Ångrat val av bestman, hur gör man?

om ni inte vill stöta er/säga upp bekantskapen helt så tror jag nog att det blir väldigt svårt att ta bort hans funktion som best man. Men varför inte lägga till en marskalk så att det finns två så kan ju din blivande man ha med sin bror i brudföljet ändå?

Tycker Magentas idé är jättebra! Vi hade två marskalkar och jag tror att de båda tyckte att det var skönt att de hade någon annan som var i samma sits. Sen blev det oturligt nog så att den ena, min svåger, blev sjuk och knaprade penicillin på bröllopet och då var han väldigt tacksam över att det fanns en till marskalk eftersom att han knappt var med på middagen.  

Det är redan så att han har två marskalkar, den andra är min bror. Det är ett sånt svårt dilemma, man vill ju verkligen att det ska kännas riktigt bra och jag vet själv inte om jag tycker att han ska följa hjärtat eller inte. Dock så känns det som att det här är vår dag, vår resa och något vi förmodligen bara gör en gång i livet och då kanske man ska välja den man verkligen litar på?

Ett sätt är ju att först försöka prata med honom om de saker som stör honom. Säg att det känns jobbigt att han ifrågasätter era val, att ni är osäkra på om han tar det på allvar, och förstås de olustiga situationerna som uppstått. Verkar han då förstå vad ni säger och trovärdigt lova att ändra sig kan ni ha honom kvar. Men om han slår ifrån sig eller på andra sätt visar att han inte tar till sig det ni säger och inte tar det på allvar kan ni ju lägga fram det som att det kanske passar bättre om någon annan tar just de här uppgifterna eftersom ni har en del krav och förväntningar som kanske verkar överdrivna för honom men som är viktiga för er.

Men visst, han kan ju fortfarande bli sur och bryta kontakten, det är svårt att veta hur han kommer att reagera. Men om ni ändå funderar på att byta bestman är det nog bästa vägen att gå att först ge honom en ärlig chans att skärpa sig.

Jag vet ju inte vad det var som hände med tärnan, men det kanske är en tillräckligt bra anledning att säga att ni är rädda att det här inte kommer att funka?

Tack för era åsikter och perspektiv på saken, vi väntar och ser hur det utvecklar sig och tar upp det med honom. Blir det inte bättre så får vi kanke tänka om. Känns bara trist att behöva känna så här över huvudtaget...

Om ni väljer till hans bror så ni har 3 marskaler så blr det ju lite "2 mot 1" och det tonar kanske ner barndomskamraten lite? Är dom två andra insatta i situationen så kan ju dom ha lite koll på honom och avstyra, om ni är rädda att han på något sätt ska spåra ut. Det blir dessutom lättare att säga ifrån med kläder om ni har två andra marskalker som är likadant klädda. 
Med tre marskalker så behöver kanske inte heller tärnan ha lika mycket kontakt med honom?  

Jag kan berätta vad som hände mig. Men jag ska försöka korta ner det väldigt mycket då jag redan berättat historien flera gånger  (kan hänvisa till gamla trådar om någon vill läsa mer)

Jag frågade min väninna, som varit mer eller mindre som min syster sen 1996 då hon började rida min häst efter en olycka jag var med om.
Jag var tärna på hennes bröllop, hjälpte henne med allt, sydde hennes klänning och min också (betalade min med), gjorde blomsterdekorationer till borden, satte upp hennes hår på dagen, städade lokalen efter deras bröllop, körde dom till hotellet där jag och maken (då var vi bara sambos) hade fixat till rummet och jag betalade även sviten som en bröllopsgåva till dom...
Vi fick väl ett tack, men gåvan dom lovade oss som tack har vi inte sett än...

Jag bad henne först vara tyst om det hela efter jag berättat, vi hade inte kommit långt i planerna alls och jag hade inte ens berättat för blivande att jag skulle fråga henne.
Hon höll sig tyst i nästan exakt 5 minuter.
Sen började hon ifrågasätta temat, färgerna vi valt att ha lite som röd tråd och sen började hon "hota" med förnedringshippa" osv osv.
Vi borde ändra temat för det var tråkigt och ingen var intresserad av medeltiden, hon berättade att hon kanske skulle vara gravid på bröllopet (hon fick veta mer än 1,5 år i förväg) och tja det var bara sura miner från henne. Hon kunde inte ens googla fram inspirationsbilder för klänningen trots att jag skulle sy den åt henne. Hennes  var viktigare än min också deklamerade hon.

Tja till slut orkade jag inte mer och talade om att hon fick komma som vanlig gäst eller inte komma alls.
Och hon gick med på det, lite småsurt.
Dagen innan bröllopet skickar hon sms om att hon mår så dåligt att hon måste vara hemma så ingen i hennes familj kom (4 pers som vi betalade för i onödan).

Vi pratar fortfarande, men bara på nätet. jag försöker fasa ut henne ur mitt liv men jag orkar inte med kaoset som kommer att bryta ut om jag ber henne dra åt H-vete.

Så... mitt tips och råd är att om man ångrar sig så får man väga för och nackdelar.
Tror ni att personen kommer att ställa till problem - kicka ut denne, gör processen kort helt enkelt.
Det är inte värt att få dagen förstörd av någon surgurka som man inte har så mycket kontakt med.
Men om ni vill fortsätta ha en bra kontakt efteråt så tycker jag att ni måste försöka prata med honom. Och då menar jag försöka om och om igen, tills det inte går längre. Och då tala klarspråk - antingen gör du så här som vi vill och följer våra regler under vår dag. Eller så kan vi inte ha dig som marskalk längre.

Jag förstår er (som sagt, eftersom jag har gått igenom något liknande). Och lättnaden jag kände när jag bröt med henne var något helt otrolig. Det kändes som om jag tappade 50 kilo liksom  (först bröt vi helt, men sen började vi prata lite lätt på nätet igen även om jag håller henne kort).
Jag önskar er all lycka i ert beslut. Men väg för och nackdelar väldigt noga... En person som får er att må dåligt och ångra ert beslut är kanske inte rätt person att vara där för er på er dag... eller?