ni djur kuninga vänner HJÄLP omgående sökes
Har ni bilder som dokumenterar hur hon såg ut när ni lämnade henne och hur hon såg ut när ni hämtade henne?
I så fall kan ni anmäla, och bör göra det också.
Men om ni inte har något som backar upp det ni säger så kan ni åka dit själva på det, det kallas ju förtal liksom...
Ta kontakt med en djurpsykolog och ta också kontakt med brukshundsklubben så att ni kan börja träna direkt.
Vi tog över en Dvärg Pincher som haft en jättebra husse och matte och haft hundkompisar, men rasen är ju lite som den är. Han var 5,5 år när vi tog över honom. Och då gick han från en familj i ett litet radhus med liten uteplats på baksidan, med hundkompis - till ensam hund i vårt stora nybygge (nästan 3 ggr så stort som deras radhus) och med en jättestor tomt.
Han har blivit attackerad av stora lösspringande hundar flera gånger innan han kom till oss och är alltså hundrädd.
Han har alltid haft lite svårt för nya människor, men han har gillat mig från första gången vi sågs, så därför fick vi honom. Men nu har han blivit ännu mer misstänksam mot nya människor och han är extremt vaktig.
Pga åldern så har de flesta "experter" bara skakat på huvudet och sagt att om det är för jobbigt så får vi väl avliva honom.
Men er hund verkar ju fortfarande ung och formbar. därför är det viktigt att ni sätter igång med social, mental och fysisk träning så fort som möjligt. Samtidigt som ni måste skapa en miljö hemma där hon känner sig väldigt trygg.
En egen säng, kanske med ett kasserat täcke (jag har sytt in ett av våra gamla täcken i ett gammalt påslakan. Helt enkelt lagt in täcket i påslakanet och sytt ihop alla öppningar och sen sytt några gånger lite här och där rakt igenom allt för att hindra täcket från att fara runt inuti påslakanet). Det har han inne i husses arbetsrum. Det luktar ju matte och husse om täcket så det älskar han att bädda ner sig i när husse sitter och jobbar vid sin dator.
I resten av huset har vi lite här och där lagt ut såna där superfluffiga filtar som är så poppis nu. Finns på ICA MAXI bland annat. Vi försöker alltså skapa platser där han kan gömma sig om han vill, eller bara slänga sig ner och sova. Platser som vi kan "förvisa" honom till utan att det är ett riktigt "straff" så att säga. Alltså: inga skäms-hörn...
För oss har hans lyte betytt att vi helt enkelt inte kan åka överallt med honom. Han får inte följa med till ställen där det finns allt för mycket folk och andra hundar. Om det inte är så att vi kan åka hem omedelbart om det behövs. Vi tränar på sociala situationer så mycket vi kan. Och ett stort framsteg är att min bror kan åka hem till oss och hämta ut vår hund på en promenad om både jag och maken jobbar långa dagar. (alltså utan att vi är hemma).
För ett år sedan hade han attackerat brorsan, även fast han vet att det är en person som vi känner och litar på.
Hans "skydda hemmet-instinkt" är så stark. Och vi tror att det är pga att han har förlorat ett hem redan, han vill inte förlora ett till...