Inlägg från: Anonym (väldigt less) |Visa alla inlägg
  • Anonym (väldigt less)

    Gör jag/vi helt fel?

    Under snart två års tid så har mina svärföräldrar haft problem. Det har pågått längre än så, men det är under de senaste åren som det kommit fram och blivit "allmänt" känt. Dom bråkar mycket och det är diverse problem. För snart två år sedan så började min svärfar umgås med en annan kvinna som han träffat på jobbet. Ingen vet riktigt vilken relation dom har haft, och har, för han påstår att dom bara är vänner. Att han har varit snäll och gått ut med hennes hund. Det har ju gjort min svärmor väldigt arg och svartsjuk antar jag. Det var så illa ett tag att jag och maken funderade på att ställa in vårt bröllop, som var under sommaren förra året, för han var så ledsen och besviken på sina föräldrar. Dom köpte dock en sommarstuga och allt verkade lösa sig och bröllopet gick av stapeln som planerat. Ett tag flöt allt på bra verkade det som, men tydligen inte.

    Under våren pratade svärfar mycket om att flytta ut och han hade väl som satt ett datum, men så hux flux flyttade han ut tidigare än så. Makens mamma blev då väldigt ledsen och upprörd och lovade att saker och ting skulle förändras ifall han flyttade hem igen, så han gjorde det. Inget blev dock bättre, förutom att makens pappa nu under hösten har pratat med en kurator eller liknande lite och det verkade göra honom gott.

    Han berättade då att han skulle flytta ut och hem till den där andra kvinnan som han träffat. Vi tycker inte det är en så bra idé, utan att det är bättre om han skaffar något eget. Han påstår dock att han är snål och ska hyra ett rum hos henne, vilket vi synar. Han berättar för svärmor att han ska flytta och börjar packa och flytta lite saker och sedan ångrar han sig igen och ska stanna. Åtminstone inte flytta hem till den andra kvinnan längre. Om han tänkt flytta alls vet vi inte riktigt.

    Saken är den att medan allt det här har pågått, så har det varit och är väldigt dålig och tryckt stämning hemma hos dom. Maken och hans yngre syskon har verkligen hamnat mitt i allt och deras mamma har varit arg på dom för att dom valt sin pappas sida tidigare, vilket dom inte gjort. Dom har ju inte valt någon sida alls, utan är bara mån om att båda deras föräldrar ska må bra. Oavsett om det är tillsammans eller åtskilda.

    Vi vill ju umgås med dom och vi vill att dom ska kunna vara med sitt barnbarn, men nu när allt är som det är, så vill vi inte riktigt vara där. Jag vill definitivt inte vara där och jag vill inte att vårt barn (6år) ska det heller, för jag är rädd allt som händer ska märkas.

    Gör vi helt fel i att säga att vi inte kommer hälsa på mer förrän dom har löst det hela, fattat ett beslut om hur dom vill ha det och håller fast vid det? Jag är bara så otroligt less på att vara där när det går att skära genom luften. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra och jag blir bara väldigt illa till mods.

  • Svar på tråden Gör jag/vi helt fel?
  • Anonym (väldigt less)

    Saken är den att dom hälsar aldrig på hos oss. Det har bara blivit så. Vi träffas ibland och gör saker utanför deras hem, men stämningen är tyvärr inte bättre för det. Det är svårt att förklara hur det är riktigt. Vi prövade tex på att spela minigolf i somras. Dom är dock alltid tillsammans, för svärmor låter inte svärfar åka iväg någonstans själv. Han får knappt gå ut med soporna. Hon lämnar ju inte honom ensam hemma heller helst.

    Vi vill inte att vårt barn inte ska ha en relation med sina farföräldrar, det är oerhört viktigt för oss, men med tanke på att vårt barn själv har reagerat på att umgås med sin farmor och farfar och sagt saker och frågat saker, så känns det som att i nuläget är det kanske inte så aktuellt.

    Vi tror inte att en sådan sak som att vi inte vill hälsa på magiskt kommer lösa allt mellan dom, men att det kanske ger dom en tankeställare kring hur dom uppför sig när andra människor är med? Att dom måste skärpa sig när vi och framförallt deras barnbarn är i närheten. Jag tycker inte att det ligger helt på vårat ansvar att relationen mellan dom och deras barnbarn fungerar felfritt. Dom är också vuxna människor och bör kunna ta sitt ansvar känner jag.

  • Anonym (väldigt less)

    Men ja, det är ju främst att vi inte åker hem till dom och hälsar på som känns viktigast för oss. Vi kommer ju inte förbjuda dom att komma hit tex, men vi kommer kanske inte locka och pocka direkt. Frågar dom, så säger vi väl inte nej ifall vi inte är upptagna redan. Det känns dock inte som att det kommer bli aktuellt.

Svar på tråden Gör jag/vi helt fel?