Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 21:35

86 svar

Viktstress inför bröllopet... =(

Jag har alltid varit lite mullig. Men jag har alltid trott att inför bröllopet, då SKA jag gå ner i vikt och bli så fin som jag vill bli. Nu fick vi barn för inte så länge sedan, så det är inte längre lika lätt att komma iväg och träna osv som förut och inte heller lika lätt att laga bra, nyttig mat. Ofta blir det lite snabbare mat och det har blivit mycket godsaker också för tröttheten.

Jag tänker på min vikt varje halvtimme, hela dagarna, varje dag. Det är jobbigt för mig och det är jobbigt för min sambo som får stå ut med en missnöjd och bitter flickvän. =(

Vissa säger att man, efter att man fått barn, struntar i sin vikt och utseende och bara tänker på sitt barn. Visst tänker jag på mitt barn, men jag är inte nöjd med hur jag ser ut så jag tänker på det ofta, både hur missnöjd jag är och hur jag skulle vilja se ut på bröllopsdagen.

Vad ska jag göra?
Ska jag låta det bli som det blir, alltså om jag går ner lite i vikt så är det en bonus? Eller gå in helhjärtat?
Jag tränar 2 gånger i veckan och tränar lite hemma vissa dagar också, plus barnvagnspromenader såklart. Jag har dragit ner på socker och fikabröd, jag vet inte om jag kan göra så mycket mer...

Jag vill göra nåt, men vad.....
Är det nån som känner lika eller har något råd?
Är det någon här som inte varit helt nöjd med sin vikt men ändå haft en underbar bröllopsdag?

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 22:07

#3

Tack för ditt svar.
Det var just det jag ville höra. Att man ÄR världens finaste på sin bröllopsdag!

Jag kan tillägga att du var jättefin på dina bilder. Och självklart är det viktigaste att ens kille blir ens man och att man får fira med nära och kära.

Vad mycket hemskt du varit med om. Styrkekramar! Känner igen mig i lite av det du skriver. Har varit med om lite saker, men inte alls lika illa som för dig. Men sådana saker gör det inte lättare att gå ner i vikt och tycka om sig själv. I och med bröllopet och vikthetsen har en del andra saker kommit upp som jag bör bearbeta så kanske att jag ska börja där.

Jag har varit rädd för att ångra att jag inte kämpade mer med vikten innan bröllopet så jag slipper se bilder som jag är missnöjd med. Men samtidigt kanske jag kommer se glädjen i våra ögon och då spelar ingenting annat nån roll.

Jag antar att vi båda hittat rätt partner nu, och kanske är det starten mot ett bättre liv.... med eller utan viktnedgång...

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 22:09

#4

Amandizzen skrev 2013-01-28 22:05:45 följande:

Först måste du ändra tankesätt! Man styr i princip ALLT med sina tankar.. Försök att bara tänka positiva; *Jag fixar det här! * Jag ska ner till min målvikt! * Jag ska bli den vackra bruden som bilden i mitt huvud visar! Så gnäll aldrig negativt om dig själv.. Det blir bara sämre! Byt sätt o leva! Visualisera dina drömmar! Läs boken "The Secret"

Absolut, det stämmer det du säger! Det hjälper inte att vara bitter.
Ibland kan jag tänka att jag ska göra mitt bästa och blir det positiv skillnad så är det bonus, annars har jag i alla fall gjort mitt bästa (i min situation just nu. Utan barn är det lite lättare att lösa tränings och matbiten)

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 22:16

#9

Amandizzen skrev 2013-01-28 22:11:53 följande:

Du fixar detta! Det blir början på något nytt! Lycka till!

Tack, lite pepp är ju aldrig fel! =)

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 22:18

#10

TheD skrev 2013-01-28 22:12:56 följande:

Ta trappor, längre barnvagnspromenader och sen när snön är borta - börja jogga med vagnen, parkera bilen längre bort och gå sista biten, kliv av bussen en eller flera hållplatser tidigare, regelbudna måltider med två-tre mellanmål... Men sluta med "jag måste-stressandet"..för det hjälper inte. Använd barn som redskap vid benböj, bröstpress osv. En hälsosam viktnedgång är inte quick-fix ;)

Precis vad jag tänkt. Jag är INGEN springmänniska, men till våren ska jag jogga lite. Snabbare och enklare än att gå på gym. Träning hemma med barnet gör jag redan, men tycker inte jag ser nåt resultat. Löpning och annan fettförbränning tror jag på!

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 22:20

#11

Chicita skrev 2013-01-28 22:14:26 följande:

Den bästa assecoaren du kan ha är ett leende.
En sönderstressad brud ser inte alls lika vacker ut som en lycklig brud.
Även om den sönderstressade är väldigt mycket smalare, har en dyrare klänning osv...

Om du är lycklig på din (Er) dag så kommer det att synas. Och då spelar inte några kilon roll.
Ska du gå ner i vikt så ska du göra det på ett sunt sätt och för att du behöver det. Inte för att du ska gifta dig...

