Once upon a time there.... (What?)

MIn stjärngosse! Kan någon hämta honom! Punkaren såg lite rådvill ut men tog hoppade sedan raskt ut från balkongen och

örat. Grävligen är jättearg, för den sov så gott.

-Nu får du lösa det här, vrålade den arga grävlingen till punkaren.

Punkaren bara stirrade på grävlingen men tog mod till sig och frågade vad han skulle ordna.

- Jo, du skall

funderade på om han sett någon veterinärklinik någonstans. För att lösa problemet tog han upp sin Iphone och skulle leta upp en veterinär, men då ringde det. När han svarade så var det

att han skulle skynda sig hem! Hon hade maten klar sedan länge och han visste mycket väl, att hennes hjärta skulle brista om han inte åt med henne, precis som de alaltid gjort!

Punkaren suckade men bestämde sig för att ia alla fall hjälpa grävligen först. Så han ringde upp en veterinär och sade:

Ja, faktiskt är ni ganska lika sa punkaren. Men nu behöver jag hjälp och det illa kvickt. Jag behöver tio daggmaskar till den här lille mannen, sa punkaren och pekade på grävlingen som hade börjat

Oh, vad han är vacker, mycket finare än min drömprins! Hon omfamnade grävlingsmannen medan punkaren

för då är det inte bra! Stjärngossen kände något mjukt under handen och fick sina värsta farhågor bekräftade när han hade en rosa peruk där. Han ruskade på huvudet och precis då

För att jag är grävling i botten - och nu är jag störtkär i Lucia! Dessutom tror jag att mina känslor är besvarade. Så nu skall möta min älskling och erbjuda henne några riktigt feta maskar.

Grävlingsmannen lufsade iväg och stjärngossen stod helt handfallen. Då fick han plötsligt se

men alla skakade på huvudet eller log lite överlägset när de såg en stjärngosse. Han började känna sig mer och mer desperat men fick syn på en klädaffär. Det var kanske läge att byta om lite? Stjärngossen gick in i affären, som han tyckte hade ganska märkliga kläder, valde vad han tyckte var minst konstigt (en flanellnattsjkorta och joggingbyxor), gick in i provhytten, bytte om och skulle precis gå ut från affären när expediten stoppade honom.

-vänta, du kan väl inte gå utan att betala?

Stjärngossen tittade konfunderad på expediten och

-Alltså, jag vet inte vilken planet du kommer ifrån, men här betalar man för det man köper.

-Köper? Stjärngossen förstod absolut ingenting. Vad är köpa?

Expediten himlade med ögonen. Vem hade tagit hit denna olycka till honom? Han som hade haft en sådan bra start på dagen. Fast egentligen var han ju rätt söt, fast han verkade ha noll koll på kläder och pengar. "hm", tänkte expediten, "man kanske skulle lägga in en stöt?"

Med sin absolut charmigaste röst sade han till stjärngossen:

att gå ut på lagret. Det har kommit en sändning skjortor som skall sorteras i storlekshögar. Sedan kan du dela kartongerna och kasta dem i den stora containern bakom lagret. Gör du det snabbt så bjuder jag på lunch!

Ute på lagret tog sig stjärngossen an sorteringsarbetet medan expediten gick tillbaka till butiken och började

bästa vännen Nicke som är frisör. Nicke skrattade lite och kunde även han berätta om tidernas märkligaste kund, en kille som hade svartvitt, grävlingsliknande hår. Han ville ansa sig lite för att vara snygg när han skulle fria till kvinnan i sitt liv. Expediten skakade på huvuet och log för sig själv. "ja, ja", tänkte han. "Nu har jag i alla falll gjort mitt kap, och han klev ju faktiskt rakt in i mina armar. Nu får jag se till att sköta det här på rätt vis."

Medan stjärngossen arbetade på, fullständigt ovetande om både expeditens och grävlingsmannens amorösa planer, så var punkaren på väg att handla mat till Lucia. Han var inte riktigt säker på vad hon kunde tänkas vilja äta, men var lite inriktad på glögg och apelsiner. När han kom in i mataffären ändrade han sig, för han fick se

"Oh, vad är det här? Är det gott?"

