8 juni 2013

Ja, det kommer helt klart vara bröllop i hela luften i hela landet. Dessutom blir det väl lkanske flaggdag också, då kan man ju låtsaas att det är för oss. 

Vi har haft kontakt med den präst vi önskat och hon ser fram emot att viga oss. Det känns bra att få henne som vi har lite mer okontakt med än församlingens andra präst.

Imorgon ska vi bege oss till mitt jobb och skriva ut lite text till injudningkorten som vi sen klistrar in. Så kan vi dela ut kort till de som vi hälsar på när vi åker upp till Hälsningland nu över nyår. funderade på om det vore roligare för dem att få det med posten, men det blir ju så roligt att se deras reaktion och dela det med dem. Så vi gör så. Om vi hinner få ihop det. Inte riktigt klara med "informationsbladet", men de som bor där uppe behöver knappast det eftersom de redan vet var kyrkan ligger och sånt.

Tilda93: Det var ju fint det där! Enkelt och elegant.

Är det någon som funderat på det här med transport? Alltså, om man ska åka något skojigt från kyrkan?

Vad tråkigt fiskin! Jag har tyvärr inga tips i det området. Jag hoppas att det löser sig.

Vi har varit en sväng i Hälsingland och delat ut lite kort. Det var roligt att ge kortet i handen och alla blev så glada. Ded flesta tackade ja direkt. Nu ska vi glra resten av korten och dessutom trycka ett litet informationsblad (so ju inte hälsingarna behövde eftersom de lär hitta till kyrkan osv).

Vi har skickat ut en omgång inbjudningar. Nu är det mest mina släktingar och några av min sambos släkt och vänner kvar. Vi ska nog få ihop dem idag eller imorgon.

Och så har  vi beställt ring. Det var 20% rabatt och då blev det en del pengar sparade. När vi fastat för samma ring flera gånger, så slog vi till...

Vi håller på att ragga lite serveringspersonal och annat också. Min sambo har fattat att det närmar sig och när han engagerar sig så blir det lite beslut tagna- jag kan ju inte bestämma de viktiga sakerna själv. Just nu känns det rätt lugnt. Känns som om vi är ute i god tid. men det blir såklart mycket i slutet ändå...

Hur går det för alla? Någon som kommit på något som är lätt att glömma?

Här rullar det på bra. Mina små "ångestar" börjar lösa sig.

Hur gör ni med efternamn? Det blir nog så att jag har moitt nuvarnade som mellannamn och han som efternamn. Mitt är vi bara ett tiotal som helter, medans hans är halv-vanligt. Mitt är krångligt att stava/uttla, så det blir skönt att kunna slippa bokstavera det, samtidligt som jag inte vill lämna det helt.

Sak någon av er ha band?

Några roliga/fina inslag under vigseln?

Tre månader kvar!
Åh, vad roligt det kommer att bli!

Inbjudningarna fick vi iväg för två månader sen. Många har svarat och många kommer. Vi har osa 15 april och tar emot dem själva. Vår toastmaster har själv mycket att göra eftersom han gifter sig 14 september (inbjudningen kom i veckan), så han ska slippa göra så mycket. Vi planerar dagen och tar emot osa etc., men på bröllopsdagen får han jobba (och kommer göra ett galant jobb).

Hindersprövningen ligger fortfarande och skräpar på köksbordet eftersom vi velar om efternamn. Men hindersprövningen kan vi ju iofs skicka ändå. Jag hade bestämt mig att ta min blivandes "halv-vanliga" efternamn och ha mitt ovanliga som mellannamn. Men sen kom jag på att det finns en tjej med samma yrke och precis samma namn som jag skulle få (för och efternamn alltså, inte mellannamn), i ungefär samma ålder och som också jobbar i Stockholm. Vi är inte supermånga med min examen (inte som sjuksköterskor eller lärare t.ex.) och ett yrke där ens namn kan ge uppdrag (eller inte ge om man misskött sig såklart). Det skulle kunna bli rätt måna missförstånd. Min blivande vill inte byta, delvis för att han tror att det kan uppfattas som om han vill vara lite finare (han är från landet där sånt kanske är viktigare. Mitt efternamn är inte ett dugg fint, det byttes för att för många hande samma son-namn, men det kanske kan uppfattas som fiiint bara för att det är ovanligt). Det lutar mot att jag vänder på det hela och behåller mitt och tar hans som mellannamn...

