Barnfritt

Det är väl en konflikt ni får lösa på samma sätt som ni löser alla andra konflikter. Hemma hos oss brukar kompromisser fungera bra.

 

Har du anledning att tro att just dessa barn kommer förstöra vigseln eller är det bara något som du fasar för? Jag förstår helt ärligt inte hur man tror att några barn ska kunna förstöra både vigsel, middag och fest.

Har du anledning att tro att just dessa barn kommer förstöra vigseln eller är det bara något som du fasar för? Jag förstår helt ärligt inte hur man tror att några barn ska kunna förstöra både vigsel, middag och fest. 

Jag funderar i samma banor som snowstars faktiskt...
Varför skulle barnen förstöra dagen för er? Är dom ouppfostrade eller allmänt vilda bara?
Alltså vissa barn är ju bara så, och vissa föräldrar bryr sig inte om ifall deras barn lever rövare heller.
Men alla barn är inte sådana.
Och nej jag menar inget illa. Jag bara undrar 

Jag håller med dig i detta. Jag föredrar själv en barnfri fest. När vi ska ha vår egen bröllopsfest då jag vill kunna ta ett glas vin ihop med nära släktingar och vänner utan att barnen är med och drar i mamma, spiller saft över sig och bara KRÄVER att bli roade. När jag är bjuden på fest uppskattar jag när det står att det ska vara barnfritt, då kan jag som förälder för en gångs skull slappna av utan att bli den som får äta sista eftersom jag måste följa två barn till buffébordet och sedan få äta när alla andar vuxna gäster anser sig vara klara. Det värsta jag vet är folk som låter barnen "springa lösa" i kyrkan och på kyrkogården utan respekt för vare sig de som faktiskt tror på gud (vilket jag kanske inte gör dårå) och för de avlidna som ligger begravda. Som brud skulle jag inte slappna av om gästerna av någon anledning inte har extremt väluppfostrade barn (vilket få barn är efter en dryg timmes stillasittande i kyrkan och med knorrande magar...) 
Stå på dig och säg som det är. Varför inte använda "giraffspråket" (används inom konfliktlösning....) och säga typ:

-jag hör att du vill bjuda alla och att du skulle bli ledsen om barnen inte får komma. Stämmer det? (varpå han nästan måste svara ja när du är så förståenden)
- När du säger så blir jag lite frustrerad då jag känner att våra önskningar krockar. Förstår du vad jag menar? (återigen måste han nästan svara ja...)
- Jag känner att jag skulle slappna av mera och vara gladare om barnen stannar hemma. Jag kommer att vara väldigt nervös ändå den dagen så jag vill inte oroa mig extra för barnen. Samtidigt så vill jag att alla vuxna ska kunna njuta av festen. Hänger du med? (han svarar troligen ja här också...) Hur känner du nu?

Här är det hans tur att prata och du bör visa samma positiva ton och svara ärligt om du förstår honom etc. Det viktiga är orden man använder... Och att ni kommer fram till ett gemensamt beslut. Vem vet, det kanske blir antingen-eller eller en kompromiss. Går man in i konflikten med en åsikt som bara ska genomföras lär det inte funka...

Lycka till!