Minnesluckor

Jag minns makens brorsson som hade väldigt tråkigt under vigseln och lekte framme i koret och stal hela showen 
Jag minns hur vackert svågern sjöng...
Jag minns hur förbaskat ont min trasiga fot gjorde, trots skor jag gått i mycket tidigare. Alltså inte bara gått in, utan dom var välanvända och jag hade aldrig fått ont tidigare...
Jag minns brudparet som skulle vigas efter oss, som stod och blockerade dörrarna till kyrkan så att våra gäster inte kunde gå in, och alltså inte satt på plats inne när jag och tärnor + näbbarna kom till kyrkan så hela "överraskningsmomentet" försvann...
Jag minns att vi hade lite bråttom ut ur kyrkan sen (dels pga att jag hade så ont i fötterna att jag bara ville iväg och få byta skor och dels för att vi valt en liten upptempolåt och liksom fylldes av takten och glädjen och gick lite fortare än vi tänkt) så att prästen sa "ojdå, här går det undan. Brudparet kanske ska sakta in lite så att gästerna hinner med?"

Men jag minns inte vad prästen sa.
Jag minns inte vilka psalmer vi valde...
osv...

Filmade vi? 
Nej, inte alls. Och jag skulle inte önskat ha det på film heller.
Jag är jätteglad för det jag minns, för det är dom bitarna som är viktiga för mig och att jag inte minns vissa bitar är ju en del av dagen. Det beror på nerver, stress och att jag hade sådant fokus på att försöka uthärda smärtan.
Men det var ju så min dag såg ut, så jag skulle inte vilja efterkonstruera något genom att försöka hitta dom glömda bitarna...

Här är charmtrollet som stal showen