• Cocoaa

    Minnesluckor

    Hej!

    Jag gifte mig med min tjej för ca 1,5 vecka sedan. Det mesta under bröllopet gick bra med bara någon enstaka miss här och var, en regnskur som gjorde att vi fick fota efter vigseln och inte innan som vi först tänkt osv.. När vi kom hem på kvällen var bådas spontana reaktion att bröllopet varit underbart, det blev lyckat och det kändes bra.

    Nu när allting fått sjunka in lite inser jag att jag har en del minnesluckor (inte pga alkohol eftersom vi hade en alkoholfri bröllopsmiddag). Jag minns t.ex. inte så bra vad prästen sa i kyrkan, det jag minns från vigseln är stämningen, att solen började skina in genom föntstrena efter regnskuren och att jag njöt. Det känns bara så himla tråkigt att jag knappt minn att jag sa "ja", jag minns inte prästens ord vid bibelläsning osv heller. Vi valde att inte ha någon som filmade vigseln utan vi tog endast foton. Har ältat det litegrann men kommit fram till att skulle jag göra om vigseln hade jag nog inte valt att det filmades då heller. Jag ville att dagen skulle vara där och då och tror att det förstört lite för min del om vi filmat och sedan kollat på det.

    En annan sak som gjort mig lite besviken var att prästen "försvann" direkt efter vigseln. Vi gifte oss i en för oss okänd församling och vi hade aldrig träffat prästen innan, vi tyckte dock båda att hon kändes väldigt trevlig och bra. Vi bjöd faktiskt in henne till bröllopsmiddagen och hon sa att hon kanske kunde vara med om hon inte kände sig för trött. När vi stått på kyrktrappan och mottagit gratulationer tänkte vi fota i kyrkan men då var den helt plötsligt låst! Både präst, kantor och vaktmästare var också spårlöst försvunna. Tillslut hittade vi kantorn som kunde låsa upp. Det kändes bara så konstigt att prästen gick utan att vi hann byta några ord. Jag vet att hon hade haft ett dop innan och kanske var trött, kanske var det också så mycket uppståndelse att hon tänkte att hon ville lämna oss ifred. Känns bara lite  tråkigt att vi inte hann byta några ord med henne efteråt.

    Jag funderar nu på att skicka ett mail till henne och tacka för en fin vigseln och ev. be henne skicka bibeltexterna och inledningsordet till mig så att jag ska minnas lite bättre vad som hände. Men jag vet inte om det är konstigt att göra en sån grej...  Är det någon fler som inte hann prata med prästen efter vigseln?

    Finns det någon fler som har minnesluckor (och som inte filmade en massa) och hur hanterar ni dem? Vi har massa fina kort från dagen men det känns så overkligt när jag ser dem.. Jag har också svårt att minnas talen och vilka jag pratade med under dagen vilket gör mig lite ledsen.

    Bör tillägga att jag var väldigt stressad innan vigseln och fick lite panikångest men jag hade en lugnande tablett som jag tog och den hjälpte (vilket jag är väldigt glad för). Är dock rädd att det kanske är den som påverkat lite, men isf troligtvis inte så mycket. Jag är som sagt oerhört glad att jag hade den där och då, hade inte velat få panikångest under vigseln..

    Blev långt detta men kanske någon har några tankar kring det jag berättat om.

    Tack på förhand! 

  • Svar på tråden Minnesluckor
  • Chicita

    Jag minns makens brorsson som hade väldigt tråkigt under vigseln och lekte framme i koret och stal hela showen Solig
    Jag minns hur vackert svågern sjöng...
    Jag minns hur förbaskat ont min trasiga fot gjorde, trots skor jag gått i mycket tidigare. Alltså inte bara gått in, utan dom var välanvända och jag hade aldrig fått ont tidigare...
    Jag minns brudparet som skulle vigas efter oss, som stod och blockerade dörrarna till kyrkan så att våra gäster inte kunde gå in, och alltså inte satt på plats inne när jag och tärnor + näbbarna kom till kyrkan så hela "överraskningsmomentet" försvann...
    Jag minns att vi hade lite bråttom ut ur kyrkan sen (dels pga att jag hade så ont i fötterna att jag bara ville iväg och få byta skor och dels för att vi valt en liten upptempolåt och liksom fylldes av takten och glädjen och gick lite fortare än vi tänkt) så att prästen sa "ojdå, här går det undan. Brudparet kanske ska sakta in lite så att gästerna hinner med?"

