Drogproblem.. :-( hjälp!

Det absolut enda du kan göra-och det är det som är så smärtsamt-är att tala om för honom att du inte kan acceptera droger i ert gemensamma liv. Han kommer att vara tvungen att välja-och det är inte troligt att han väljer bort drogerna innan det verkligen är ett ultimatum. Det brukar vanligen behövas en brytning, om han kommit en bit i sitt missbruk. Har han "bara testat" och nosar i utkanten av livet som missbrukare, kan det hända att han helt enkelt skärper ihop sig och accepterar att det inte är kompatibelt med ett liv med dig.
Det är helt osannolikt att han slutar om du bara är missnöjd, men stannar i relationen.
Jag är ledsen, men det är mina slutsatser efter egna och andras livserfarenheter.

håller med passionsblomman

denna gång väljer jag att gömma mig bakom ett anonymt nick då jag vet att många ur mitt fd liv finns här o snokar o jag vill inte ha med dem att göra o de ska låta bli mig, jag har blivit trakaserad av dem tillräckligt privat så därför är jag feg tar ett anonymus nick idag.

ställ honom mot väggen o tala om att droger inte är OKEJ i ert gemensamma liv.

Och tro mig, många väljer drogen framför partnern. har oxå egna erfarenheter av droger o dess verkan.

har tyvärr själv haft en sambo som drogat till och från under våra år ihop o även  jag började droga men hann inte bli fast i ett missbruk, det räckte för mig att lägga in mig på behandlingshem o efter det har jag aldrig använt en drog o det är snart 7år sedan.

vi är inte ett par idag, utan vi separerade o nu har jag en annan man i mitt liv som aldrig har provat på droger, aldrig rökt o är väldigt försiktig med alkohol.

han vet att jag använt droger för länge sedan o jag själv är väldigt försiktig med alkohol själv.

nä vill han ha dig som flickvän o sambo då får han lägga in sig på behandlingshem o bli ren från allt sånt skit o sen beror det lite på vad för droger han använder om det räcker med avgiftning o behandlingshem eller om han måste använda metodon för att få bort abstinensen.

 

förmodlligen kommer han blåneka o bli arg.

det beror ju faktiskt på att man vet att man gör fel o dessutom blir påkommen med det, då mår man inte så bra kan jag lova.

men det enda ni kan göra är att försöka få honom att förstå att livet blir till ett helvete om man fastnar i missbruksträsket, o ju länge tid man knarkar dessto svårare blir det att bi fri från det.

låt honom bli arg o låt honom förstå att ska ni ha ett gemensamt liv då måste drogerna bort o aldrig mer komma tillbaks.

om han börjar argumentera om att nån polare skvallrat så håll inte med utan säg bara att det är nått du/hans föräldrar känner på sig o det är därför ni frågar o för att ni bryr er om honom o vill honom väl.

ta det försliktigt o fråga lugnt o låt honom oxå få bli arg o ha känslor, det brukar lugna ner sig med tiden om man har lättare att ta åt sig vad andra säger när man fått brusa klart. 

Jag vet hur det är. Min sambo har ”inga problem med droger” och han ”använder inga droger”. Men han röker på ibland, det är nämligen ”inte droger”. Ibland betyder just nu kanske en gång per 14 dagar men det är väldigt olika. Det sista har det varit så ofta iallafall pga dödsfall i familjen nyligen. Det är väldigt lätt att få tag på då hans bror röker på varje dag sedan fem år tillbaka (minst). Det tycker jag är både ett problem och visst fan är gräs droger. Det är väldigt lätt att märka när min sambo rökt på, mest för att det är väldigt mycket frågor och uppmärksamhet på mig (jobbigt mycket), men också så äter han mer, glömmer allt och somnar lätt och han blånekar till att vara påverkad. Jag avskyr detta som pesten och det skrämmer mig fruktansvärt, det går inte att lita på honom. Jag skulle vilja säga att ni skall prata om det, men jag vet att det är troligt att han ljuger om det. Min sambo har ljugit om det många gånger, för att han ”måste” ljuga om det då jag ”överreagerar”/”blir galen”.

