Har ni barn? Hur många?
Men va ledsen jag blir av ditt inlägg att du alltid fått känna dig mindre älskad än din bror!
För mig är det självklart att jag älskar mina barn lika mycket! Jag har ett biologiskt barn men jag har oxå fått glädjen att få två bonusbarn och eftersom de inte längre har någon mamma i livet så är/har jag blivit den mamman de har och jag älskar dem och det betyder mkt när de visar sådan kärlek till mig genom gester, ord och kramar...
I vår familj har jag både fostersyskon en syster som är på gång att adoptera och även om vi inte träffat den lille krabaten än är han redan så älskad av oss alla. Min fostersyster är lika mkt älskad av mina föräldrar och av oss syskon som resten av familjen...
Fast jag känner tyvärr till det du beskriver, min ena systers man samt min egens far föräldrar har särbehandlat deras barn och jag tycker det är fruktansvärt.... hur föräldrar ens kan göra något sånt och dessutom visa det så öppet. Jag tycker det är en förälders plikt och skyldighet att älska sitt barn villkorslöst oavsett hur många man satt till världen, även om jag förstår tragiskt nog att så inte är fallet...
Ett hjärta räcker till hur många som helst om man är villig att släppa in människor i det och ens egna barn är väl de lättaste att släppa in.
Mina egna föräldrar har alltid varit otroligt noga med att både visa kärlek och rättvisa mellan oss syskon. Vi har alltid fått känna oss lika mkt älskade oavsett hur olika smidiga vi har varit, vi är fem syskon och jag är äldst och även om jag på många sätt kanske varit den som de fått oroa sig mest för så har jag aldrig kännt mig mindre älskad. Att föräldrar gör sitt bästa för att sina barn ska känna sig älskade, uppmuntrade och lika rättvist behandlade gör att man inte tänker på om den andra för stunden får mer hjälp eller tid för stunden än oss andra för vi vet att de vill alla oss det bästa och behöver min bror hjälp av min pappa så är han där och hjälper till, behöver jag barnvakt av min mamma så ställer hon upp osv... de finns där och sådan vill jag oxå vara nu med våra barn som små men även när vi växer upp och blir mor och farföräldrar...
Det blev en lång utläggning men det är sååå viktigt och intressant samtalsämne!
Så nog sjutton tror jag att du kommer älska ditt andra barn precis lika mkt som ditt första, annars tycker jag något vore fel... faktiskt.
Bara mina åsikter och erfarenheter, hoppas ingen tar illa upp! :)