Har ni barn? Hur många?

Får jag fråga om din lillebror var en sladdis, TS?

Jag är 9,5 år yngre än min halvbror och jag har fått väldigt mycket mer stöd av vår gemensamma mamma än vad han har fått. I och för sig så satte han sig själv lite i den situationen också men det hör inte till saken...

Jag har inga egna barn (bara missfall).
Men jag är (var) plastmamma åt en liten pojke från att han kom till livet, eller tja två dagar efter att han kom fick vi hem honom, och tills det tog slut mellan hans pappa och mig flera år senare.
Jag har alltid funnits där om han behövt mig efteråt också dock, men nu när han blivit äldre och pappan hittat en mycket bra fru så har han inte haft något behov av mig längre, precis som det ska vara

Men det där med hur många man kan älska och om man älskar olika mycket...
Tja, man kan nog älska hur många som helst, precis lika mycket.
Men om man visar det på exakt samma sätt, det vet jag inte.
Sen är det ju vetenskapligt bevisat att om man behandlar två personer exakt lika så kommer en eller båda att känna sig utanför och vara avundsjuk på den andra...
Alla har olika känslor och tankar, alltså kan man inte vara millimeterrättvis och tro att barnen ska uppfatta det så.

Att du kommer att älska dina barn lika mycket tror jag är rätt givet.
Men att båda kommer att få exakt samma behandling tror jag inte på, för att dom är två olika individer och kräver olika saker och olika stränghet... Första barnet är ju det man liksom "tränar på" också hur orättvist det än kan låta. Så man är inte alls lika rädd när nästa barn kommer har jag hört, därför kan barn nr 2 få friare tyglar än barn nr 1, för man har lärt sig att det inte är livsfarligt efter att ha tränat på första barnet om du förstår hur jag menar