Hans jobb förstör

Jag har ett liknande problem med min sambo - men ändå helt annorlunda. Han är borta 5 månader nu via sitt jobb, och jag måste acceptera att det kommer hända lite då och då under vårt liv tillsammans, om det är honom jag vill ha.

Det är förstås fruktansvärt jobbigt, speciellt nu när jag sitter med bröllopsplanering själv, men ändå känner jag att det nästan är bättre att han är borta "helt" och sedan är närvarande när han väl är hemma. Jag gör mina egna rutiner och hålle rmig sysselsatt och livet rullar på, blir lite rutin. Blir också kvalitetstid när han väl är hemma.

Men visst är det fruktansvärt att tillbringa så mycket tid utan sin älskade, jag känner däremot att jag inte kan kräva av honom att han ska arbeta med något annat, då det betyder så mycket för honom.

Men jag förstår att det är en helt annan sak för dig, om man känner sig bortprioriterad, och det är så hela tiden och utan att man ser något slut på det, att det har blivit mer av en livsstil - då måste man sätta sig ner och prata, jag tror att du inte har något annat val än att förklara för honom precis vad du känner.

Men om du känner att han åtminstone menar det när han säger att du är hans nr 1, dvs att han verkligen vill det, så har ni ju en bra utgångspunkt. Det kunde ha varit värre, vissa killar vill bara ha någon som står i bakgrunden som man kan komma hem till när man behöver, och de förstår inte att ge den uppskattning som partnern behöver och förtjänar.
Det låter som att ni har en bra utgångspunkt - men du måste berätta för honom hur du känner, en nödvändighet för att ni ska kunna bygga en framtid tillsammans! Att lyssna på varandra och göra sitt bästa för att förstå varandra och hur den andra känner, i båda riktningar, det är nog en grundsten i ett förhållande :)