Punkaren kände sig lite förvirrad men log och serverade henne ett glas julmust.

"Det är jättegott!, smaka!"

Lucia log varmt mot honom och tog en klunk, sedan fnissade hon till och sade med eftertryck:

-Mm, vilken god smak! Vad du är duktig! Stjärngossen kan inte göra så här goda bröd! Och den här drickan! mm!

Lucia tog en klunk till av julmusten och log mot punkaren. Han visste inte riktigt var han skulle titta, så han tittade ut genom fönstret. Då fick han se en välbekant strimmig frisyr och vinkade till grävlingsmannen. Han vinkade tillbaks, tittade in genom fönstret och sade:

och nu var det väl dags då att sätta in en första stöt!

-Här sitter ni och fikar i all enkelhet, sade grävlingsmannen och log sitt bästa grävlingsleende.

-Mm, sade Lucia och nickade, det är gott!

- Vill du kanske följa med ut på en riktig middag i kväll? Grävlingsmannen lade huvudet på sned och försökte att le lite charmigt

- Ja tack! Ropade punkaren. Men bara om Lucia följer med också!

Grävlingsmannen hoppade till av förvåning och utbrast:

enj smarrig lunch på ett av mina favoritställen. Och var inte orolig, jag betalar! (och, tänkte expediten, sedan får du betala tillbaks, in natura så att säga)

Medan han inväntande stjärngossens förvandling från hösäck till snygg dejt, började han fundea på om han hade städat hemma, och framför allt, när hade han bytt sängkläder senast? Det var uppenbart att han hade förfallit något sedan han blev singel. Han avbröts i sina tankar när stjärngossen plötsligt med hög röst ropade från provhytten:

50 000,-. Men skall jag överhuvudtaget tänka den här figuren som presumtiv pojkvän, så måste han ju åtmnstone lära sig lite stil! Expediten kände sig lite stressad för han ville gärna att de skulle hinna till restaurangen innan lunchserveringen var slut, men började förklara för stjärngossen vilka kläder han skulle ha och vad som skulle bli kvar i provhytten så länge.

Till slut kunde de gå till restaurangen och expediten kände sig mycket nöjd när de slagit sig ner vid ett fönsterbord. Men hans leende slocknade snabbt när stjärngossen kastade ifrån sig menyn och sade:

Stjärngossen bara skakade på huvudet. Det här höll på att bli för mycket. Först Lucia med de där två männen, varav en var mycket lik en grävling, att han var tvungen att ha dessa konstiga kläder och att hans sällskap hela tiden tittade så konstigt på honom, för att inte tala om alla hästlösa vagnarna, de verkade ganska farliga. Och så ovanpå alltihop dessa gröna gubbar man skulle vänta på! Vilka var de? När kom de? Varifrån kom de? Pepparkaksgubbar kände han ganska många, men inga som var gröna.

Nej, det här var jobbigt. Stjärngossen blundade och önskade sig intensvit tillbaka hem. Och inför expeditens ögon var han helt plötsligt försvunnen. Men han hade glömt en ganska viktig detalj - att önska med sig Lucia.

Hon stod och borstade av sig smutsen som den hästlösa vagnen sprutat upp och sade med en suck:

Grävlingsmannen och punkaren, som inte hade sett stjärngossen alls, tog resolut Lucia under armarna och ledde henne in på restaurangen. De var rejält hungriga nu. Eftersom Lucia verkade lite tveksam till vad menyn erbjöd, beställde de till henne. Medan de väntade på maten tittade Lucia sig förvånat omkring. Alla var mycket märkligt klädda, tyckte hon. Ingen gick i särk, även om vissa hade halvlånga särkliknande kläder på sig. Det märkligaste var de som hade som halva särkar på sig, fast bara nederdelen, och den var omsvept om benen i två delar. Lucia var till slut tvungen att fråga, så hon vände sig till grävlingsmannen och undrade