Hur träffades ni?

Vi hamnade i samma klass i 1:an på lågstadiet och fattade tycke för varann tidigt. Umgicks som vänner under alla år, men både ville mer, men vågade inte ta steget fullt ut.. Strulade på fester och var väldigt flörtiga mest hela tiden..

Blev sedan ett par då vi var 17 år och inte gick i samma klass längre ;)

Nu har vi varit ett par i över 17 år, har hus, 2 barn och nästa år blir vi man och hustru!!!!

Kul tråd : )

Vi träffades första gången under en "festlighetsvecka" i min stad.
Han åkte förbi mig, hängandes på en brandbil (!) och ropade åt mig att åka med.
Efter det var vi tillsammans resten av kvällen.
Då han inte bodde i samma stad åkte han såklart hem, men kom till mig helgen efter.
Efter det träffades vi inte nån fler gång, han slutade ringa och slutade svara på mina sms.
Glömde bort honom efter några dagar.. hans förlust tänkte jag ;)
Exakt ett år senare, under samma festival, ringde han mig.
Visste först inte vem det var, hade raderat hans nummer, haha!
Men tillslut klarnade det, och han ville träffa mig igen visade det sig.
Jag var lite anti till en början, och självklart fick han förklara varför han inte hört av sig på Ett År!
Han skulle rycka in i lumpen någon vecka efter vi träffades första gången och insåg att det skulle bli alldeles för jobbigt att vara där om han hade mig hemma väntades, saknaden skulle bli allt för stor.
Därför bestämde han sig för att vänta.. var jag fortfarande singel och villig när han avklarat lumpen så var det helt enkelt meningen att det skulle bli vi!

Sen den kvällen är vi oskiljaktiga!
Vi har nu varit tillsammans i 5½ år, förlovade i 4½ och i mars gifter jag mig med min bästa vän! <3

Visade min blivande, han tyckte det lät som en rolig idé!

Vi träffades 2006 första året på gymnasiet, hade trevligt tillsammans och utböt msn som vi sedan pratade via ibland. Vi började träffas utanför skolan - om man säger så - strax efter jullovet och blev tillsammans strax därefter (mars 2007). Då vi gick ut  gymnasiet bestämde vi oss för att studera på annan ort. Så vi flyttade från hemstaden tillsammans och var sambos i 3 år (2009-2012). Nu har vi blivit särboende p.g.a. arbete i hemstaden för mig och han stannade kvar i ~1,5 år till. En dag när jag kom på besök (blir att man bara ses vissa helger) friade han på ett väldigt personligt sätt (menas att han gjorde något han vet jag tycker om, men som ändå är väldigt "honom"). Det var i septemer. Vi gifter oss i mars, så vi har haft 5,5 månad på oss men eftersom vi inte vill ha ett stort bröllop har allt gått väldigt fort! Tidigt visste vi att vi ville leva tillsammans och bilda familj, så det har alltid varit ett kärleksfullt förhållande med ömsesidig respekt för varandra. Det känns bra att ha funnit sin bäste vän och partner vid ung ålder, där vi delat väldigt mycket och kommer att fortsätta dela. Fortfarande känner vi oss kära i varandra efter snart 6 år ihop!

Jag o min m2b träffades på föräldrargrupp. Ni vet sådan där man får gå innan förlossning
Jag hade ingen närvarande pappa så hade min kompis med mig. Och när m2b klev innanför dörren sa jag till min kompis: DÄR är han. Mannen i mitt liv.
Min kompis skakade på huvudet o sa... skärp dig ni är på föräldrargrupp.

Våra barn började på samma dagis o blev bästa kompisar o har hängt ihop hela tiden.
det dröjde nog 9år innan våra singelperioder samstämmde och eftersom våra barn hängt ihop hela tiden så
träffades vi flera ggr under dessa år. och samma känsla infann sig varenda gång.

det dräjde dock 9år innan vi var singel bägge två o på en efterfest så tog jag tillfället i akt och sedan har det varit vi
så nu är våra barn "halvsyskon" med sin bästis.

Jag såg min make första gången när jag var 14år gammal, på Lunarstorm höhö Han var då 16år och hade flickvän, grr och morr! haha Från den dagen rankade jag honom som typ den snyggaste killen i hela stan!, trots att jag inte hade träffat honom.

Fyra år senare, när jag var 18år, så började han skriva till mig på Lunar och vi skrev massor där, sedan på MSN. Under den tiden hade vi ganska många gemensamma vänner och bekanta, men lyckades trots det aldrig vara på samma plats samtidigt. Jag hade då haft en pojkvän under ca 3år och vi var sådär lite till och från och jag vågade inte riktigt bli involverad med någon annan. Jag såg dock honom (maken) på stan ett par gånger under sommaren, men vågade aldrig gå fram. Han försökte tydligen få kontakt med mig, men det uppmärksammade jag aldrig, jag vände ju alltid på klacken med hjärtklappning hihi

Så en oktoberkväll var vi äntligen på samma ställe, samtidigt. Ett lokalt band hade realsespelning på en ungdomsgård för gymnasieelever. Hela kvällen sneglade vi på varandra och han ropade hej till mig tvärs över lokalen. Någon timma efter det såg jag att han satt ensam i en soffa och jag tog mod till mig. Det var nu eller aldrig. Jag gick fram, satte mig och sa hej. Efter det pratade vi hela kvällen, tills min nattbuss hem gick.

Sedan träffades vi varje dag och vi räknar det som att vi blev ett par den kvällen. 8 oktober 2005. 1 maj året efter flyttade vi ihop och fick samma dag reda på att vi väntade barn, så hej och hå. Nåja, nu dryga 7år senare visade det sig att allt blev bara bra :) Vi har varit gifta i drygt 1år och är kärare än aldrig förr ;)

Vi träffades faktiskt på nattbussen på väg hem från krogen. Jag var ute med min bästa kompis som var på besök och vi hade vart ute på krogen. Hon var ganska så full och jag fick då ta hand om henne. När vi kommer på bussen börjar hon tjata om mat. Precis då kommer det på ett killgäng med ca 6 killar med massa mat från MCdonalds. Jag lyckas få ihop en måltid åt henne av dessa killar och en av dessa killar tyckte jag var otroligt snygg. Vi satt och prata hela bussresan (1,5 timme) och det blev så stressigt när jag skulle av så vi hann inte byta nr. Dagen efter så lyckades jag hitta honom på facebook (efter mycket letande) och vi hade vår första dejt den kvällen.
Och nu har vi vart tillsammans i 4,5 år och sambos i ett år. Vi är inte förlovade men jag hoppas på ett frieri snart (om inte jag hinner först)!

Roligt att läsa hur alla träffades!