Kan man bli kär på internet?

Jag tror, eller vet snarare av egen erfarenhet, att man kan bilda sig en bra uppfattning om en annan person på nätet, få en speciell kontakt och börja tycka väldigt mycket om den andre. Men jag tror också att man måste träffas i verkligheten för att veta säkert om det också finns en sexuell attraktion.

Jag träffade min man på nätet, och ärligt talat tror jag inte att jag hade blivit så intresserad om jag hade träffat honom på en fest eller på krogen. Men på nätet hade jag sett hur han verkligen tänker och fungerar, hans värderingar, och inte minst det faktum att han verkligen lyssnade på det jag skrev, svarade på det (istället för att bara köra parallella monologer som många andra), var intresserad och respektfull och förde givande resonemang. Sånt är viktigt för mig. Så när vi så småningom träffades över en fika och jag kände mig lite tveksam till hans framtoning IRL bestämde jag mig ändå för att ge det en andra chans, just för att jag trots allt sett något i mailen som jag verkligen gillade. Jag tog också med i beräkningen att han kunde vara spänd och nervös på första dejten och kanske inte riktigt komma till sin rätt.

Och andra gången började det också kännas annorlunda.

Jag håller med Aniara4.
Man kan helt klart få ett djupt och ärligt menat intresse och börja få känslor. Men om inte den fysiska attraktionen finns där IRL (som det ju så fint förkortas på nätspråk  ) så kommer man nog inte längre än till vänner. 
Och bilder kan ljuga eller i alla fall ge en missvisande bild. Inte många som lägger upp ärliga bilder på en date-sida, utan dom är tillpiffade, magar hålls in  osv... Så det är nog först efter ett par fysiska träffar som man kan säga att man verkligen har fallit för personen fullt ut.

Verkligen. Jag tänker på en av mina nätdejtingvänner (jag råkade skaffa mig såna också på kuppen!) som gick på en dejt med en kille som visade sig se minst 10 år äldre ut än på sin bild, mer mage och mindre hår osv. Hon vände och gick direkt - inte för att han var fulare än hon hade trott, det var egentligen inget större fel på hans nuvarande utseende heller, utan för vad det sa om hans ärlighet och kanske hans syn på sig själv. Hon ville inte träffa någon som börjar med att försköna och försöka "lura" någon att träffa honom genom att framställa sig som någon annan än den han var.

Precis...
Ett av mina ex träffade en tjej (dock på krogen) som han föll för totalt, efter att det tagit slut mellan oss.
Han trodde inte sin lycka när hon ville följa med hem första kvällen...
Dock åkte hon ut på rumpan sen med alla förbättringar i famnen.

Hon hade börjat med att plocka ur linserna, så istället för vackert klarblå så var dom dassigt gråbruna. Sen åkte lösögonfransar (dom där superlånga fina som gav henne så vackra rådjursliknande ögon), alla clip-on-extentions... Smink mm...
I pusch-up-BH'n låg det extra inlägg så hon gick från storlek D till kanske en liten B eller mindre...
Och när hon tagit av "hålla in magen-trosorna" och tillika strumbyxorna så var hon inte så där vältränad och smal utan rätt dallrig i hullet...

Han är inte någon som dömer människor efter utseende egentligen, men visst hade han tyckt att hon var osedvanligt snygg från början och väldigt smickrad över att hon valde honom.
Men med all den där falska marknadsföringen så kände han sig grundlurad och bad henne klä på sig och pallra sig hemåt. Om hon hade gått ut "som sig själv" men snyggt sminkad, pusch-up och håret fixat så skulle han nog ha tyckt att hon var en riktig pingla ändå. Han sa det - hon var inte ful utan alla grejor, men det var ju inte den tjej han träffat och fallit för och han ville inte tillbringa natten med en främling (hans uttryck)...

Haha mja, jag "föll" ju för min make första gången via internet. Jag såg en bild på honom på Lunarstorm när jag var 14år (han 16år). Sedan gick det fyra år och då började vi skriva till varandra på Lunarstorm, det gick över till MSN och på den vägen är det.

Nu bodde vi ju dock i samma stad och hade en del gemensamma både vänner och bekanta, men hade trots det aldrig lyckats infinna oss på samma ställe samtidigt. Vi hade dock sett varandra IRL medan vi skrev på internet.

En oktoberkväll bestämde vi att vi skulle vara på samma ställe och "poff" sa det, det var kärlek från första stund. Det var nog mkt tack vare att vi hade pratat så pass mkt innan, att vi redan hade hunnit fatta tycke för varandra.

Jag tror precis som Aniara4 och Chicita, att man kan få en kontakt och fatta tycke för någon över internet, men när det väl kommer till kritan så måste man träffas på riktigt för att verkligen kunna bli kär.