    Men jag minns inte vad prästen sa.
    Jag minns inte vilka psalmer vi valde...
    osv...

    Filmade vi? 
    Nej, inte alls. Och jag skulle inte önskat ha det på film heller.
    Jag är jätteglad för det jag minns, för det är dom bitarna som är viktiga för mig och att jag inte minns vissa bitar är ju en del av dagen. Det beror på nerver, stress och att jag hade sådant fokus på att försöka uthärda smärtan.
    Men det var ju så min dag såg ut, så jag skulle inte vilja efterkonstruera något genom att försöka hitta dom glömda bitarna...

    Här är charmtrollet som stal showen Solig




     
  • mjeanettek

    Oj, jag minns inte hälften från dagen!!! det var ju så otroligt mycket som hände den dagen! Men jag har lagat ett fotoalbum med foton jag har fått från personer (+ fotograf) som var där och så har vi en bra samtalestartare när gäster kommer på besök! Det känns nästan som om jag får nya minnesbilder vid varje besøk :)

  • Niini

    Har har inte den blekaste aning om vad prästen sagt. Minns bara att jag tyckte att själva viselceremonin kom otroligt snabbt på :P


  • Cocoaa

    Tack för fina svar. Ni får mig att inte känna mig så ensam om detta ändå! Någon fler som har någon tanke/upplevelse?

  • daniiel

    Varken jag eller maken minns något heller knappt. Jag minns att vi väntade på att dörrarna skulle öppnas och sen är det som ett stort moln av dimma. Jag minns att när vi gick in i kyrkan, så såg jag att det var folk där, men jag kunde inte urskilja ansikten. Maken säger detsamma. Vi har i efterhand sett på bilder från vigseln vilka som var där, för det var vissa som inte sen var med på middagen. Vi kommer inte heller ihåg vad prästen sa, hur psalmerna eller solosångerna lät eller just något annat. Bara att allt gick fort, alldeles för snabbt över. Vi pratade inte med prästen efteråt heller, vi var ju fullt upptagna med att prata med alla nära och kära och sedan ta oss därifrån. Vi skulle iväg och fotas och det skulle vara en till vigsel i kyrkan. Jag tror inte det är ovanligt med minnesluckor eller att man inte pratar med prästen efter vigseln. Vi valde dock att få vigseln filmad och vi har kikat på det. Vi är glada över vi valde det, för det var väldigt roligt att se.


  • Kjell Präst

    Jag tror det är otroligt vanligt att man inte minns särskilt mycket efteråt (därför ger jag alltid brudparen mitt vigseltal även skriftligt, tillsammans med vigselbeviset). Det blir så många intryck, en situation som man förhoppningsvis inte befinner sig så ofta i, nervositet etc.
    Jag brukar inte tala med brudparen efteråt, mer än att jag gratulerar dem. Går aldrig med på bröllopsmiddagar heller. Men några minuter efter vigseln stannar jag alltid, ifall paret eller någon annan har någon fråga eller något annat ärende.

  • Misswert

    Jag är ännu en som inte heller minns så mycket, minns inte direkt psalmerna trots att jag vet vilka vi valde. Från festen har jag också ganska många minnesluckor, ångrar så här i efterhand att vi inte filmade talen och lekarna. Talen minns jag knappt alls!


    Dock gjorde vår församling något väldigt fint, det var att de gjorde en ljudinspelning av vigseln. Så den fick min svärmor ta i mot medans vi gömde oss så att alla han ut. Tack vare den så minns jag mer....

  • Darling Daisy

    Jag minns inte heller detaljerna. Det är nog ganska vanligt
    Jag minns dock lyckan och kärleken, att prästen höll ett jättefint tal och att kantorn sjöng så vackert!

    Jag tyckte att dagen gick snabbt, jag hade velat prata mer med fler personer. Detta trots att vigseln var redan kl 11 och att vi alltså hade mer tid än de flesta på oss att umgås med våra gäster (festen varade till kl 3 på natten så det var en låååång dag).

     

  • Sebastiána

    Jag har inga minnesluckor, men men make minns inte ingångsmusiken och inte heller hur han kom fram till altaret. Han var så rörd och nervös. Jag tror att han har stora luckor från själva vigseln faktiskt.

  • Cocoaa

    Skulle vara intressant att veta vad ni, som inte fimade, minns och vad ni inte minns från ceremonin? Och hur bra lyckades ni med att vara närvarande under dagen?

Svar på tråden Minnesluckor