Jaha, är ni också med barn?
Nu är jag så in i själen trött på det här!!! Vi längtar, hoppas och önskar så att vi blir blå.. Kollar ägglossning med stickor, tempar och har sex, men INGET händer! Nu har vi försökt i över 1.5 år och jag börjar tappa modet! Vi motionerar, äter extra folsyra och vitaminer. Min man duschar kallt och jag kommer varje gång vi har sex! Jag är fan inte glad för andra som är gravida längre, jag tycker att VI förtjänar att få vänta vårt efterlängtade kärleksbarn nu! Det är SÅ orättvist, för det handlar inte om hur bra föräldrar man kommer att bli, inte om längtan eller framgång i livet... Det är slumpen och det stör mig som f*n! Jag börjar i ärlighetens namn bli bitter, missunsam är jag också. Så, nu har jag fått ur mig litegrann iaf.. är ni fler härinne som varit tillsammans Länge och försökt i Minst ett år så är ni välkomna att göra mig sällskap här, annars; tack för att du läste!
för det känns ju verkligen som att Alla är föräldrar, och det verkar gå så Lätt! 
Varför i hela fridens namn pratas det inte om det här? Jag hoppas innerligt att ingen hintar om barnskaffande på bröllopet, för då vette tusan hur jag reagerar.. Förmodligen som en professionell maratonlöpare som blir kallad soffpotatis.. :-P
jag förstår att det är tokdrygt att behöva försvara sig då man inte Vill ha barn också.. för det ses ju som helt onaturligt.. jag var själv med i det laget förut, kunde inte tänka mig att ha barn.. tyvärr gick den motviljan över till den här överjävliga längtan med åren.. :-\ men som sagt, att folk ens vågar fråga om det här alls är ju helknäppt.. ska vi förhöra oss om ansning i de nedre regionerna också kanske? "men faster gudrun, rakar du muffen eller kör du brasilianskt?"