Äldre medlemmar...

Jag instämmer helt med Sara120707.

Jag kan faktiskt också förstå att man ibland kanske tycker att "men herregud-kan någon anna få svara på något då nån gång?" eller vad det nu är man (anonym) känner.
Jag försöker därför själv vila lite på knapparna ibland innan jag svarar, och svarar väldigt ofta inte alls, just för att jag vare sig tycker att jag är oumbärlig, eller vill ta upp svarsplatsen i ala trådar överallt-även om jag nog skulle kunna svara i merparten vid det här laget . Även mitt expertområde-blommor-brukar jag låta vara mer och mer, för att det ju även dyker upp nya medlemmar som också är florister.

De ämnen som engagerar mig, lägger jag fortfarande näsan i blöt i, och känner jag att jag faktiskt har något mer att bidra med, så säger jag det.

Väldigt mycket som dryftas här, skiter jag totalt i-och har nog alltid gjort.
Absolut avgörande för att jag ens loggar in öht, är mina kompistrådar som rullat i många år, där vi möts som ett sätt att umgås. Kan jag jämsides med det, bidra i någon mån där någon behöver ett svar, eller där en diskussion växer vidare, så är jag glad för det. Tycker folk att jag brer ut mig för mycket och lika gärna kan hålla käften, så får de gärna tala om det för mig mer rakt, så jag vet att det är mig det gäller.
Men äldre medlem är jag-antagligen typ äldst, både i kalenderår och medlemsår, så jag får ju anta att tilltalet gäller mig.

En ytterligare aspkekt på det hela, är att jag själv upplever forumet som rätt dött jämfört med föör i tiden-och nu pratar jag om en tid som det nog nästan är bara jag som fortfarande var med på, förutom Kjell Präst och några till. Jag tror inte alls det är lika många som hänger här på kompis-och umgängesbasis som det var då. Det var ett jädra drag i både diskussioner och en anna bredd i ämnena. Det var-då som nu, en skara färgstarka personer som var mycket aktiva, men jag upplever att den skaran var större då. Inte minst för att det gäng som var moderatorer själva satt här mycket.

Och för att kommentera anonym nummer två i tråden, så kommer jag fortsätta tycka att känsliga rummets anonymitetsfunkton mest är dålig. Och jag har en högre respekt och lägger mer värde vid vad någon mer öppet vågar säga och tycka. även om jag förstår att man i själva forumrummet kanske inte vill stöta sig med någon. Men efter ina år här, så har jag sett fler fördelar med när flk vågat bli öppet oense-för atts edan ofta mötas-än vad jag ser fördelar med att kunna röra om i grytan på det här anonyma sättet. jag gilalr att veta vart jag har folk jag pratar med-även när de inte håller med mig!

???

När gamla utdöda trådar dras upp, är det vanligen av nya som av någon anledning hittat dem. Innan forumet gjordes om, var en tråd öppen i tre månader, sedan stängdes den och gick inte att skriva i mer. Nu kan man göra inlägg i trådar som härstammar från stenåldern typ. en dum sak med det, är att det ju knappast går att få några svar från den som startat tråden, så den-och de flesta andra-inte längre är kvar här.

Jag hänvisar aldrig till riktigt gamla trådar, mer än när jag tipsar om "Fråga Prästen-tråden" som är specielle eftersom det är en och samma person som har en egen tråd där han svarar på frågor som rör kyrklig vigsel. Den trådenbehöver man inte hitta i eller läsa allt för att leta svar. Man frågar honom helt enkelt och så svarar han vartefter. Mycket bra att han finns här tycker jag.

Och hur var det nu-skulle vi "gamla" hålla oss borta och lämna plats? För isåfall vore det ju bättre om vi bara höll oss i gamla trådar och lät er nya vara ifred?
Eller ville ni att vi skulle haka på i de nya?
Vad är det ni vill egentligen? Och varför vill ni säga det anonymt? Vet man vilka ni är, akn man ju låta er vara i era trådar typ?

När jag tänker efter, så blir jag faktiskt ganska arg.



Vem är någon att komma här och komma och först å ena sidan klaga på vissas hela närvaro på forumet...

...sedan fylls det på med att "ja och nu ska det väl klagas på att vi är anonyma"

Ja det ska det fanimig!  Klag klag klag!!!Vad ÄR det för skitdålig stil, att mer eller mindre be folk försvinna härifrån,eller åtminstone hålla käft eller vara mer osynliga-för att ni inte skulle få plats? HUR mycket plats kan en Anonym Ingen rimligen förvänta sig att få ta och behöva? Och varför skulle någon flytta sig för er? Hur blir forumet mer intressant, bredare och mer mångfacetterat för att anonym gånger femtioelva sitter och vräker ur sig vad just de tycker, utan att kunna bemötas, utan att ens behöva ge sig tillkänna, utan att det behöver färga av sig på det inttryck ni allmänt ger på forumet?