Ja det tror jag absolut. Fast jag tror som de andra redan sagt, att man kanske ändrar sig när man träffas. Eller snarare att man måste träffas för att veta om det finns en fysisk attraktion.

 

Jag träffade min blivande man på nätet och första gången jag såg hans bild blev jag golvad. Läste hans profil som tilltalade mig men jag höll mig väldigt kort när vi började maila. Tänkte nog att han verkade för bra för att vara sann. Ganska snabbt kände vi att vi ville träffas men först började vi ringa. Och fortfarande kändes det väldigt rätt men jag ville ändå vänta med känslorna tills vi träffats. Jag hade träffat några innan honom som inte alls stämde med min bild av dem, fast det hade känts bra i mail och telefon. Och när jag säger min bild av dem menar jag inte bokstavligen, utan deras personlighet stämde liksom inte med hur jag uppfattat dem.

 

Bl.a. var det en som verkat jätte trevlig som bad mig dra åt helvete när jag inte ville svara på (på första dejten) hur ofta jag vill ha sex om jag har ett seriöst förhållande. Jag svarade att det tycker jag nog är en sak mellan mig och den jag har ett förhållande med. Då sa han att jag lika gärna kan gå ur dejtingsidan för jag lär ju aldrig hitta någon så sur och otrevlig som jag var och bad mig dra åt helvete. Charmigt! Undrar om han trodde att jag skulle falla för honom efter det?

 

Min blivande man kände jag mig däremot attraherad av innan vi hade träffats. På något vis kändes det så himla rätt, men ändå fanns det där i bakhuvudet att det kan kännas fel. Men som ni förstått så gjorde det inte det

 

 

jag träffade min m2b på nätet :D så klart mankan bli kär!!!!

Jag träffade mitt livs kärlek via match! Och jag kan inte nog uttrycka hur jäkla lycklig jag är! Blev övertalad utav en väninna att öppna ett konto där, iaf för skojs skull då jag hade varit ensam ett tag och gett upp hoppet om att träffa någon...och precis som andra sa i denna tråd, han var egentligen inte min typ...MEN...när vi träffades första gången...så ja...jag bara visste. Det går inte beskriva, men jag visste att han var den rätta. Och nu planerar vi bröllop och familj. Så JA! Självklart kan man bli kär via nätet

Jag är fullt övertygad om att man kan träffa kärleken online, men att man blir kär online är jag däremot inte lika säker på. Jag tror att man måste träffas på riktigt först. :) 
Därför svarade jag nej. 

Tycker frågeställningen är lite konstig. Jag träffade min blivande man på en dejtingsajt men vi blev inte kära "på" nätet. Utan vi träffades på nätet och blev kära när vi lärde känna varandra IRL. Träffades redan efter att ha pratat på msn en vecka och sedan började vi dejta som ett "vanligt" par. Dejtade i 3 månader innan vi blev tillsammans. 

Jag såg på nätdejting lite som att söka hem på hemnet.se... man kollar ut vilka som verkar fina och "rätt för en själv" och så pratar man med "mäklaren" och därefter så går man på visning och så ser man om man fortfarande är intresserad... inte så romantiskt kanske  men väldigt effektivt tycker jag 

Min bästa vän träffade sin pojkvän genom internet och det var typ kärlek vid första ögonkastet när de väl träffades :) De har vart tillsammans i 6-7 år nu och är lika kära i varandra som de var i början ! Så jag tror allt att man kan bli kära i varandra genom internet .

Själv så träffade jag min blivande man via en vän men satt genom internet och lärde känna varandra innan vi började dejta .

Träffade min man på nätet jag med så visst funkar det

Håller med flera föregående talare om att det nog krävs att man ses på riktigt för att veta till 100% att det finns en attraktion, men grunden kan man lägga redan innan man setts. Jag blev "kär" i min numera blivande man över internet, efter att vi fått kontakt på en dejtingsida. Det tog oss flera månader innan vi sågs på riktigt, men jag föll redan innan dess för hans sätt, hans omtanke och hans personlighet. Vi hann gräla om saker redan innan vi setts, vi hann trösta varandra och vi hann komma varandra väldigt nära trots att vi befann oss på helt olika platser.

 

När vi sedan sågs för första gången så var han lite blyg och visste nog inte riktigt var han hade mig känslomässigt, men det var en häftig känsla att veta att där innanför så fanns ju den personen jag redan lärt känna. Det var tack vare det som jag vågade ta första steget och hålla hans hand, för jag visste ju att det var det han innerst inne ville :)

 

Så ja, man kan bli kär, förtjust, eller vad man nu vill kalla det, i någon på internet - men det krävs nog ändå att man ses innan man kan vara riktigt säker.

hej

jag bör i katrìñehö?m