Varför är ni så tveksamma... stötta varandra

Nä, det är klart. Och strävar man efter att lycas uppfylla just det, så är det nog bra om man omvärderar, lugnar ner sig och sätter en ny ribba. Inte minst för att det är att sätt en rätt orimlig press på de som kommer som gäster att de har någon slags skyldighet att bekräfta varenda detalj i hela tillställningen-annars blir det ett misslyckande för brudparet (eller om det nu var bruden?)I grund och botten är ju faktiskt ett bröllop först och främst ett officiellt kungörande om parets civilstatus-ett som genom årtusenden firats med buller och bång av det samhälle paret råkar tillhöra. Att paret själva ställer till med festen och definierar sig själva genom den, är tämligen nytt historiskt sett, och också synen att bröllopet bara skulle angå brudparet. Även om den reella betydelsen har minskat rätt avsevärt med åren (inte minst med anledning av kvinnans självständighet), så får man nog ändå konstatera att en vigsel i någon mån även angår åtminstone föräldrar och övriga nära familjemedlemmar.Well, då kan den inbjudne (och hans häst) knappast ha varit särskilt viktiga i er tillvaro från första början som jag ser det. Rääten att säga vad man vill är ju (tack och lov) faktiskt lagstadgad i vårt land. Iofs finns ju ingen anledning att fördenskull ta sig friheten att vara otrevlig eller klanka ner på andra människor. Det gäller förövrigt allmänt i min bok, inte bara vid bröllop.
Däremot kan det faktiskt ibland vara så, att även den mest ivriga festplanerare gör tankevurpor, missar något ganska viktigt eller inte inser konsekvenserna av vissa delar av planen. Då kan den personen-även om den blir stött i kanten-behöva bli mer upplyst. Lämpligen av kloka människor runt omkring som vågar säga till, så att man har chansen att tänka efter före så att säga. Likväl som att ingen någonsin lyckas göra alla nöjda, finns heller ingen som alltid tänker ut allt bäst själv.Nå, isåfall vore det ju lika bra att folk bara tog och hade en alldeles egen dag, utan någon alls förutom dem själva.
Det är nämligen det enda rimliga. Ingen som helst dag i ens liv där andra människor är delaktiga är ens alldeles egna. Hela den inställningen är fullständigt befängd. Alla andra som är med er den dagen har också en dag just den dagen. Och i den finns-hör och häpna- fler saker, faktorer och människor för dem än bara just er.
Därför behöver man för allas trevnads skull ta olika typer av hänsyn som festarrangör. Man behöver tänka på hur olika delar av dagen kommer att bli för gästernas del-alldeles oavsett hur fyndig, unik eller uttrycksfull man anser att just den delen är för ens egna behov av att visa "vem man är". Sådant som hur länge gästen får vänta, om de har tak över huvudet, kan svalka sig, sätta sig, få i sig vatten, något att äta, ställa ifrån sig sin medhavda present, gå på toa och alla de där andra små och stora sakerna som faktiskt spelar roll för om man har förutsättningar att trivas och ha trevligt.

Visst kan man råka i huvudbry ibland och inte riktigt veta hur man ska lösa vissa saker som dyker upp. Och visst kan man bli galen när folk behagar tycka och kluven när man vill både det ena och å andra sidan något annat. Men med en grudtrygghet i att man aldrig kan få med allt man någonsin tänkt och drömt, och att det får finnas plats för att vissa saker inte blir som man tänkt sig och att man kan lyssna på andra i lagom utsträckning, (och då får man kanske också inse att man bara ska berätta i lagom utsträckning, dvs inte allt för alla och hela tiden) så ska det nog gå bra för de flesta.

Avslutningsvis undrar jag varför den här tråden ligger i känsliga rummet?

Naturligtvis inte! Det finns en ganska bred skala från att vara överdrivet ängslig över hur alla andra ska uppfatta allting till att vara en fullblodsegoist som faktiskt inte alls tänker så vidare värst mycket i termerna av vad som är trevligt för andra att komma på för kalas.
Ibland blir detmanplanerat däremot inte alls så trevligt för alla andra som man själv kanske inbillat sig. Och faktiskt så verkar många inte reflektera över just gästens upplevelse. Det är i min värld konstigt.
Det finns gott om exempel under årens BT-historia på omdömeslösa människor som tycks se alla andra människor som statister, gratis arbetskraft eller publik. Sådana som ska dekorera ens tillställning först innan, med många timmars arbete, sedan under festligheterna-givetvis klädda enligt brudparets färgtema, och gärna efter, då det ska städas.

Tro mig, man börjar efter ett tag tro att man hört allt-men se då kommer någon med något nytt skräckexempel. Det finns absolut tillfällen då man har anledning att både kritisera och ifrågasätta. För som sagt, visst finns exempel på gäster som tycks vara idioter-men även idioter verkar ibland vara i färd med att planera fester.Det är inte alls givet att du menar enbart den sortens kritik. Du säger ganska många gånger med stora bokstäver att ingen ska lägga sig i öht.