Många som röker på tycker inte det är någon big deal. Om det är vad han gör så vill han inte oroa andra eftersom det inte är ett problem, det är ju lagligt i holland, vi är bara känsliga här, alkohol är värre, bla bla. Samtidigt så är det ju en ikörsport till värre saker och att ha den attityden brådar inte gott.  

Om ni bor ihop är det ju lätt att söka igenom hans rum/lägenheten. Jag tycker inte en person som tar droger förtjänar integritet när det handlar om vårt liv, jag har inga problem att rota fram sanningen om jag vet/misstänker starkt att han ljuger för mig.

Vad är det för droger du misstänker? Hur är hans beteende konstigt, är han argare, gladare, flummig, agressiv?

Var helt rak. "Jag har fått signaler runt dig som får mig att misstänka att du använder droger-gör du det?"

Hemlighetsmakeriet runt alkoholism och droger är det absolut vanligaste sättet att "godkänna" att folk stannar i det. Det vi inte talar om finns inte. Det står en rosa elefant i vardasrummet som ingen låtsas se och som alla går runt. Köp inte det upplägget!

Om det finns möjlighet, så ta konfrontationen tillsammans med hans föräldrar. Du vet, de vet och han vet att det är av omsorg. Han kommer mest troligt ändå att bli vansinnig. Det är inget att göra åt. Då har du fått ut det i luften och inget ligger under mattan. Vad han sedan tänker göra med skiten, det är faktiskt hans beslut. Tyvärr, för man skulle väldigt gärna vilja kunna välja åt dem. Det går inte.

Vad gäller hur fast någon är, så är det ju precis det som är så ömskt med droger. Det finns de som faller handlöst in i alkoholism vid första fyllan, och det finns de som kan h abrukat olika droger ganska intensivt för att sedan bara lägga av. Tyvärr är det betydligt fler som inbillar sig att de kan sluta när som helst, än vad det är som verkligen kan det.

Så är det. Alltid. Och det är bland det svåraste man har att göra, att stå bredvid den som gör självdestruktiva val i livet. Man är tvungen att göra en vidare analys. "Vart tar det här mig? Vad har jag för ansvar mot mig själv?"
Man kan älska någon hur den än är och gör mot sig själv. men man kan inte leva med en sådan person mot sina egna värderingar utan att gå sönder eller förminskas själv. Det är helt enkelt i slutänden en fråga om vad du själv har för ansvar gentemot dig själv-så att inte DU är lika dum mot dig själv som den du älskar. Det är vidrigt och jättesorgligt och gör ont som fan, men så är det.

Jag tycker absolut att du ska ta stöd i hans föräldrar och inte ta den här konfrontationen ensam-han behöver att ni är fler och att det inte är någon idé att snacka skit. och du behöver att du inte är ensam. Det här är inte ditt ansvar. Ditt ansvar är att vara sann mot dig själv!

Oj, vad skulle rödaktig på ögonvitor betyda? Om hans mamma kom på honom rulla något så är det förmodligen gräs antar jag? Och det är jätteskönt att det inte är kokain eller heroin iallafall. Jag förstår andras råd att man skall läggas in på behandlingshem osv men det skulle behöva vara väldigt illa innan jag föreslog det. Min sambo hade alkoholproblem när vi träffades och han har gått i kbt för att bli av med. Det erbjuder alla kommuner tror jag, de måste göra det. Tror det är ett första försök till lösning i så fall. Men första steget är såklart att killen måste erkänna att han har problem och vill ändra saker, min sambo försatte sig iaf i en situation där han inte kunde förneka sina problem längre. Ingen kan förstå hur nöjd jag är med att slippa alkoholen nu, och arbetar på att bli av med knarket också och det tar tid. det är svårt när han inte tycker att gräs är droger. Och jag blir förbannad av att höra att gräs är något misförstått njutningsmedel, alltså inte knark.

