Lyckotråden

Jag är så otroligt lycklig och välmående. Jag ska gifta mig med min drömprins och det känns helt overkligt fantastiskt

Jag har gått igenom en skilsmässa efter 27 år tillsammans. Trodde att jag skulle vara singel väldigt länge eftersom jag aldrig levt själv och såg fram emot det. Lite "hittamigsjälvtid". Fast jag tror att jag hittade mig själv under den långa tid då beslutet att jag ville skiljas växte fram.

För att göra en lång historia kort så slog kärleken ned ganska snabbt med dunder och brak. Och jag har aldrig varit lyckligare. Jag hade trott att jag älskat förut men inser att jag aldrig varit i närheten. Och jag har aldrig varit så älskad som jag är av honom. Villkorslöst, enbart för den jag är. Att kunna säga att jag inte vill ha dig på något annat sätt, för då är det inte du, är oerhört stort.

Jag har inga svärföräldrar som bråkar. Mina föräldrar lägger sig inte i men kommer gärna med råd om jag ber om dem. Övrig släkt och vänner är otroligt glada för oss. Mina döttrar och min blivande kommer jättebra överens och trivs i varandras sällskap. De ska vara mina tärnor.

Vi är helt på det klara med hur vi vill att vårat bröllop och hur middagen ska se ut. Enkelt och traditionsenligt i kyrkan med middag på ett intilliggande värdshus. Vi ska göra så lite som möjligt själva. Tänker inte ha någon direkt fest, utan mer som när vi har folk på middag hemma. Vi och vårat umgänge sitter gärna och pratar i det oändliga, och så hoppas vi att middagen blir. Många långa samtal om allt och ingenting. Bakgrundsmusik. Avslappnat.

Så allt är egentligen klat såhär ett år innan. Utom hans kläder. Vi ska träffa värdshuschefen i höst/vinter och bestämma meny och drycker. Sedan ser jag framför mig att det vi behöver göra är att klä på oss och dyka upp i kyrkan och sedan sätta oss vid dukade bord som jag inte har några som helst åsikter om hur de ser ut. Jag förutsätter att en restaurang kan duka fint

Jag förstår att det kan dyka upp saker som stressar mig så småningom, men just nu är jag bara så ofantligt lycklig. Känslan är svindlande.

Och om någon undrar vad frågan med tråden är, så finns det ingen. Ni får gärna kommentera och berätta hur ni har det. Jag tänkte att det finns så många trådar om stress och missnöje av olika slag så jag vill komma med en annan infallsvinkel