Anonym (m2b_doktorrand) skrev 2012-11-30 00:12:23 följande:
Jag förstår hur du känner, och vet hur jobbigt det kan vara.
Min m2b håller på att doktorrerar innom företagsekonomi. Ibörjan hade han problem med time management, då man tydligen ska bedriva sin egen forskning och arbeta som lärare samtidigt (iaf så är det så på hans instution). Han är så himla super noga med allt och en riktig perfektionist (vilket förvisso är bra). Vilket gjorde att arbetsdelen tog upp hela hans tid under vanliga arbetstimmar med att hålla i föreläsningar, seminarium, hjälpa till att planera kuser, rätta tentor, handleda kandidat uppsats studenter och gud vet vad mer. På kvällen när han kom hem åt han bara middag sedan började han med sin forskning som han höll på med in på små timmarna. Upp kl 4- 5 på morgonen och så började det om. Han sov kanske 3-4 h / natt och ibland inte alls. Så här var det i ett halv år när det var som värst. Vi gjorde ingenting, jag kunde knappt prata med han för att det kändes som att jag störde honom. Till slut fick jag nog då jag märkte att han mådde så fruktansvärt dåligt då han alltid var super stressad och trött pga sömnbrist, och hade aldrig tid att träffa någon av sina vänner.
Vi talade med varandra och kom fram till att så här kan det inte fortsätta dels för vårt förhållandes skull men framför allt för hans egen skull. Han pratade sedan med sin mentor och handledare och de bestämde att han skulle göra klart hela jobbdelen först och när han var klar med den så kunde han börja bedriva sin forskning på heltid utan att bli störd av annat. Det har nu gått två år och det har funkat jätte bra. Nu jobbar han bara under vanlig kontorstid och är ledig när han är hemma.
Det bästa är nog om ni två talar med varandra om hur det påverkar ert förhållande och hur ni båda mår.
Tack för svar! :)
Oj, det där förstår jag var påfrestande på erat förhållande och honom. Va bra att ni lyckades ordna det tillslut! :)
Det känns ju verkligen jobbigt när man ser hur det påverkar både personen och förhållandet.
Nu är det inte riktigt så illa med min pojkvän, tack och lov. Men ändå så består hans vardag av att sova, åka till jobbet, jobba, åka ifrån jobbet, sova och någon måltid däremellan.. och så går det runt måndag- fredag. Dessutom så vaknar han tydligen mkt på nätterna och det kan ju inte vara ett bra tecken precis.
Vi har försökt prata igenom det en del, men som du sa: det känns ju som att man stör, så det blir ju att man inte vill lägga ännu mer press på honom än han redan har.
Tack för att du dela med dig!