-fem ar. Det var ingen som markte det eftersom jag fortfarande bor i ett annat land. Men mina foraldrar brukar fortfarande reta mig for det. Och min fastman vet inget, for jag skams for det. Sa jag hoppas att han aldrig far reda pa det.