Måste vi bjuda en idiot?

Dom gör nästan aldrig saker tillsammans, det är snarare en regel än ett undantag och hon skulle självklart komma även om han inte blev bjuden. Det är på det viset dom lever, han blir numera aldrig inbjuden till middagar, fester och dylikt, inte bara från vår sida, det gäller alla gemensamma vänner. Hon kommer alltid själv.
Hennes familj har knappt träffat honom heller, och nu har hennes relation med sin pappa också fått sig en törn.
Dom har nu flyttat utanför stan, hon har köpt ett hus till dem och bor numera grannar med hans föräldrar.

Hon har två barn sen ett tidigare förhållande, och han vill inte engagera sig i dem alls.
Han är skyldig henne jättemycket pengar då hon betalar både mat och hyra.
Det enda hon pratar om när vi träffas är hur dålig han är på att hjälpa till och att han alltid lämnar henne ensam på helgerna, främst när det är hennes helg med sina barn.

För ett par månader sen berättade hon att hon hoppar över måltider då han brukar kalla henne tjockis och nu har hon fått dille på att träna och äta så lite som möjligt.
Det känns rent utsagt förjävligt att hon inte kan se det vi andra ser, och jag har ingen aning om vad mer jag kan göra. Jag vill ju bara hennes bästa, vi alla vill hennes bästa!

Nåja, som alltid, tack för era kloka råd!
Ska prata med henne och förklara att jag verkligen vill ha henne där, men att hon väldigt gärna får komma ensam. Hon känner merparten av alla som är bjudna, så hon skulle inte känna sig ensam utan honom.
Att bjuda honom är inget alternativ, då vi kommer ha en rätt så liten och intim bröllopsfest med bara de närmsta. Risken att han skulle komma om han blev bjuden är iofs relativt liten (förutom att trycka i sig mat och sen dra) men det är inget vi vill riskera. Min m2b vill inte heller ha honom där..

Jag hoppas och tror att hon ska komma till insikt så småningom.
Det enda jag kan göra under tiden är att finnas där för henne, jag tänker absolut inte svika henne när hon uppenbarligen har det väldigt jobbigt, även fast hon inte vill erkänna det själv..

Tack hörrni <3

Nu har det kommit fram att han är bannlyst hos hennes föräldrar då han varit fysisk mot henne.
Hon har dock dragit sig undan från hela sin familj, förutom sin syster.

Vi som står henne närmast planerar för en intervention till veckan.
Känns som att vi måste ta tag i det här nu innan det är försent, för hennes och barnens skull.

Om vi ska/inte ska bjuda honom har liksom inte längre någon betydelse..
Han blir INTE bjuden, men det relevanta är att hon måste få hjälp så fort som möjligt!

Känns som att det där inte längre spelar någon roll.
Nu vill vi bara hjälpa henne så gott vi kan!

Vi hade som sagt vår intervention.. gick väl inge vidare.
Hon blev inte arg på oss överhuvudtaget, men hon förnekade allting såklart.
Nu i efterhand känns allting som vanligt, som att det vi sa aldrig har hänt.
Känns som att vi står och trampar nu, utan att veta vad nästa steg ska bli..
Ringde och pratade med kvinnojouren men där blev jag då inge klokare..

Är ganska övertygad om att hon skulle komma ändå.
Hon är inte arg på oss på något vis för att vi har tagit ställning när det gäller honom.
Känns nästan som att hon förstår oss ibland, hon brukar väldigt sällan ta honom i försvar.
Ska hur som helst ge henne inbjudan personligen, och förklara att han inte är bjuden.
Hon är egentligen en otroligt klok människa så det kommer hon absolut förstå.
Sen får vi hoppas att hennes familj och vi som är hennes vänner kan, med gemensamma krafter, få henne att förstå och att ta sig ur det här.

Det blev precis som jag trodde.
Hon blev superglad att vi ska gifta oss och ifrågasatte inte ens att han inte var bjuden.
Så det känns ju skönt! :)

Ja, det känns ju bra att hon förstår vad vi känner inför honom.
Nu återstår det bara för henne att inse hur dålig han verkligen är.
Men allt har sin tid! Jag ser ett ljus i tunneln iaf : )