Varför väcker en dyr förlovningsring så starka känslor?

Det handlar mycket om avundsjuka, iaf här på BT.
Folk kanske gärna hade haft mer pengar att spendera på sina ringar.
Jag kan helt ärligt säga att jag är lite avis och hade mer än gärna viljat lägga 100 000 på min ring.
Nu har jag inte den möjligheten, men jag hittade en underbar ring som jag älskar, i min prisklass.
Ibland känns det nästan som en tävling, och det är jättetråkigt.
Jag tycker alla ska glädjas åt varandra, oavsett budget.. hallå, vi får gifta oss med våra drömprinsar!
Ingen summa i världen kan väl överglänsa det?! :)

 

Gud va bra sagt! Bästa jag hört idag:

 " hallå, vi får gifta oss med våra drömprinsar!
Ingen summa i världen kan väl överglänsa det?! :)"

 

För min del handlar det mest om att det känns väldigt amerikanskt med en stor diamantring. Som att man inte tänkt igenom vad man egentligen vill ha, utan bara tar det man har sett i filmer. Jag vet att det inte är så, men så känner jag. Kan väl bero på att jag inte är en smyckesperson och inte skulle trivas med massa diamanter själv (har slät förlovningsring och kommer ha slät vigselring också) 
Men vad andra spenderar pengar på, eller för den delen har för smak, har jag ingenting att säga om! Framför allt inte om man samtidigt  är en god och fin människa som bryr sig om andra människor...

Jag tror dock inte att det handlar så mycket om avundsjuka som folk tror. Men om vissa får ihop ett helt bröllop på 20.000 kr så är det inte konstigt att man undrar varför bara ringarna ska gå på det tio-dubbla. Eller? Att däremot hoppa på andra människor anonymt är väl lite onödigt.

Föresten, anledningen till den stora diamanten i ringen var väl förr i tiden att man skulle ha den som säkerhet ifall mannen gick och dog... Då kunde man sälja den så att man klarade att försörja sig. För förvärvsarbeta kunde ju ingen (fin) kvinna göra. 

Du har helt rätt TS, det är jätteofta gnäll åt båda hållen, för billig, för dyr. Lyckas man hitta sin drömring för 1000 kr, good for you ! Hittar man sin drömring för 100.000, också good for you! Och kanske kan det vara lite som du säger, att man måste vara lagom här i Sverige, annars är det fel på dig i princip, trist att det är lite så. Mina ringar kommer jag absolut ha diamanter &  "bling,bling" på, trots att vi inte kommer kunna lägga några supersummor på dem, för att jag gillar det och tycker att det passar mig bättre än släta ringar. Så det är ju verkligen idiotiskt att folk klankar ner på varandra för priset.. Inget är fel eller rätt vad gäller ringar, allt handlar ju om personlig smak osv. 

DOCK så måste jag nog säga att jag personligen tycker att man inte ska ta lån för att köpa en ring bara för att "stila".  

Det du skrev om prinsessan Madeleine bryr jag mig personligen inte om överhuvudtaget, är inte ett dugg intresserad av kungafamiljen och vad de gör eller inte gör. Så mig kommer det absolut inte påverka vad gäller ringval. ;)  

Helt enkelt: Valet av ring är ditt eget och din blivandes val och ingen annan än ni har med det att göra. ;)  

(inser nu att det är väldigt flummigt skrivet, hoppas dock att ni förstår vad jag vill få fram iaf! ;)) 

Jadu.. Det är väl inte tradition att ha en sån typ av förlovningsring här i Sverige och då kanske folk reagerar och tycker "amerikanskt". Jag vet inte. För min del har jag alltid sett mig själv med en slät förlovningsring och en blingad vigseldito och det fick jag! Jag är nöjd och jag hoppas alla andra är nöjda med sina också, oavsett vad de får/väljer!  

Jag har haft ett par olika ringar sedan jag gifte mig för ett antal år sedan, bl a hade jag en period en (enligt svenska mått mätt) stor diamantring.
Vissa personer har uttryckt att de tycker att vi lagt för mycket pengar på ringen, och jag kan inte annat än att tycka det samma nu i efterhand. Håller med om att det viktigaste är att man får gifta sig med den man älskar, och inte hur dyr ringen är. Men jag vet att det är väldigt lätt att bli förförd av "diamantdjävulen" - har ju blivit det själv! 

