Ni som önskade er pengar, hur mycket fick ni?

Nu var ju vi såna där hemska hemska personer, ve och fasa så snikna och oförskämda, som hade kuvertavgift på vårat brölllop. Vi valde att ha ett kontonummer på bröllopshemsidan för insättningen av den och det funkade bra tycker jag. För oss var det ju dock ett måste att betala in den summan för att faktiskt kunna få en plats vid bordet till middagen, men det var ju helt frivilligt att äta med oss. Det var helt okej att enbart komma till vigseln eller att skippa middagen och komma senare för att partaja. Vi hade först tänkt oss en summa, men fick höra av både släkt och vänner att "Men ta mer i kuvertavgift, ni/vi får ju ingenting för den där summan", så vi höjde den, men ändå inte så mkt som dom flesta faktiskt tyckte att vi skulle. Vi fick ju alltså 300kr/person, som gick enbart till gästernas egna mat. Vi betalade välkomstdrinkar, tilltugg, kaffe, tårta och dryck till maten åt alla. Så gästerna bekostade alltså inte vårat bröllop, som vissa verkar tro. Utöver det hade vi fått ett bidrag på 2500kr av mina föräldrar och samma summa av makens föräldrar. Vi fick dessutom ett par presenter, tex en teckning av vår dotter, sällskapsspel, presentkort och lite småprylar som ljushållare och sånt. Utöver det fick vi också pengagåvor, kontanter alltså. Jag tror att vi fick ca 4000kr i kontanter, men det var ju inte av alla gäster. Vi hade väldigt klart och tydligt talat om att vi inte ville ha presenter! Jag tycker vi hade väldigt generösa gäster :)

Och jag kan förstå vad du menar. Även om ni inte förväntade er pengar eller hade önskat er det, så fick ni en summa. Jag förstår också att ni är glada och tacksamma över det ni fick, det tvivlar jag inte på. Men 7000kr på 100 gäster blir ju faktiskt bara 70kr/person och om ni inte fick andra presenter eller alla reste väldigt långt och liknande, så kan jag personligen tycka att den är en ovanligt liten summa att ge i gåva på ett bröllop. Även om vi inte har bra ekonomi och brudparet inte hade önskat sig något, så hade vi nog gett åtminstone 500kr (på två personer då) eller en gåva kring samma prisklass. Om man inte stod väldigt nära brudparet, då hade jag/vi nog spenderat mer. Jag tycker att 500kr/par känns som en ganska lagom och framförallt vanlig summa att ge i gåva på ett bröllop. Nu säger jag inte att man måste ge det, eller att man måste ge något alls, och att brudparen ska bli ledsen/bevsiken om man inte får mer.. men 70kr.. ja, det är nog generellt sett ganska lite att ge/få i bröllopspresent.

Det är väl ändå ingen här som gifter sig för att få pengar? Var i hela friden läser du det? Jag är övertygad om att 100% av alla här gifter sig för kärlek!, faktiskt. Det är ju dock tradition att gästerna firar brudparet med presenter, något som jag som gäst kan tycka är väldigt trevligt och kul att få göra :) Och är det då kontanter som skulle göra brudparet mest nytta, då ger jag mer än gärna det. Varför ska jag envisas med att köpa ännu en kaffekanna eller mysfilt, om brudparet mest av allt vill ha råd att resa eller lägga om taket?

Och att man sedan kan bli lite förvånad över att man inte fått mer än i snitt 70kr/gäst, ja, det tycker inte jag är så konstigt. Speciellt inte om man sitter på tex såna här bröllopsforum där man många gånger kan läsa om att ett par hundra per person eller par är en ganska vanlig summa. Det behöver ju dock inte betyda att man tycker gästerna är snåla eller att man är besviken.

Bara en fråga...

Vi inte har gott om pengar. Vi har aldrig haft och kommer förmodligen inte ha det på bra länge. Vi valde ju som sagt att ha kuvertavgift på vårat bröllop, för vi hade fått spara längre än önskat (nu pratar vi inte ett-två år, utan betydligt fler) om vi skulle haft sparat ihop till bröllopet vi hade. Vi hade redan prövat spara i flera år (bland annat till ett bröllop), men när man ständigt ligger inne på sjukhus runt om i landet, så försvinner sparpengarna fort kan jag lova! När de dessutom är så att bara den ena kan jobba, så finns det inte speciellt mkt att spara av heller. Vi hade ju sparat ihop en summa till bröllopet som vi använde oss av, givetvis.

Vi hade ändå inget jättestort eller dyrt bröllop. Vi valde som sagt först en nivå på kuvertavgiften och därmed en nivå på bröllopet, men fick påtryckningar från gästerna att höja den för att "slå på stort och få ut mer på bröllopsdagen, så den blev mer speciell för oss alla". Vi hade inget hemligt bröllop, alla våra gäster visste om i stort sett varje steg i planeringen. Vi betalade ju dock själva mer per gäst vid middgaen än vad gästerna själva gjorde, dom bekostade alltså inte hela vår middag/fest.

Pga saker som tex vår dotters sjukdom, vår ekonomi, min extrema flygrädsla osv, så vill vi absolut inte åka på en semester. Vi vill inte åka hemifrån helt enkelt, vi har fullt upp här ändå.

Det vi önskade oss allra mest var att få fira vår bröllopsdag tillsammans med alla nära och kära. Att kapa gästlistan var det sista vi ville göra, för alla var ju viktiga för oss och alla våra nära och kära ville ju vara med.

Vi bjöd alltså in till vigseln och erbjöd sedan alternativet att vara med och äta middag ifall man önskade, då mot att man betalade sin egen mat.

Vad är det som gör det väldigt mycket fulare och snålare än att önska sig pengar till en resa, nytt tak, en ny soffa eller vad det nu kan vara man behöver pengar till? Javisst, vi hade inte en valfri summa, för maten kostar ju vad den kostar, men nu hade ju majoriteten av gästerna själva fått vara med och bestämma summan.

Jag förstår inte hur det hade varit bättre för oss i vår situation att ha ett mindre bröllop, önska oss saker vi inte behöver/vill ha eller pengar till en resa vi inte kan eller vill göra "bara för att" det är så det "ska" vara? Det hade ju inte varit bättre för gästerna heller, då dom ville vara med oss på vår bröllopsdag och kände att det var den bästa och finaste gåvan dom kunde ge oss - minnen av att få ha alla våra nära och kära med oss hela den dagen.

Alla kommer vi från olika bakgrunder, med olika bagage, olika förutsättningar och möjligheter samt olika synsätt, erfarenheter och önskningar. Jag tror verkligen inte att det finns något generellt rätt eller fel i den här frågan, hur länge man än diskuterar och vrider och vänder på saken. Jag säger inte att vårat sätt är allmänt rätt, men det var rätt för oss. Det kan ingen ändra på. På samma sätt är andra alternativ rätt för andra människor, men inte för oss. Det är dock inget fel på deras alternativ heller. Det finns alltså, som någon skrev ovan, bara gråzoner gällande detta och varför kan det inte få vara så? Måste det finnas ett generellt och allmänt accepterat rätt eller fel?

Haha skulle nog mer varit "Flera frågor och tankar" ;P

När jag började skriva, så var tanken "Bara en fråga", men sedan spårade det ur :P