Vill rymma ibland.
Allt oftare känner jag att det skulle vara så skönt att bara rymma bort och gifta oss. Det är så otroligt mycket att tänka på inför ett bröllop. Så mycket som ska fixas och allt känns för mycket ibland.
Det enda jag ville när jag friade till min sambo, var just att få gifta mig med honom. Att få vara med honom resten av mitt liv.
Samtidigt har man drömmen om sitt bröllop sedan man var liten. Om klänning, fest och allt annat. Men framför allt drömmen om att dela allt med vänner och familj. Jag får nästan dåligt samvete av att tänka att de inte skulle vara med oss på vår stora dag. Fast det är just så det känns, att dagen D börjar bli av för stor storlek. Detta trots att vi hållit det väldigt smått och för familj och de närmsta vännerna.
Mycket av att allt känns för mycket tror jag hänger ihop med hur jag mår. För lite mer än ett år sedan blev jag sjukskriven för utmattningssyndrom och det är väl först nu jag kan säga att jag börjar känna mig som mig själv igen. Ibland tänker jag att jag kanske tar på mig för mycket inför bröllopet och att händelsen i sig kanske är för mycket just nu. Ibland får jag även känslan att min blivande man också tycker att det är lite för mycket med allt.
Det är därför jag får känslan av att vilja rymma, eller bara skippa allt planerande och gifta sig nu. Skippa festen och allt, och istället ha en middag i sommar med familj och vänner. Men så får jag dåligt samvete för hur vi har peppat alla inför bröllop. Hur alla ser fram emot det och så blir det inget.
Jag vet varken upp eller ner i allt det här och hoppas på att kanske någon här kan förstå mina tankar. Kanske även hjälpa mig att reda ut dem.