Fattar ni inte att forumet formas och färgas av de personligheter och strömningar som just då finns där-då måste man faktiskt ta sitt ansvar att visa just färg. Jag tycker det suger fett! Alla kommer aldrig att gilla alla, och faktum är att blir det för gulligt och snällt, så blir det snart (redan) ganska ointressant. Man behöver lite höjd i debatterna ibland-och olika ståndpunkter. Allmänt sett tycker jag många tjejer behöver träna på att man faktiskt kan vara oense i en sak, utan att behöva ogilla personen för det.

Fram med vilka ni är och vad fan ni egentligen står för och tycker i vilka jäkla trådar som helst så man kan få prata MED er istället för att behöva sitta och läsa att man är för gammal för att det ska passa osynliga somliga att man är här! Jag tål och tar gärna en rejäl diskussion, men det här är ju mer man tänker på det riktigt dåligt! Vet hut med er, oförskämda fegisar!

/den gamla floristen som surnade till med en aning av sin gamla passion.

Jag är gammal körsångerska-jag vet hur man hushållar med luften så man får ut mycket på en enda utandning.

Det kan jag förstå att man inte tycker är så kul-men då kan man väl säga till där och då, och utan att behöva vara anonym?
 

Helt sant! Och det är en av anledningarna till att jag är väldigt irriterad på att mer och mer av det som dryftas sker anonymt. Förr lärde man känna folk här mycket mer. Man kände igen vilka som dök upp var, vad vem verkar tycka, och man kunde ibland mötas över vidare samtal utifrån att man fått ett intryck av någon. Jag har flera ggr själv kontaktat vissa medlemmar via inbox eller gästbok för att tacka för givande samtal, eller kanske fråga vidare i diskussioner jag velat komma längre med. Som jag säkert sagt förut , har jag därför hittat nya och väldigt nära vänner. Faktiskt ibland för att man först "rök ihop" över något, men sedan hittade vidare. Hur ska man kunna få ut något mer än bara precis själva diskussionsämnet nu?

Jag tror det är viktigt att inse, att väljer man själv att skriva sina åsikter anonymt så blir man Ingen här. Och då kommer tiilslut bara de som väljer att inte vara anonyma, att synas. Dvs vill man att fler än bara några stycken ska synas och höras, har man ett ansvar att visa sig själv. Både i fråga om att innte välja anonym, och också genom att faktiskt ta bladet från munnen och säga saker.Jag håller helt med om att det är bra att diskussionen förs-men jag beklagar verkligen att jag inte alls får veta vad alla tycker. Istället får man undra vilka det är som tycker som de anonyma gör. Nu verkar det kanske barnsligt att haka upp sig på, men det är ju faktiskt trådstartaren själv som valt att vara anonym, vilket sänker hela värdet på diskussionen för mig. Otroligt trist!  

Chicita, så tolkade jag inte alls Alyllyras inlägg.

Jag uppfattar det som att hon tyckte det var läskigt att våga ge uttryck för en annan åsikt och säga emot dig-eller vem det nu var, hon mindes inte riktigt-bara för att hon hade en viss nervositet medan hon fortfarande kände sig ny, och att de gamla rävarna kanske har en viss status om man säger så.

Så fattade jag det.

Oskarsdotter, jag kan bara svara för mig själv, men för mig har det varit så här:

Först reggade ja mig som medlem för att jag blev förbannad över att folk satt och sa att man skulle ljuga för floristen för att komma billigare undan med blommorna...

..sedan fastnade jag hrä och började ta del av en brokiga skara människors skämt, åsikter, frågeställningar och diskussioner.

Ganska snart hittade jag ett gäng stammisar och kompisar som mer hängde för umgängets skull än för att man skulle haft så värst många frågor. Allteftersom tiden gått har många gift sig, somliga inte ens haft de planerna, andra hunnit skilja sig, livet förändrats, folk kommit och gått-och somliga stannat.  

Efter vigsel och bröllop, har för många barnlängtan och vägen mot att få bli förälder tagit större plats. Ett par av mina vänskapstrådar har haft det som röd tråd och det som förenat. De trådarna har innehållit oerhörd smärta, glädje, förväntan och sorg. Vi tjejer som har delat tillvaron där, har svetsats samman på ett närmast obeskrivligt sätt, och som en av dem som kämpat med ivf:er och det som kallas "sekundär barnlöshet" har det varit fullständigt ovärderligt att ha vännerna här.

De flesta som håller till i de där kompistrådarna, bryr sig med tiden inte nämnvärt om resten av forumrummet, utan skriver och umgås i "sina" trådar. Bt blir bara en mötesplats där trådarna rullar vidare genom våra liv.
Andra, som jag, fortsätter att skriva en del i övriga forumet med. För mig har frågor om blommor tagit en hel del tid under åren och jag försöker ta mig tid att fortsätta hjälpa till när jag kan och hinner.

Det som höll mig kvar här efter något år, var hela den allmäna stämningen och att det var kul att det alltid var något på gång, många skratt och roliga människor här.
det som håller mig kvar idag är mina vänner i framförallt en tråd, men jag håller ett öga på vad ni andra gör också.