Jag önskar jag kunde hålla med i antagandet att alla väl planerar för att det ska bli trevligt för gästerna.
Efter ett antal år av läsande här, har jag varit tvungen att revidera den naiva inställningen och konstatera att för somliga är en bröllopsfest inget annat än den i särklass största egotrippen ever.
Och folk ska komma dit, betala, uppvakta, vara tacksamma och jubla-utöver det hålla klaffen. Det gäller förresten redan från dagen då save the date-korten anlänt i brevlådan, vidare under hela planeringen (på sisådär ett och ett halvt år minimum), genom möhippeextas vidare över vigseldagen-och sjävklart året därpå, när löftena ska förnyas, för att brudparet ska få chansen att reparera allt som inte blev perfekt första gången. Fast, då får man verkligen vara extra tacksam om man blir bjuden-för kvar på den listan står bara det lilla fåtal som inte svikit brudparet under resans gång genom att med sin brist på entusiasm eller ovilja att offra sig lite för en enda gångs skull, bevisa att de egentligen inte är några värdiga vänner-eller ens föräldrar.

Det är uppenbart rätt tillspetsat det jag säger-tyvärr är det fortfarande otäckt nära sanningen i fler exempel än vad som är roligt. Tack och lov finns här annars mest normala människor som efter bästa förmåga försöker planera vad som ofta är den största tillställningen de hittills stått värdar för.
I ett sådant läge kan det vara bra både med tips och råd i fråga om hur man kanske bör göra för att undvika missöden, likväl som lite lugnande ord för den som håller på att hispa iväg fullständigt. Under resans gång hinner nog de flesta passera flera olika stadier, där man ömsom nojjar, oroar sig, ballar ur och blir förbannad, gråter och känner sig trött, överväldigad eller bara allmänt tveksam.
Blint medhåll från omgivningen i allt, tror jag inte på. Stötta varandra tror jag på. Men somliga gånger kan stödet vara rätt obekvämt i förstone. Kanske ser man först i efterhand -eller aldrig, att just det där sanningens ordet man fick var den bästa hjälpen av alla.

Om det är det du tror att alla andra tror att du menar, så är det nog snarare du som missuppfattar vad "alla andra" menar.

Till att börja med, så kan det vara en fördel att uppfatta olika skribenter var för sig, hellre än som en samlad grupp som skulle ha gemensamt att de

1. missuppfattar-antagligen med flit

2. saknar common sense-till skillnad mot dig själv

3.påstår att du personligen skulle vilja dina presumtiva gäster något illa

Hela grejen handlade väl om att man skulle stötta varandra? Och du och Marjasinus verkar båda-som ganska nya här på forumet-uppfatta många som otroligt osäkra och benägna att "bed over backwords" för att tillfredsställa allt och alla intill orimlighet.
jag, Knyttan och många andra, har under åren fått ett lite annat intryck, och jag har en del annan input i ämnet. Det betyder inte att vi inte är överens om att man ska försöka arrangera en fest där folk har trevligt. jag är bara inte lika övertygad som du att alla faktiskt har just det för ögonen alltid. Jag trodde det var just common sense och självklart-men med åren har jag böjat hålla färre saker för självklarheter och insett att det finns folk som verkligen på allvar tycker att sådant som jag anser vara omsorg, artighet och vanligt folkvett, bara är mossigt, onödigt och överdrivet-för det är ju deras dag och täker folk inte följa deras egenpåkomna regler, så "fuck off".

Sättet dina inlägg är skrivnma på, med väldigt högt tonläge (versaler) och ett upprepande av ER och VILL osv, blir väldigt likt sådant som ropats ut av tvättäkta bridezillor under åren. Och då menar jag i ordets sanna bemärkelse! Jag förstår visst att det nog inte är riktigt så du menar, men satt i forumshistorien och på grund av stilen, så blir du kanske uppfattad som att du skriker högre än du menar.

Jag står fast vid att även om vissa behöver höra att deär fria att göra det de själva vill och väljer, så är det en hel del-om inte fler, som behöver höra att det fnns andra än de själva på deras dag och att man kan behöva ta ganska många olika hänsyn innan man är framme vid en bra plan för sin fest. Det kan under planeringen stundom kännas ganska marigt och då kan tips och bollande med andra vara bra-om man ändå i slutänden vågar fatta egna beslut och också ta konsekvenserna av sina val. För, ganska ofta vill man bestämma på ett visst sätt, och sedan lägger man skulden för det som inte blir så bra på gästerna. Det är bättre att dra en lite längre analys i förväg ibland, så har man chansen att välja bort eller lägga till moment för att undvika missöden

Tack ska du ha!
Ja, jag tror absolut de flesta frågor mer handlar om att man vill höra andra säga att de tycker man har en bra idé, har pysslat vackert etc. Därför kan det också ofta bli oerhört starka reaktioner om någon faktiskt inte håller med eller uttrycker att den nog skulle göra annorlunda. Reaktionerna blir då av typen "dumma dej-fy vad elak du är!"
Synd, eftersom även de gånger det inte finns absoluta sanningar, utan mer handlar om tyckande och åsikter, kan vara värdefullt att ta in olika synsätt.
Egentligen på sätt och vis också ganska meningslöst, eftersom den sortens trådar inte tjänar något annat syfte än att alla-oavsett vad de visar upp, ska få höra hur fiiiint det är.
Jag gillar egetnligen inte att kategorisera manligt-kvinnligt beteende och bunta ihop människor efter kön, men faktiskt undrar jag om detta inte är ett väldigt "tjejigt" beteende. Och om det då inte av män kan uppfattas som mer osäkert än det egentligen är-för under den först försiktigt frågande ytan, gömmer sig ofta en betydligt fränare person, som biter ifrån rätt hårt så fort hon känner sig ens aningen ifrågasatt (läs kränkt).

Sedan finns ju givetvis "riktiga" frågor, där man på allvar undrar något och söker efter svar och information. Då kan man få hjälp med och svar på det mesta på det här stället.