Åh det va generöst av dig, vi bor inte uppåt landet så för vår del är det inte aktuellt och vi har ordnat fotografer men detta låter väldigt likt en grej jag gjorde så jag ville bara komma med några goda råd och tips.
Jag blev tillbedd att fota en av mina nyfunna bästa vänner på deras bröllop, jag sa som du att det skulle kännas skönast för mig om de anlitade en riktig fotograf för porträttfotograferingen åtminstone en timme men de nekade och sa att det räckte med mig (då de oxå hade tight budget) jag älskar att fotografera och gör det mkt till vardags men jag va ärlig med att jag inte hade tillräcklig kunskap att fota utifrån ljus osv. De ville ändå att jag skulle fota.... har fotograferat bröllop tidigare men inte bara jag utan jag har mest fotograferat festen när den riktigta fotografen packat ihop...
Eftersom det va en nära vän så trodde jag inte att det skulle vara några problem, jag sa att jag skulle göra mitt bästa och att jag ändå inte kunde garantera hur bilderna skulle bli innan.
Jag ville vara (precis som du) så förberedd som möjligt, jag gick igenom kamerans alla inställningar, läste på nätet och i fotoböcker om ljus och inställningar, testfotograferade och gick igenom en massa vackra bilder på nätet som jag skrev ut som vi kunde ha som underlag för att hitta fina poseringar och miljöer som vi gillade... detta tog grymt mkt tid, tid som jag egentligen inte hade då jag precis separerat och köpt hus på egen hand och var mitt uppe i en renovering... hon tyckte nog att jag va ego som inte lyssnade tillräckligt eller hade tid för alla hennes bröllopsbestyr tidigare så jag hade lite dåligt samvete (fastän att jag hade nog med min separation och mitt hus) för att jag inte fanns där för henne i bröllopsplanerandet i den mån jag ville... så jag tänkte att jag minsann verkligen skulle göra allt för att det skulle bli en sån lyckad och fin bröllopsdag som möjligt utifrån det jag kunde göra.
Jag fixade rekvisita till fotograferingen, paraply o dyl. Tyckte det va synd att de skulle åka i deras familjebil till och från kyrkan så jag drog i några trådar och frågade en bekant om vi inte kunde få låna hans sportbil, jag tvättade den dagen före eftersom de inte skulle ha tid att göra det, tankade den oxå. För detta fick jag pengar för de utlägg jag haft.
De kom själv fram till att de ville ge mig 1000 kronor för att jag ställde upp för dem, dum som jag var så tänkte jag att det va ju schysst att de tänkt på det så jag själv slapp ta betalt, så här i efterhand så räckte det inte alls på långa vägar på vad jag lagt ut men jag tänkte som så att man ska inte tjäna på sina kompisar...
Jag fick ta ledigt från mitt jobb eftersom deras bröllop va på en fredag, jag fick fixa barnvakt åt min dotter som inte fick vara på dagis då jag inte arbetade med mitt ordinarie jobb och det va inte helt lätt då alla va bortresta eller jobbade den dagen... jag är makeupartist oxå så jag lovade att sminka henne till bröllopet och fixa lite med hennes man, vi provsminkade två gånger eftersom hon har problem med sin hy (hudsjukdom) så krävdes mer täckande saker än vad jag hade hemma som jag köpte in och testade så att det blev bra...
Så kom dagen, gick upp i ottan och fixade makeuperna, åkte ut till stället där vi skulle fotografera och det va en riktigt varm, stålande solig dag, lite svårt fotoljus med så stark sol då klänningen blev bländande vit... men vi höll på att fotografera i nästan tre timmar, på alla möjliga ställen miljöer och positioner... det blev 1600 bilder, jag fotograferade även vigseln och efteråt (de hade ingen fest efter). Jag hade sagt innan att jag ville gå igenom bilderna när jag kom hem och leverera de allra bästa bildmässigt (alltså ta bort, suddiga, felexponerade bilder samt där brudparet blundade eller liknande). Men de insisterade på att få alla bilderna med en gång så jag förde över dem till deras dator när vi kom hem till dem efter vigseln, jag lovade ändå att jag skulle ta mig tid att gå igenom alla bilder och att vi tillsammans skulle välja ut de som de ville att jag skulle redigera ytterligare med, svartvita, en färgdetalj, annan typ av redigering...
På bröllopsdagen sa de att jag gärna fick lägga ut en bild på facebook för deras vänner att se då de inte själva skulle hinna det då de skulle iväg på en spaweekend... jag sa att jag skulle försöka om jag hann... jag hann inte för hemma väntade måleriet osv...
Bilderna blev över all förväntan, självklart en del skräpbilder oxå men jag va riktigt nöjd över mitt jobb att fotografera och jag va stolt oxå att jag lyckats när jag varit så nervös och trots den starka solen...
