Jaha, är ni också med barn?
jag förstår eran frustration.. även om jag har barn sedan innan. Dels upplevde jag den känslan efter att ha fått missfall. Kunde inte se någon som var gravid eller en barnvagn utan att gråta. Har nu tre barn (var väldigt ung när jag fick dom) sedan tidigare och ska väll vara lycklig för det...
När jag var lite över trettio så hade jag väldigt stora problem med blödningar, mitt blodvärde var väldigt lågt. Detta medförde dels handikapp då jag blödde igenom trots största tampong och stor binda var jag aldrig "säker" testade olika hormontabletter för att minska eller hormonspiral eller zyklokapron.. om dom hjälpte så fanns det andra biverkningar som var svåra. Jag tog ett beslut att operera bort livmodern, jag skulle ju ändå aldrig vilja ha fler barn. Dessutom så hade jag i princip inget val pga min hälsa.
Nu ett antal år efteråt har jag träffat en ny man. Även han har barn sedan tidigare. Men jag hade hemskt gärna haft ett barn tillsammans med min nya man. Inte för att jag tror att det är det enda sättet att visa sin kärlek på. Utan för att jag skulle vilja uppleva den underbara känslan det är med graviditeten och förlossning tillsammans med honom. Jag vet att min nya man är en underbar pappa och jag hade velat ... men nu är situationen som den är. Jag blir avundsjuk på kvinnan som hade förmånen att ha honom vid sin sida när hon var gravid och vid förlossning osv.. sådan intim situation. Låter kanske dumt men så är det.. Jag börjar närma mig åldern då det rent "naturligt" hade varit för sent för mig att få barn. Eftersom vi är ganska nygifta så får jag ofta frågan om vi inte ska ha ett barn. T om makens minsta son frågade om "kan inte xx bli gravid" På något sätt så har antagligen makens x snappat upp det faktum att jag inte kan bli gravid och så har dom pratat om det...
Jag har accepterat faktum nu, men i början var det svårt. Minns en gång när vi var på Ikea och maken berättade om en pappa som bytt blöja på sin baby inne på herrarnas ..jag blev ledsen och frustrerad. Kände ångest för att jag inte kan föda ett barn.
Många kanske tycker att jag inte har rätt till den känslan eller rätt att känna sorg för att jag inte kan få barn längre. Jag har iaf fått tre redan. Pga sjukdom så hade jag inget val .. vilket innebär att jag aldrig kan få ett barn tillsammans med min tvillingsjäl. Mannen som jag önskar att jag träffat mycket tidigare i mitt liv.
Det jag vill ha sagt är att det där med barn är ett känsligt ämne. Alla har vi olika historier. Vi har inget val mer än att acceptera situationen som den är. Men det gör ont att försäkra alla att NÄ fy börja om från början igen med blöjor o nattvak.. aldrig livet .. Viiiiiiii är såååååååå glada o nöjda med dom barn vi har.. kanske inte hela sanningen..