Att bli bjuden eller att inte bli bjuden?

Tycker inte ni MÅSTE bjuda dem bara för dem har bjudit er!!
Ni ska fira er dag så som NI vill!!
Och vet din sambo om hur du känner? och att du inte vill fira er dag med dem efter att dem betett sig så illa emot dig?

Jag blir lite irriterad då jag tycker det är elakt och otroligt omoget av dem emot dig/er!

Ja jag berättade lite smått samma kväll.. Men jag tror inte tyvärr min sambo har förstått hur det kändes för mig.

Och jag är absolut inte den som är den. Jag kan självklart ge dessa människor en chans till. Men inte på deras
dag.. Jag förstår att det inte är rätt tillfälle att möta dom igen.
Men nu när inbjudan har kommit och allt så kanske det är dax att jag pratar med min sambo igen.
Står jag med och han vill att jag ska med på deras bröllop kommer jag kräva att jag träffar dom innan den dagen
kommer. Se om det går bättre en sista gång liksom. För jag kan absolut ge dom en chans till.

Kanske låter hemskt, men jag önskar att jag inte är bjuden för det skulle bli så mycket lättare då att kunna stryka
dessa människor från vår lista.

Jag har varit med om samma sak, maken (då sambon) blev bjuden till sin bästa kompis bröllopsfest, men jag var inte medbjuden. Inbjudan skedde via ett internetforum där jag inte var medlem. Men maken tackade ja via SMS med texten "Ja tack, vi kommer gärna! :)"

Det fanns liksom ingen rimlig anledning till att jag inte var bjuden. Det bjöds inte på mat, inte på dryck, lokalen var jättestor och bara drygt halvfull ändå. De hade träffat mig ett flertal gånger i olika sammanhang och i var som sagt sambos. Alla andra som hade en respektive hade den med sig.

Att sen i princip ingen pratade med mig under hela festen, det är ju en annan femma.

Ja nu vet jag ju inte än riktigt hur inbjudan ser ut..

Men jag tycker ju som jag skrev att man självklart bjuder den respektive =)
Men under dessa omständigheter så känns det varken kul att gå på bröllopet eller passande, om vi möjligen
inte får chansen att träffas innan och om dom kan bete sig vill säga.

Jag vill ju hemskt gärna lära känna min sambos vänner (känner typ alla förutom det här paret o några få till)

Känns som en svår situation, jag förstår ju att min sambo vill bjuda sin vän på vårat bröllop.

Får helt enkelt se senare ikväll hur detta går... Så får återkomma då.

Ursh, vad tråkigt att ingen prata med dig =/ Men hoppas det är bättre idag =)

Lite nyfiken på hur du fick reda på att dom viskade om dig i negativt syfte, var det någon som hörde vad de sa? Utöver det så behöver man varken gå eller bjuda folk man inte vill ha. Ta ett till samtal med din sambo, det är viktigt att ingen av er känner er okomfortabla på eran bröllopsdag. Lycka till :]

Ne det vet jag inte.. Dom kanske sa super snälla saker... Men känns inte så troligt.
Det kändes snarare som högstadie nivå på det hela, när det här paret plus en tredje person satt på andra sidan
rummet och stirra ut mig i över en timma och viskade till varandra.

Min sambo reagera nog inte för det var så många människor där och jag satt ju och prata med en. Men jag gick
ut en sväng för att det blev för mycket till slut.
Dom hälsa inte ens på mig typ..

Men det vore ju roligt om dom sa snälla saker.. Synd bara att dom inte fick mig att känna mig välkommen också.

Ska göra det så fort jag vet vad som står i inbjudan =)

Jag tycker att man bjuder de man vill på ett bröllop. Sedan kan det finnas någon släkting som man kanske skulle vilja inte bjuda, men gör det för "husfridens skull". Däremot är det självklart för mig att bjuda respektive, om det är ett etablerat förhållande. Så i ert fall hade jag bjudit dig också .

Vi har bara bjudit de vi verkligen vill ha med på vår stora dag. Inte alla släktingar och inte alla vänner. De närmaste som vi umgås med och vill dela vårt bröllop med. Vi skulle kunna bjuda hur många som helst, men vi har ingen lust att bjuda folk vi inte umgås med bara för att det är en kusin eller något.

Och jag tycker absolut inte att ni behöver bjuda dem bara för att bjuda igen liksom. Antigen vill ni ha dem med eller inte

Jag håller med PiaB. Bra skrivet!

Håller med PiaB faktiskt. Och om man säger snälla saker om någon då sitter man banne mig inte o viskar o glor på nån, då går man fram o hälsar o inleder en hövlig o trevligt konversation. Det är min åsikt. Du ska ABSOLUT inte känna tvingad att gå på dessa personers bröllop o du ska inte heller tvingas ha dem som gäster på ert bröllop heller med tanke på hur otrevligt du fick av dem.

Fast, ett av problemen här är väl att TS inte vill bjuda dem, men det vill hennes blivande make? Det finns ju alltså en oenighet i saken dem emellan.
Det är ju inte alldeles självklart att bara för att TS känt sig utanför eller inte känner dem, ska han avstå från gäster han vill ha med på bröllopet.
 
Den lite större frågan är väl om det öht finns någon chans att TS kan ändra uppfattning om dessa vänner och möjligen lära känna dem. Det behöver ju inte med nödvändighet alltid vara så att ens först intryck varar och det som fått en dålig start kan ju ibland småningom utvecklas åt ett annat håll än man först trodde. Men då måste man nog ge det både lite tid och några chanser.

Man måste inte slå knut på sig själv eller stå ut med ren förnedring för sin partners skull, men en del får man nog tänka sig att bjuda till under åren, intre minst i fråga om att en kanske har en gammal vän som i sin tur har en partner "ingen"gillar, men faktiskt-en eller annan sådan person på "ens dag" kanske får lov att ingå i den allmänna konkursen liksom. Precis som att man själv kanske från gång till annan råkar vara den personen i någon annans sammanhang. för att det blir så påtagligt utstuderat otrevligt annars, när man tydligt visar att "dig gillar vi inte, så du får inte komma" eller, "er gillar jag inte, så på er fest går jag inte".

Men, i vilken utsträckning man tänker kompromissa och bjuda till, avgör man ju själv. Och graden av motvilja bör ju stå i någon relation till hur pass otrevliga de där man inte gillar egentligen är.

ja det blir ju lite krock där genom att  han vill bjuda o hon känner sig obekväm med det, o visst kanske man får fel uppfattning ibland o alla ska väl få en ärlig chans att visa om de är trevliga eller inte.

men att sitta o viska o glo känns inte trevligt, kan förstå om hon kände sig utstrirrad o utsatt faktiskt.

och som sagt det tar tid att utveckla vänskapsrelationer ibland o man måste ge tiden en chans visa om det funkar eller inte men ändå ohövligt med viskerierna.