Vad är det för nån grej mamman hittat i en låda? Jag har hittat en sån pipa en gång, den slängde jag i återvinningen vid Hemköp utan att han visste. Om jag hittar nåt så åker det i sopen direkt, jag vet inte om det är så man ska göra men jag vill markera att det inte är ok. Och min sambo blir aldrig arg oavsett vad jag gör, även när jag en gång i tiden hällde ut 48 burkar öl i vasken. Vet inte hur din kille är,

Om ni skulle hamna i en förtrolig sitaution där han inte känner sig anklagad kan du fråga varför han känner att han behöver ljuga om onödiga saker, saker du vet inte är sanna? Och säga att han måste vara ärlig för att er relation skall fungera. Om han är öppen med dig så får du en chans att hjälpa. Men chansen finns att han inte tycker det finns något problem, speciellt inte i början på ett missbruk.  

Tror du en konfrontation tillsammans med hans föräldrar är det som fungerar bäst? Eller att du pratar med honom själva först? Härligt att du inte är själv med detta och slipper bära allt själv :))

men det är ju så olika, en del blir heltänd o fast i drogträsket efter några haschciggisar, o börjar tidigt med amfetamin eller nått tyngre än då.

och en del kan röka på nån gång i månaden till o från i sitt liv o inte fastna i nått tyngre utan nöjer sig med nån pinne då o då.

jag kan bara säga som så att jag rökte hasch för många många år sedan kring 20års åldern o blev inte fast i drogerna då rökte inte på mer än nångång hemma med dåvarande när vi var barnledig o det kanske blev 5-6 gånger vi rökte på under ett år för att sen va helt rena

jag var ren men jag vet att min dåvarande försvann några kvällar o drog väl i sig amfetamin till och från under de år jag var ren men inte han

Jag var 29år när jag testade amfetamin med samma man som jag skrev ovan, knarkade amfetamin ca 4månader innan allt det tog slut o lades in på behandlingshem.

det är nästan 7år sedan jag blev drogfri, har aldrig tagit en drog igen efter det, och är väldigt sparsam med alkoholen.

kan dock nämna att jag var allt för förtjust i alkohol när jag var ung i 14-18års åldern o mina föräldrar började hota med antabus o terapi mot alkohol suget.

efter mycket vånda o tårar o svett o gråt o skrik så lyckades jag med deras hjälp komma från alkoholen o just därför drickar jag inte så ofta o såna mängder längre, tror inte jag skulle bli alkis idag men vill vara på den säkra sidan o inte utmana öder så att säga.

och alla som brukar/missbrukar droger alkohol eller spel eller är sexmissbrukare vägrar erkänna för sig själv o för sin omgivning  att de har problem.

och när man blir påkommen då går man in i försvarspositon o fäller alla taggar ut på en gång.

nej att smyga o snoka o försöka hitta hintar om han röker på eller drogar på annat vis leder inte till nått vettigt.

ställ honom mot väggen o kräv att han ska låta bli drogerna om han vill ha dig kvar o att om han inte kan sluta själv så ta hjälp av behandlingshem o terapi.

Du kan inte bli behandlingshem eller behandlingsassisten åt honom, det måste de som är utbildad o kan rehabilitera ta hand om o du ska vara en stötte pelare som visar att det han gör är för både sitt o erat bästa o visa att du bryr dig o finns där medans han har jobbigt. 

Var yttterst försiktig med hans löften! Jag har själv levt med en missbrukare och det finns ingen hejd på hur de kan ljuga för att klara sig ur situationer. Tyvärr är det oftast så, att drogens inverkan är störrre än den kärlek man vill ge, iaf om missbruket har pågått ett tag. Jag borde ha lämnat honom, men var för ung och oerfaren och trodde i min enfald att jag skulle kunna hjälpa honom - det kunde jag inte!

Så var var vaksam, och hur hårt det än kan låta, tänk på dig själv i första hand här, innan det går för långt, ett liv med en missbrukare är inte på NÅGOT sätt eftersträvansvärt.