Är nu i en period i livet då jag gör mig av med en massa saker, skänker till välgörenhet osv, och njuter enormt av att rensa ut det jag inte behöver längre. Funderar också mycket över hur vi lever och vad vi prioriterar här i västvärlden - och hur fruktansvärt orättvist det är att massor av människor dör av svält medan vi lägger pengar på en massa saker som vi egentligen inte behöver ha...

Tack för att du vågar vara ärlig! Jag tror alla människor ibland känner sig avundsjuka, behöver inte handla om materiella ting. Har en stor umgängeskrets med kvinnor av varierande åldrar och bakgrund. Det är en ynnest att få uppleva olika kulturer och jag tror att det har gjort mig till en mer tolerant människa. Jag dömer ingen i förväg.

Jag tror inte det är unikt för USA med an stor solitärring. Av min erfarenhet är detta vanligt även i England, Australien, Hong Kong, Singapore och Brasilien.

Jag älskar Sverige och tycker vi har det fantastiskt på många sätt med jämlikhet och vacker natur. Men jag kan ibland reflektera över att vi klär oss identiskt (speciellt i sthlms innerstad) och att det finns en låg tolerans när det gäller att sticka ut ifrån mängden. Av någon anledning verkar det provocera. Det finns subtila regler för hur man bör se ut och vad som anses som ok att spendera pengar på. Nyrenoverat kök, dyra bilar, golfutrustning, stora hus samt fritidsställen är ansett som godtagbart. Men väljer man som kvinna att vårda sitt yttre, inhandla kläder av hög kvalitet och har ett intresse för juveler anses man som ytlig och kanske högfärdig. Man dömer människor så snabbt efter hur dom ser ut.

 

 

Alla har rätt till en åsikt, självklart.
Men JAG personligen skulle aldrig lägga så mycket pengar på en ring, som skulle mätta hela Afrika under en månad. Nu kanske jag överdriver men så tänker jag.

Sedan är det mycket vanligare med en slät förlovningsring och sedan en mer påkostad alliansring och inte en två ringar med jättestenar i alla fall här.

Tycker man om stora diamanter, har råd och har gott samvete, så köp. Jag skämdes när jag kollade på (och faktiskt ville ha) en ring med 0,5 carat jag, men vi är så olika allihop.

Och jag tror så här, här i Sverige är det inte så mycket att man måste VARA lagom, men det är själva skrytet i sig som folk inte gillar. Jag menar, om man nu köper den finaste ring man sett är det inget fel i det, men varför måste man skryta om priset?

Gör som ni vill och följ hjärtat, det stämmer väl i de flesta fall!

Jag tror att det kan vara en kombination av jantelagen och att vi i Sverige har en tradition av släta förlovningsringar. Att ha en diamantring till förlovningsring är lite banbrytande. Det är en tradition som vi börjat anamma från USA mycket tack vare media skulle jag tro. Vi ser dessa stora diamantringar i både filmer, reality serier och olika tidsskrifter.

 

Att vara banbrytande och ha en förlovningsring med en (eller flera) diamant(er) kan nog sticka lite i ögonen på folk, och hos vissa människor kan det även skapa avundsjuka, då de kanske inte har möjligheten att köpa sig en sådan typ av ring. Andra kanske bara tycker att man är extravagant och att man bör nöja sig med en vanlig traditionell slät förlovningsring då detta är normen i Sverige.

 

Jag själv anser att man ska trivas i den ring man själv har oavsett prisklass. Du ska ju trotts allt bära den varje dag i resten av ditt liv. Jag tycker att det är jätte kul att det har börjat bli allt populärare med förlovningsringar med diamanter i, det gör att det finns ett större utbud att välja mellan. Alla har olika smak och kan då välja därefter (efter plånbokenst storlek givetvis). Förhoppningsvis får vi inte en utveckling av att människor desperat måste ha en förlovningsring med diamanter då inget annat är tänkbart (lite den mentaliteten som TS skrev om som tycks existera i USA) som gör att folk skuldsätter sig upp över öronen bara för att man "ska ha" en sådan typ av förlovningsring.

Det tror jag också.