Det värsta brukar vara att börja prata om det som trycker en.
När man väl har kommit över det där jobbiga med att börja så brukar det komma av sig självt.
Du kan ju kanske säga till din kompis att du har en sak som du vill prata med henne om och att det känns lite jobbigt att behöva ta upp det, så det vore bra om du får prata klart. På så sätt blir du inte avbruten (förhoppningsvis) med massa "det är ok" och sen rinner samtalet ut i sanden utan att du hinner få ur dig allt.
Eller så kan du skriva ett mail, skriv klart det men skicka det inte. Prata sen med din vän om att det finns en sak du skulle behöva ta upp med henne men att du inte vet om du klarar av att ta det öga mot öga så du vill maila henne. Men att du gärna vill stämma träff någon dag senare eller samma dag (eller skicka iväg det från telefonen när ni sitter och pratar). Då hinner hon också fundera igenom saken och formulera ett svar.
Hur du gör är nog mindre viktigt än att du gör det.
Och samma när det gäller din blivande.
Det finns inte ett perfekt tillfälle att skaffa barn, om man ska vänta på att något annat ska ske först så kanske man står där utan barn sen. Så största frågan är väl: Vad väntar han på?
Be honom svara på frågan vad, och följ upp med varför.
Det är inte säkert att han vet varför, han kanske bara är lite rädd och känner att han inte är redo, men det kommer man aldrig vara. Men man blir det när barnet väl är där...
Lycka till, ta tjuren vid hornen och bara gör det helt enkelt.
En bra vän förstår.
En bra make kan man prata med om allt...
