Inlägg från: NeutronStar |Visa alla inlägg
  • NeutronStar

    Otålig- väntar på frieri

    Anonym (Otålig) skrev 2012-09-27 23:35:47 följande:
    Behöver gnälla lite- och kanske finns det någon som har det likadant. 
    Jag och min pojkvän har länge pratat om framtiden och att vi vill förlova oss, vi har t.o.m tittat på ringar och i princip valt vad vi vill ha. Från början var det tänkt att vi skulle förlova oss innan sommaren, sen blev min pojkvän av med jobbet, så det blev inte av. Han fick ganska fort ett jobb igen, så där står vi nu. Jag längtar jättemycket efter att förlova mig(och gifta mig) med honom, och det tänker jag på varje dag. Dessutom så har han bestämt att han vill fria så det får han göra, men jag orkar inte vänta. Blir tokig på att vänta, bara vill,vill,vill nu, nu, nu. :) 

    Så vad gör man för att inte bli tokig? :)  
    Om du vill att han ska fria vänta, om det inte är så viktigt, fria själv. =) Jag fokuserar på annat, allt det underbara man faktiskt redan har. Är i samma situation, han ska fria, men vet inte riktigt när bara. =P Så vet precis hur du känner.
  • NeutronStar
    Annamolly skrev 2012-09-28 12:43:28 följande:
    Forsok halla fokus pa varfor du vill att han ska fria - for att han ar ditt livs karlek, antagligen! Jag vet lite hur du kanner, for min M2B hade berattat for sin familj att han skulle fria. Han fick fragan pa grekiska och svarade pa grekiska, men jag forstod i alla fall och detta hande manga ganger. Det var ganska frustrerade for jag var sista aret pa universitetet da folk borjar fraga varandra om sina framtidsplaner. Jag ville verkligen kunna saga att jag skulle gifta mig nar jag vad klar med skolan. Mina foraldrar fragade ocksa ganska ofta vad vi hade for planer och dom borjade nastan bli lite oroliga nar jag svarade undvikande. Jag ville inte forstora overraskningen, utan ville kunna ringa dom med stora nyheter nar det val hande!

    Saker och ting brast lite grann nar vi skulle till hans familj i Grekland forra julen. Det skulle da bli tredje gangen jag traffade hans familj pa tre ar, och jag var overtygad om att han skulle fria vid jul. Men nar vi satt och pratade kvallen innan vi skulle aka sa insag jag att han inte skulle det, for han namnde att han "nastan hade tillrackligt med pengar till ringen". Jag borjade grata och kande att nu ar det faktiskt dags. Jag har alltid valdigt svart att prata med folk nar jag ar i Grekland for dom aldre pratar inte Engelska. Jag kanner mig valdigt utanfor och det hade verkligen varit ett satt att komma in i gemenskapen lite mera om jag hade kunnat svara pa alla deras fragor om vara framtidsplaner istallet for att han inte oversatter dom at mig och svarar at oss bada for att inte forstora overraskningen. (Hans foraldar ar extremt valkomnande och behandlar mig som en dotter men jag ville ha nagot officiellt att beratta for dom!)

    Men den kvallen lovade han mig att allting skulle ordna sig precis som jag ville, jag var bara tvungen att ha lite talamod. Han bad mig att lita pa att allting skulle ordna sig till det basta om jag bara vantade lite. Sa jag namnde det inte igen, och pa min 30-ars dag i Januari stalsatte jag mig for att an en gang inte bli friad till, for jag visste inte om han hade skaffat fram pengarna an. Jag ville inte stalla till en scen om jag blev besviken sa jag forsokte stalla in mig pa att jag inte skulle fa en ring och att bara ha en kul dag (vi hade en massa planer) och bara njuta av den och lita pa honom!

    Han friade. Han hade lanat pengar av en familjemedlem i grekland, det var delvis darfor vi behovde aka dit. Och jag var sa glad att jag hade svalt min oro och inte tjatat pa honom! Jag hade nastan sagt nagot pa morgonen om hur jag skulle bli 30 och fortfarande ingen ring pa fingret, men jag gjorde inte det. Om jag hade gjort det sa hade ju hela frieriet blivit sa himla mycket mindre romantiskt och mindre roligt att beratta om for alla hur det gick till. For jag blev verkligen overraskad, och han fick verkligen fria pa riktigt. Och det ar ett sant fint minne for oss bada nu. Vi ska gifta oss nu i sommar, ett ar och tre manader efter forlovningen.

    Jag tror att om din kille har sagt att han vill fria sa ar han den typen som tycker det ar viktigt att fa gora det. Och det passar inte alla tjejer att gora det sjalva heller. (Jag hade aldrig gjort det och jag tror inte han ens hade tagit mig pa allvar om jag hade det. Fast han ar ju grek och lite traditionell).

    Poangen ar: Ta inte gladjen ur detta genom att gora det till ett gral. Det ar frustrerande att ga och vanta, men om du litar pa honom sa kan du ju istallet ga och gladja dig over att det kommer. Du kommer att vara sa glad att du gjorde det nar han val friar, och du blir bade overraskad, och behover inte kanna att du har tjatat fram det!

    Lycka till! :)
     
    Hear here. ^^ Håller med till punkt och pricka. =)
Svar på tråden Otålig- väntar på frieri