Min sambo lämnade mig i måndags, han älskar mig inte längre.
Vi skulle gifta oss & leva livet ut ihop.
Men helt plöstsligt så älskar han inte mig, vet inte va jag ska tro.
Han säger att det inte är mitt fel, men va är det då.
Det gör så ont
Skickar en massa styrkekramar och du kommer som sagt ta dig igenom det här! Du har barnen, ni har alla fina minnen och en spännande framtid att de fram emot :) Du är stark och även om det gör ont och är jobbigt, så blir det bättre. Du har människor runt om dig som bryr sig om dig och som hjälper dig.
Och det behöver absolut inte vara ditt fel! Lägg inte skulden på dig själv.
Å fy så tråkigt! :'( Jag vet att det inte känns så nu, men det blir bättre! I framtiden kommer du hitta mannen i ditt liv, och då kunna se det här som en viktig lärdom, och någonting som gjorde dig starkare, det lovar jag! Men just nu gör det ont, och det måste det få göra också.. Jag hoppas att du på något vis ändå ser ett ljus i ditt tillfälliga mörker! Sänder styrka och mod!
Herregud... vad mycket kännslor som bara svalade över mig när jag läste detta....
Det ända jag kan säga Kram kram kram kram kram kram kram
Fy vad hemskt...
När man är mitt uppe i allt & sedan faller allt under sina fötter/vingar...
Jag hoppas du verkigen har någon att kunna få prata med.
Säder så många styrke kramar & Änglar är aldrig ensama, det blir starka med åren
Sänder massor av styrke kramar till dig!!!!!! Vet att inga ord kanske hjälper just nu.. Men det är absolut inte ditt fel!!
Men oj, finner inga ord. Se till att ha nära och kära runt dig nu när det är som svårast!!
Känner inte dig, men skickar massor med styrkekramar!!
sänder dig massor av styrkekramar.
Min kompis var med om samma sak som du. Det var inga barn inblandade, men hennes sambo bestämde sig helt plötsigt för att han inte älskade henne längre och drog. Det har tagit henne nästan 1 ½ år att börja komma tillbaka till livet igen och inte längre gråta varje dag, men hon är på väg uppåt. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att du inte är ensam.
Det kan vara svårt att acceptera läget, och förtroendet för honom repar sig nog aldrig. Men det går att överleva! Låt det ta tid, prata med nära och kära, skrik, var arg, gråt, sakna, skratta, förtvivla. Allt som gör att du kan bearbeta det som har hänt. Hans mening var nog aldrig att såra dig, och det måste vara tungt för honom också att att inse vad han var på väg att göra.
Prata med honom också, om du orkar. När man är så ledsen kan det vara jobbigt att bara gå upp på morgonen. Men att bearbeta det tillsammans med honom kan nog vara bra (även om det inte kommer kännas så ibland).
Massor av kramar
Instämmer med föregående talare.
När min fästman plötsligt lämnade mig och kastade ut mig ur sin tjänstebostad så tog det mig 1,5 år innan jag mådde bra. 2,5 år efteråt träffade jag min blivande man. Vi är nu mycket lyckliga och försöker få barn.
Det finns ett liv på andra sidan, på andra sidan sorgen. Det är en helvetesvandring, men det går.
Och bry dig inte om alla "Gråt inte", "Det var bra att det hände nu och inte efter att ni gift er", "Man lär sig något av alla relationer" och annat struntprat som folk tar till för att slippa obehaget att se dig ledsen. Sörj på så mycket du behöver! Jag hade en hel del hjälp av boken Sorgbearbetning (www.sorg.se/bocker/) som rekommenderas.
Glöm inte vattenfast mascara.
Massor av styrkekramar!
Jag ha börjat träna, det ska vara mitt sätt att ta mig igenom detta å helst dom dagar då jag inte har barnen.
Att springa är ett bra sätt att rensa tankarna & att få ut allt. Så bli jag tränad på samma gång 
Men man saknar nån att krama & helst när man är utan barnen med. Men måste vänja mig för vi ska ha delat vårdnad, men jag å pappan till barnen ska vara vänner & hitta på saker med barnen tillsammans. Detta kan va det bästa för barnen, för vi hade det inte bra. Men ibland blir man blind eller vill inte inse att man kanske lever bäst som vänner. I alla fall nu, så får man se vad som händer i framtiden.
Jag ha äntligen kunnat godkänna att så här är det & nu är det att skapa en ny framtid & den kommer bli bra. Så är jag inte själv
Skulle just rekommendera samma bok som Lenblo skrev om. Den hjälpte mig när mitt ex dog och skulle inte tveka att använda den igen oavsett vad sorgen handlar om. Massa kramar till dig.
Beklagar verkligen och det är kanon att du tar "hand om" dig själv. En sak måste jag dock säga av egen bitter erfarenhet. Det där med att umgås och göra trevliga saker med barnen. Dels så kan det vara svårt för den part som inte var redo att lämna förhållandet. Man kan få förhoppningar att allt ska kunna bli bra. Inte helt ovanligt att man hamnar i säng med varandra "bara som vänner då alltså" medan den ena parten fortfarande hoppas och längtar. Det kan även vara så kan det vara svårt för barnen, barn har alltid en önskan att se sina föräldrar tillsammans igen. Dom kommer troligtvis hoppas att ni flyttar ihop igen. Inte riktigt ok att låta dom leva i den villfarelsen om det nu är så att det verkligen är slut. Dessutom så kan det en dag bli så att någon av er träffar någon ny partner som ni vill försöka satsa på, då kan det uppstå stora problem.
