Någon fler som planerar barn efter bröllopet?

Hej, vad roligt för er! Vi går i samma tankar och det känns jätte spännande. Vi gifter oss i juli och vi tänkte väl påbörja äventyret rätt snart också.

Jag ser verkligen fram emot att påbörja bebisverkstaden. Vi har pratat om det väldigt mycket hemma under åren och har kommit fram till att när vi gift oss så är vi redo att försöka.

Ju närmare det kommer, desstu större blir längtan efter barn. Hoppas det går bra för alla er andra!

Tänk på att fortsätta äta folsyran ett tag om det inte sker på en gång. De rekommenderas att man äter 3 månader innan man börjar försöka och sen fortsätter. =)
Hoppas det blir en bebis fort =)

Jag känner mig också nervös. Känns så overkligt att jag planerar att gifta mig och skaffa barn och att bröllopet sker i år och att jag kanske är mamma om 1 år!

Jag har inte riktigt kunnat låta bli att kolla på babycenter hur jag har det med ägglossning varje månad. =P. Jag sitter också och kollar på massa bebis saker, det är så svårt att låta bli! Jag vill precis som dig också att den här vintern bara ska ta slut någon gång så jag kan få gifta mig och bli gravid hehe.

Det tog mig väldigt många år att komma fram till att jag ens ville ha barn, först när jag träffade Jimmy som jag insåg att jag ens ville ha barn och tillsammans har vi kommit till insikt att vi vill ha familj. Men vi har pratat om det i över ett år tror att det är därför vi känner oss redo. Vägt för och nackdelar och pratat om varför vi vill ha barn och hur vi ser på en familj.

Jag har också alltid sagt att jag vill vara gift innan jag skaffar barn. Vet inte varför men jag vill vara gift i alla fall.

Lakinna: Ibland känner jag likadant. Vissa dagar längtar jag så jag håller på att gå under och sen vissa dagar gör man något kul men sambon eller vännerna och känner mig då inte alls redo för barn

Jag håller verkligen med dig! Jag har alltid haft svårt att förstå argumentet "Nej, gud nej jag är inte redo för att gifta mig ännu, det är så bindande" ofta sagt att personer som har barn. Hur kan man tycka att det är mer bindande att gifta sig än att skaffa barn?

Det känns som att folk skaffar barn utan att tänka sig för. Som att det är ett impuls köp på tuggumi. Missförstå mig rätt, jag vet att alla älskar sina barn hejdlöst oavsett hur dom blev till! Men att folk inte längre verkar tänka längre än den där lilla gulliga bebisen. Tre år senare var det as jobbigt, för att förhållandet sprack, pengarna räcker inte till och man har aldrig "egen tid" längre. Som sagt, jag säger inte att det här gäller alla. Men jag har många i min närhet som gjort den resan trots att vi var flera stycken som sa " Är du verkligen säker på att du är redo för det här. Jag menar du känner ju knappt pappan i frågan, ni har ju bara varit tillsammans 6 månader plus att du precis börjat plugga"

SJÄLVFALLET (!) får alla göra precis som dom känner för. Men om man varit tillsammans 5-6 år och har två barn är man inte då redan väldigt bunden till personen för all framtid?

En skilsmässa är tuff ja, men då kan man gå igenom de, dela upp sakerna och aldrig mer se varandra, men har man barn är man ju verkligen bunden, då kommer du för alltid behöva ha kontakt med ditt ex på ett eller annat sätt.

Nej, här på BT har jag heller aldrig sett det resonemanget. Men jag har hört det sååå många gånger!!

Agusti13: Vi har fått höra samma sak (vi är 25 och 28) varför ska ni gifta er så tidigt? Ska ni inte vänta lite, varför har ni så brottom?
Jag har mest viftat bort det med tanke på att vi varit ett par i 3 år när vi gifter oss och inte alls anser oss speciellt "unga". Men ett par bekanta/vänner har sagt att vi borde vänta med bröllop det är ju faktiskt SÅ stor grej och så bindade. Det härliga i kråksången är att jag fått den åsikten av tjejer som skaffade barn när dom var mellan 18-22!!!

Kom inte och säg att vi är "för unga" eller har brottom. Vi är för fasiken vuxna som har tagit ett gemensamt beslut att dela livet med varandra. Om något har vi inte haft brottom utan är väldigt klara på varför vi vill ingå äktenskap och vad det innebär. Det är exakt likadant som vi lever idag, fast vi har samma efternamn och är juridiskt budna till varandra. Jag tror inte vårt förhållande kommer vara speciellt annorlunda efter att jag blviit "fru" istället för "sambo/fästmö"
Det känns som att livet förändras LIIIIITE mer än så när man skaffar ett barn.

Nej men gör man inte med barnen som med allt annat? Du tar brödrosten och jag toastern. Jag tar tvillingpojkarna så tar du dottern och hunden. Va bra då har vi rett ut det, tack för den här tiden!

Skämt å sido, har man barn tillsammans är man för alltid budna till varandra genom barnen (om inte då ena föräldern skiter i det och går under jord) men vi förutsätter att båda är "normala" kärleksfulla föräldrar som vill vara i barnens liv.

Visst att båda föräldrarna kan ordna kalas osv osv. Men barnen kan ju inte fira sin student två dagar för att päronen inte pratar, ha två bröllop, i framtiden ha flera dop. Har man barn som man har gemensam vårdnad om behöver båda parter vara med för att skaffa nytt pass, ja ni vet vart jag vill komma. Även om man inte pratar med varandra kommer man vara i varandras liv.

Är man gifta utan barn eller för den delen "bara lever ihop" och sen separerar behöver man inte om man inte vill se personen någonsin igen.

josvi558 skrev 2013-01-29 13:57:03 följande:

Haha, ja då har man verkligen lyckats om de blir bebis och bröllop på samma gång på fyllan =P Men jag håller med dig, man "råkar" inte gifta sig med någon en sen, blöt fredagkväll. Ett bröllop är ju utan tvekan något genom tänkt och planerat.
Om man inte gifter sig bara sådär i kommunhuset av juridiska skäl, men även där har man ju faktiskt tänkt till och två personer har frivilligt bestämt sig.

Undra hur många pappor det finns där ute som inte gavs ett val?