Festprogram har jag börjat med för länge sedan.  Förutom sånger innehåller festprogrammet meny och beskrivning av gästerna. Jag var själv på en fest med ca 120 personer där ingen beskrivning fanns och där saknade jag det verkligen. Vi satt dessutom uppdelat: brudens skläkt, brudgummens släkt, vänner från studenttiden, gamla vänner... Det hade varit roligt att ha fått lite beskrivningar. Utöver det vet jag inte vad som kommer ingå. Lite historia om våra liv kanske. Det är ju kul för de som inte känner oss så väl att få lite bakgrund. Tror inte att det blir så mycket mer. Kanske något pyssel eller annat att samtala kring om någon skulle ha svårt att få igång samtalet.

Jag och min blivande träffades när vi pluggade och vårt bröllop kommer väl påminna en hel del om en studentsittning. Det kommer (nog) bli lite tal och en hel del allsång. Jag älskar att sjunga, så om jag hade en fest utan sång skulle det vara mycket märkligt. Tydligen verkar vissa tycka att allsång är "trashigt", vilket var helt nytt för mig.... Men det beror väl på vad för erfarenheter man har av det... Inget som jag bryr mig om, jag bara förvånades över att någon ens tyckte så, för mig är det en självklar ingrediens på en rolig fest.... Vad tycker ni? Ska ni ha sånger?

Vad tråkigt att folk klagar och gnäller. Jag tycker att de ska vara glada att de blir bjudna (vare sig det är kuvertavgift eller ej). Om någon skulle klaga på småsaker skulle jag nog bli rätt ledsen. Jag vill ju att alla ska ha så trevligt och att det ska bli så bra. Om någon klagar och gnäller, så skulle jag känna mig rätt påhoppad. Men vi har faktiskt haft tur- ingen har klagat! Alla har varit glada för inbjudan.

Några har tackat nej p.g.a. att de prioriterat annat: 30-årsfest, utlandsresa, egen examen (förståerligt), Sweden rock (en respektive), sjukdom... Men jag tycker att alla "ursäkter" varit helt ok eftersom jag inte vill ha någon där som hellre varit någon annanstans. Hela min släkt (har en liten, men vi umgås mycket) kommer- annars hade jag blivit ledsen...

Vi har valt att inte ha med barn på kvällen (alla är ju såklart välkomna i kyrkan), men ingen har surat åt det. Vissa tycker faktiskt att det kunde bli skönt att få vara utan barnen och gå på vuxen-fest (och få längta lite). Skulle någon inte hitta barnvakt, så löser vi ju det, men för barnens skull, så tycker jag inte att de bör vara med. Det blir ju en rätt lång middag. Ett par bebisar kommer det att bli, men de har ju liksom inte tråkigt på samma sätt...

Alla "mina" gäster har svarat. Men sambons är det lite "sämre" med. men sista datum är 15 april, så det är ett tag kvar.

Idag har vi varit en sväng till " ett stort möbelvaruhus" och tittat på lite dekorationer. Det fanns inte så mycket som vi kunde köpa, men det blev en del servetter och grejor ... Och det blev dyrt, trots att det är billigt... Märkligt.

Ja, det är inte långt nu... Vi fick tillbaka hinderprövningen igår- godkänd. Skönt att ha det fixat.  

Nu är det ju verkligen inte långt kvar. Jag har börjat bli rätt stressad faktiskt, men det går i omgngar. Jag vill ju att alla ska ha så himla trevligt...

Förra helgen var sambon uppe i Häsingland och passade på att titta igenom lokalen. Det visade sig vara bättre än vi trott. Det fanns allt porslin vi kan tänkas behöva och dessutom projektor, om någon vill visa nåt bildspel som det hänt på vissa bröllop.

Vi har fått tag på serveringspersonal. Blivande svägerskans pojkvände någon med en gammal ford så kanske är vårt fordon fixat. Det är inget jag lagt så stor möda på, men klart det är roligt att åka något fint.

Idag var jag på trädgårdsmässan och köpte då ett litet myrten-träd. Jag har bestämt mig att köra på mormors myrtenkrona.

Provade även klänningen idag och 1,5 kg senare sitter den som den ska. Jag har inte ens ansträngt mig för att gå ner, utan bara tänkt mig för lite de senaste veckorna. Så nu vet jag var matchvikten ligger för att klänningen ska sitta bra. eftersom jag inte är så bystig behöver den tas in över bysten (så att jag inte visar alltför mycket om jag får för mig att sträcka upp armarna. Och det visade sig att mammas föredetta kollega gärna hjälper till- utan betalning. men någon ersättning ska hon såklart få!

Toastmastern var på middag hos oss i onsdags och vi kom väl inte fram till några underverk, men vi bokade iaf in när vi ska göra den ordentliga planeringen. Han fick se lite körschem etc. och vi satte i honom i våra tankar. Så det känns skönt.

