Min blivande lever på min inkomst - orkar inte mer!

Sedan började jag må dåligt med depression, panikångestattacker och väldiga sömnproblem. När man mår så, så är det inte lätt att ta tag i saker och ting och bara bita ihop. Man mår inte så med vilje, man gör det inte för att man är lat och tycker det är kul att sitta hemma. Man mår fruktansvärt dåligt och när folk runt om anser att man "snyltar" på tex en sambo eller att man är lat och inte orkar ta tag i det, så förvärrar det oftast bara saken. Jag hade så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte kunde fungera "normalt". Att jag inte kunde ta hand om familjen gjorde att jag mådde ännu sämre. 

kan ju tala om att jag sitter i samma sist som daniiel skriver.

har varit långtidssjukskriven för det mående som står uppe i texken.

har nu efter flera års rännande på psykmottagningar äntligen fått in diagnos o kan medicineras efter den så gott det går.

har dessutom fått flera fysiska krämpof oxå, som tex njurarna  funkar inte som de ska längre, äter medicin för det, har diabetes, tar insulin, sköldkörteln lade av att jobba, äter medicin mot det, håller på att utredas för det verkar som jag drabbas av små blodproppar i benen lite då o då.

jag har iofs sjukpenning men det blir man inte rik av, sambon har heltidsjobb så de pengar vi drar in är till gemensam kassa.

Kan säga som så att särskilt rik är vi inte men vi går runt varje månad o får nån krona över som vi spar åt till barnen o nått litet nöje nån gång då o då.

Finns de som tycker jag snyltar o lever på min sambo men jag bidrar så gott jag kan o fixar hemma så gott jag kan efter min förmåga för att få ett vettigt hem o boende.

När man är så jävla deprimerad o har ångest attacker så är allt svart man ser inget ljus nånstans. min önskan när jag mått som sämst har varit att dö.

så jag tror det blir svårt för din sambo att ensam ta tag i sitt liv, han skulle behöva samtals kontakt med nån på öppen psykvården eller nått liknande för att få den hjälp han behöver för att orka ta tag i sig själv igen.

önskar er många lycka till o hoppas ni kommer ur det dåliga måendet för båda ers skull

 

min stackars sambo har fått vara både sambo o samtals terapeut åt mig o det var ingen bra lösning trots att han har stöttat o stått vid min sida hela tiden o skulle aldrig dra på något sätt men det jag menar är att det kan vara till hjälp att ta någon utifrån som man inte har en kärleksrelation till.

Att du sedan stöttar o hjälper honom tillsammans med nån utomstående är bra för du ska inte behöva dra hela lasset själv. då bränner du ut dig själv o det hjälper varken dig eller han.

min sambo har tagit så mycket "skit" från min sida så jag är förvånad över att han fortfarandde orkar med mig o mitt ältande som blir ibland.

tror inte du menade att klanka på din sambo i din trådstart. har aldrig påstått det heller. men för er bådas skull ta hjälp av någon även om det är svårt o ett tungt beslut att lägga sin psykiska hälsa i nån annans händer.