Jag säger inte att det alltid behöver bli så. Men jag vet att det är ganska vanligt. Speciellt att det kan bli mycket bitterhet om någon av er träffar någon ny och era planer om umgänge ändras helt plötslgit. Dessutom så får inte den nya personen någon chans hos era barn för då har den personen definitivt orsakat att mamma och pappa inte träffas. Mitt tips är försök ta hand om dig själv, landa i detta, tillåt dig sörja. Låt barnen anpassa sig efter att ni inte är ett par längre. När du känner dig stabil i det. Då kan du ta ställning till om du vill "göra trevliga saker" tillsammans som en "familj" Det var jag som tog initiativ till min skillsmässa, jag visste vad jag ville. Men det var inte förrän den dagen jag såg honom med en ny kvinna och inte kände ett dugg.
Bara ett litet råd. Styrkekramar till dig.
Tänk vad livet för med sig, på gott och ont.
I de jobbigaste stunderna får man se till att hålla sig uppe med hjälp av vänner och andra som kan finnas där och peppa.
Och då det är någolunda får man se till att börja hitta saker som gör att man mår bra, trots allt.
När man blir själv, antingen man valt det eller inte.
Då infinner sig plötsligt det där tillfället att se till att man får börja leva sitt liv precis som man själv vill.
Då man är mitt i ett förhållande och speciellt då man har barn, då är det lätt hänt att man bara jobbar på för att alla andra ska ha det bra och tar sig själv sist.
Att träna, både för att rensa tankarna och för att se till att kroppen blir stark och frisk är ju superbra.
Kanske är det ett tillfälle att även börja fundera på vad du vill, hur du vill ha det omkring dig, vilka vänner du vill hålla nära, vilken sorts mat som ska lagas och vilka egenskaper den man som nästa gång får tillträde in i ditt hjärta bör ha.
Nu är det din tid och din chans att skapa det liv du mest av allt vill leva.
Skriv en lista på allt som är fantastiskt med dig och sätt upp den intill toalettspegeln.
Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Även de stora prövningarna för något gott med sig.
Lycka till
och unna dig något extra just idag!
Ja, man känner att man lust å slå ihjäl en viss person. I alla fall sparka han så han aldrig mer kan få barn, fick reda på för en vecka sen att mitt X har en ny tjej, 2 av mina systrar såg dom. Det gör ju inget, men då får jag reda på av hans mamma att hon flyttade in till han i den nya lyan som vi tittade på innan han lämna mig. Det gjorde mig fly förbannad, han tänkte inte ett skit på barnen. Det är 2mån sen han lämna mig å dom blev ett par nästan direkt som jag flytta känns det som.
Sorry kände för att skriva av mig
Men, va?! Skämtar du? Misstänkte att fallet var så, men har inte velat fråga. Är det någon han känner sedan innan eller är det någon han träffat efter det tog slut mellan er?
Har du pratat med honom om det? Varför hon har flyttat in så snabbt? Vad säger han om saken när det gäller barnen? Jag är ju av den åsikten att man ska vara försiktig med att introducera nya partners i barnens liv så snabbt, men om dom bor tillsammans redan så.. ja..
Nej, fy vad jag känner med dig! Som om det inte är nog tungt med allt annat.
Skriver till dig igen o tycker verkligen synd om dig o era barn.
Även om du inte vill höra detta så var det "tur" detta hände innan ni gifte er, det bevisar bara vilken rutten person han är o du o barnen förtjänar en man som älskar o respekterar er.
Levde själv i en hälsofarlig relation o var gift med mina äldsta barns pappa, har egen vårdnad om dem nu o jag kan lova att det tog tid innan jag vågade tro på kärleken igen.
Gick långt innan jag blev ihop med en ny man, o jag lät det ta tid dels för min egen skull o dels för mina barns skull.
När jag träffade mannen jag lever ihop med nu så kände vi varandra sedan förr o barnen kände honom oxå så han var ingen obekant person för oss, men jag lät det ta tid iaf.
Ta hand om dig o barnen o bygg upp en stabil framtid för er först o främst innan ni börjar planera görmål tillsammans med dina barn pappa.
Och ibland kanske det är bättre att fortsätta vara vänner men göra saker med barnen åtskilda så de inte går o innbillar sig att mamma o pappa ska bli ihop igen.
hur som helst så skickar jag några kramar till dig o barnen!
Han säger att dom träffast efter, men det var 1-2veckor efter han lämnat mig. å jag sa till han att skulle han ha tjej så skulle jag inte bry mig, men flytta ihop efter vart ett par i en månad å amn har barn. När han dom lära känna henne, dottern är 3år så hon han inte ens vänja sig med att vi flytta i sär innan han skaffa en ny hem till sig. Han vet hur sårad jag blev å är, för han bytte ut mig mot nått annat, å han har blivit helt annorlunda. Han gör allt för henne, dom har skaffat gran å julpyntat. Inget han ville då vi var tillsammans, å när hon är sjuk så är han hemma med henne. När jag va gravid med sonen å hade foglossning å sammandragningar så fick jag ingen hjälp alls av han å jag fick ta hand om dottern själv. Han tyckte jag överdrev då jag inte kunde sitta, ligga, stå eller gå å måde jätte dåligt för min pappa var döende i cancer.
Jag mår så mycke bättre utan han, mina känslor finns ej kvar. Det ända jag vill är att han ska sköta sig å ta hand om våra barn. Å att vi kan prata utan att han ska skrika så att jag får mina saker, har tatt mycke av saker som är mina. Ställde upp å var hos han då han for på akuten med sin nya. Hon åkte akut upp för dom trode hon fått hjärnblödning å hon hade ingen som kunde vara med henne & barnen sov. Så ställde upp att passa barnen å passade på att ta mina saker som dom hade i sn lya. Kan säga att allt detta fick jag med å jag har mer kvar hos dom.