Placering har vi inte börjat med. Vi har osa på måndag, så snart har vi väl hela listan på gäster. Jag räknar med att några inte kommer svara i tid.

Huset jag ska hyra åt min familj har jag beskräftat bokning på och där får man t.o.m. ha djur så kusinernas hundar kan följa med.

Vi har bokat en liten kurs i bröllopsdans också. Tre timmar en kväll om några veckor. Sen är vi experter, eller vi ska väl klara en svängom i alla fall...

Just nu känns det kul med planeringen, men igår var jag stressad. Fast klänningen var nog en stor del i den stressen. Jag har velat rätt mycket om den, men idag när jag provade kändes den mycket bra... Det är farligt att ha för gott om tid för det gör att jag velar. Men nu är det itne gott om tid, så jag måste bestämma mig.

Hur mycket ansvar lägger ni på toastmastern? Vi tänker nog att han tar vid vid brudskålen och sen söter middagn- med hjälp av släktingar. Kyrkan etc. planerar vi och delar ut uppgifter till syson och andra. Läste någon sida på internet där de tyckte att toastmastern skulle styra upp hela dagen ungefär... Men det är väl olika hur man gör.

Här tuffar det på.
Sambon har fixat bil från kyrkan till festen och levande musik. Två av de saker som låg på honom...

Vi var på snabbkurs i dans i måndags och det var roligt och frustrerande. Valsen och foxstrotten gick ok- det skulle vi fixa om vi bara övade. Men wienervalsen. Ojoj, nej det blev inte bra. Vi reagerar olika: han blir mest fundersam, medan jag blir frustrerad! Det får bli vanlig vals tror jag eftersom det ändå gick hyfsat. Men tre timmars kurs och tre danser att lära sig, kanske man inte kan kräva så mycket...

Tårtor kommer vi ta från ICA, de kunde göra efter våra önskemål... Vi vill ha en tårta med chokladbotten och hallon- och vit chokladmousse.

Det känns roligt nu att min sambo blivit mer engagerad och vi sakerna tillsammans. Jag har ju lagt mååånga fler timmar än han på att undersöka, googla etc.

Är det någon som fått möhippa/svensexa än? Jag har fått lite indikationer om svensexan, men inte om möhippan. Var osäker på om jag skulle få någon, men nu tror jag nog att blir något.

Prästen ska vi inte täffa förrän 1 juni. Då är vi ändå där uppe på dop (sambons systerson). Vi ska fixa noter på solosången till kantorn.

Det är en del småfix och storfix kvar. Bordsplaceringen gjorde vi på ett par timmar. Kanske flyttar vi några, men grunden känns rätt bra. Vi blandar rätt friskt. Jag har varit på ett (stort) bröllop där de fyra långborden var: hans släkt, hennes släkt, kompisar från barndommen och vänner från studenttiden. Jag hade väldigt trevligt vid bordet för studentkompisar, men det hade varit kul att få lite nya bekantskaper.De som redan känner varandra kommer ju att prata med varandra ändå, under fördrink och dans... Hur tänker ni andra?

Festprogram/sånghäte ska jag nog koncentrera mig på ett tag...

Ja, det är helt galet att det bara är en månad kvar. Sitter här med brudskorna på för att gå in dem De r låga,men jag kommer att få ont, så jag har ett par ballerina att byta till efter många timmar.

Har en del kvar, men under kontroll.

Jag vet! Imorgon jobbar jag sista dagen som fröken. Sen åker jag upp med mor och far på onsdag förmiddag. Sambon stannade där uppe hela veckan (vi var på dop i helgen). Vi trffade prästen i lördags och det kändes väldigt bra. Jag har gått in i nåt lugn nu- allt ordnar sig. Jag tror faktiskt att vi tänkt på det mesta och det andra löser sig. Jag löser det om det är innan bröllopsdagen och annars får någon annan lösa det. Jag har tänkt så mycket på att gästerna ska bli nöjda, men präsen sa en väldigt viktig sak: det är vår speciella dag.... Jag hoppas att mitt lugn håller i sig. Tur att sambon är naturligt lugn, snarare orolig för att mina föräldrar (som är väldiogt engagerade) ska stressa upp mig. De har ju inte kontroll och glömmer att jag faktiskt har planerat i 1,5 år (jag skriver jag, för det är jag som dragit i det mesta, även om sambon ju varit med under tiden).

Fasen vad skoj vi ska ha brudar. Ja, "brudar" i dess rätta bemärkelse!!!

Nu kör vi!