Dagarna gick och jag frågade om vi skulle ses och gå igenom bilder trots att jag hade fullt upp med min renovering, jag hade påbörjat en del bilder som jag tyckte om men ville ändå att vi skulle vara överens så att det inte va en bild de själva inte var nöjda med... frågade oxå om det va okej om jag då fick lägga ut en bild på FB och tagga dem eftersom de ännu inte hade några bröllopsbilder uppe och jag ville gärna visa för mina vänner som oxå är hobby- eller proffessionella fotografer och se vad de tyckte. Då fick jag ett nej. Det ville de inte - det köpte jag även om jag tyckte det va konstigt att jag först fick och sen inte... då blev jag faktiskt lite lack... kände att jag vänt ut och in på mig själv för hennes/deras skull och även om det inte var anledningen att jag inte fick lägga ut bilden på FB så va det lixom droppen efter allt arbete... så jag frågade när jag skulle få pengarna (den ynka 1000-lappen) som jag inte sett röken av. Hon blev ställd och det lät som om hon inte ville kännas vid att hon ens erbjudit sig att betala mig...
(Den tusenlappen täckte inte ens den arbetsdag jag tagit ledigt ifrån). Jag hade fullt med utgifter som ensamstående som precis köpt hus och renoverade så jag ville gärna ha koll på ekonomin och när jag skulle få in mina pengar osv. När jag gör makeupjobb så tar jag vanligt vis 900 för prov och brudsmink och då får jag betalt innan eller samma dag... nu va detta en vän en nära vän som jag litade på och trodde nog inte att vi skulle bli osams över en sån sak men det blev vi...
Jag fick en rejäl utskällning av hennes man att jag va den mest egoistiska person som gått i ett par skor, han drog upp en massa saker som hänt långt tidigare och som inte va mitt fel eller som va missförstånd som jag trodde va utredda och som visst fortfarande låg där och väntade på att få dumpa mig som vän - fast först efter att jag gjort allt det här för dem sen hade de ingen användning mer av mig. Jag har inte gråtit så hejdlöst så jag skakat på flera flera år för jag kände mig så otroligt överkörd och missförstådd och utnyttjad...
De ville att jag skulle radera deras bilder eftersom de inte ville att jag skulle ha dem längre, men jag tog kontakt med en jurist för att kolla hur det egentligen låg till med detta och det ÄR den som stått bakom kameran och tagit bilderna som är ägaren av bilderna ingen annan. Däremot kan jag ju inte göra vad jag vill med dem eftersom de är skyddade av PUL så jag kan inte lägga upp bilder där man kan identifiera dem... inte för att jag hade någon vilja att göra det heller efter det som skett... men jag va ändå stolt över att jag gjort ett bra jobb och ville ändå behålla dem. De har heller inte utan min tillåtelse rätt att publicera bilder utan bara använda dem för privat bruk...
Med detta långa inlägg vill jag bara säga att GÅ IGENOM ALLT INNAN, även om det är nära vänner och jag säkert inte kommer att tro att någon annan vän gör något sådant som min fd vän gjorde mot mig så är det bäst för alla parter att man helst skriftligen kommer överens om vem som har rättigheter, vad man får och inte får göra med bilderna, när de ska levereras, hur mkt man ska arbeta med dem, vad man får som ersättning - då är man safe.
Nu ska jag själv gifta mig och jag har inte tänkt på den här händelsen på länge men nog dyker den upp som idag som ett sting i hjärtat att allt blev så dumt, har fått veta att jag inte är den första som hon utnyttjat och sen dumpat så det känns väl skönt på sätt och vis att jag inte behöver ta det personligt men vi hade väldigt roligt ihop och mkt gemensamt så även om hon hade sina sämre sidor så försökte jag se bortom dem för att jag annars trivdes med henne så därför känns det fortfarande sorligt att det skedde, jag förlorade en vän även om människor i min närhet inte tyckte att det va någon vän värd att behålla och det kan jag väl hålla med om så känns det ändå ont i hjärtat...
Jag ska som sagt själv gifta mig nu och jag har anlitat två av mina närmsta vänner som är bröllopsfotografer och har egen firma, med detta i bakhuvudet ville jag gå igenom allt med dem innan, de är ju proffessionella tillskillnad från mig som var och är en amatörfotograf så de har skrivit offert och kontrakt, känns skönt och jag har ändå frågat om vad som är okej och inte. Jag vill ha alla bilder på skiva och kunna göra vad jag vill med dem, jag vill kunna publicera dem på nätet om jag anger vem fotografen är osv... men jag vill verkligen inte trampa någon på tårna och därför är jag oerhört försiktig och frågar mer än en gång att vi är överens om allt. Fotograferingen är ju en superviktig grej, det är ju det man har kvar som friskar upp minnena från en av de lyckligaste dagarna i ens liv... så för min fd vän kan jag bara undra om hon njuter så mkt av att se fotona som jag har tagit, när hon ser bilen som jag fixade, sminket, paraplyet, stället vi va på, poserna - ja allt utom de själva fixade JAG... undrar just hur det känns och om det var värt det för dem? Det va det inte för mig och så här i efterhand önskar jag att jag hade tackat nej...
Skönt att få skriva av sig - hoppas någon speciellt du TS orkade läsa och fick lite råd och tips även om jag som sagt inte tror att din vän skulle göra som min...
Ha en bra dag! :)
Det blir bara skoj 
). Det blir lite för nära inpå då också för att man ska hinna reflektera över alla bilder och hitta möjlighet att träna på de "fel" som man upptäcker att man gjort, men bättre det än ingen övning alls! Så får se när de spikat datumet - de har sagt att de ska göra det innan jul, för de hade en idé om att ge bort inbjudningar som en "extra" julklapp. 
Är det ok om jag hör av mig när jag vet - via pm?