Och Tack

Så sant. Och det tog låång tid att gå upp i vikt, så då måste det ju få ta lång tid att gå ner. (då menar jag inte gravidkilon utan kilon som smög sig på under hela barn och ungdomen)

Tur det finns folk man kan peppa och bli peppad av. Sambon förstår inte riktigt det här han... =)

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 22:35

#13

Tack för dina svar Chicita!
Hela grejen är nog att jag trodde jag skulle ha ett år till på mig att göra nåt åt vikten. Men nu bestämde vi oss för att gifta oss redan denna sommar och det är jag glad för. Att vänta ett år till bara för det verkar lite noskigt, i alla fall enligt mig.

Min sambo är underbar på att peppa mig att träna och ge komplimanger. Men han förstår inte riktigt det här psykiska med att vara missnöjd med sin kropp. Och ibland är vi dåliga på att låta bli godsaker... =)

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 22:46

#16

Anonym (Fia) skrev 2013-01-28 22:40:36 följande:

Hej!

Jag förstår precis vad du känner. Har själv kämpat med min vikt sen jag var liten och så länge jag kan minnas har jag varit missnöjd med min kropp. Fick ätstörningar under tonårsperioden för att jag inte ville vara tjock längre. Gick ner i vikt för att jag svälte mig själv och fick en helt rubbad självbild. Som tur var hann jag aldrig bli sjukligt smal men samtidigt fick jag inte tillräckligt med hjälp för att hantera min ätstörning.

Började att gå upp vikt igen när jag träffade min nuvarande fästman (över 9 år sen), flyttade 20 mil för bo med honom i en annan stad. Vantrivdes i början och längtade hem, vilket resulterade i att jag tröståt.
Under mina första år som sambo gick jag upp massor i vikt... när jag vägde som mest (110 kg) blev jag gravid!
Klarade av graviditeten utan problem men märkte att min BM va extra noga med att kolla mina värden...

Behöver jag tillägga att jag hatade att se min kropp i spegeln? Intalade mig på nått konstigt sätt att jag inte alls blivit större (hur lyckas man?) Ingen i min omgivning sa nånting. När vår dotter var 6 månader stötte jag på LCHF. Träffade en läkare som tipsade mig om detta. Det är det bästa som har hänt mig i min vikthistoria.
Har nu gått ner 25 kilo (fortfarande lite kvar), börjat träna 2-3 ggr i veckan och fått en rejäl skjuts i självförtroendet
. Väldigt sällan sötsugen (vid pms ibland) men det bästa är att jag har kontroll!
Tänk dig att du tittar dig i spegeln och känner att "fan, jag är rätt het ändå" haha.
Så mitt tips till dig är... testa LCHF. Mina värden är lysande (jaaa, kolesterolet oxå) och jag har en ork som jag aldrig haft förut. Och för att ta död på fler fördomar, jag äter inte Mer kött än folk omkring mig. Jag äter nog egentligen mer miljövänligt än många av dom.

Ger dig gärna tips och råd.
//Fia

Tack för alla tips. Jag är sån som äter mycket när jag är nere, ledsen eller glad och ska fira, alltså typ jämt! Så jag har mycket svårt att låta bli sötsaker. Vid pmsoch stressade dagar är det också lättare att äta onyttigt. Jag är mycket skeptisk till LCHF, men skulle kunna tänka mig att dra ner på kolhydrater och öka proteinintaget. Äter du inga kolhydrater alls? Frukt och grönsaker måste jag få äta, som mellanmål om inte annat, för jag tycker jag är hungrig jämt. Inte konstigt när man bär på en bebis nästan jämt =) Hur gammal är ditt barn nu?

Anonym (ledsen)

Äldre 28 Jan 23:34

#20

Håller med om allt ni säger.

Å ena sidan ska man tycka om sig själv som man är. Så där måste jag jobba med min självkänsla, som hamnat i botten av olika orsaker.
Å andra sidan ska man se ut på ett sätt som man mår bra av. Jag har ingen övervikt som är ohälsosam så, men utseendemässigt så skulle jag må bra av att gå ner lite i vikt, inte bara till bröllopet.

Men som sagt, sakta men säkert, då det tog lång tid att gå upp kilona.

Fia: jag är nyfiken faktiskt. Ska läsa på lite mer. Kommer nog aldrig äta enligt helt LCHF, men kanske åt det hållet. Äter myket socker och kolhydrater idag, och av det blir jag som en pms-häxa jämt usch =)

Anonym (ledsen)

Äldre 29 Jan 11:46

#26

Grodprinsens brud skrev 2013-01-29 09:57:26 följande:

Under hösten kom jag igång ordentligt med viktväktarna online.. För typ 200 kr/månad får man tillgång till en bra matdagbok med alla (nästan) livsmedel i och man behöver liksom inte "tänka själv" på samma sätt som förr. MAn behöver inte räkna, inte sitta på möten och sådant.. Perfekt att hålla koll på sitt intag.. Jag gick ner drygt ett kilo i veckan... N u måste jag ta tag i det igen eftersom jag haft två omgångar med halsfluss plus sjuka barn däremellan så jag har inte riktigt orkat men jag har hållt mig i alla fall..

Vi kan väl dra igång en viktklubb?

therese-brollopstankar.blogspot.se/

Låter toppen med viktklubb! Behöver inte vara nån träningshetsgrupp men peppgrupp för att välja sundare val och motionera mer! =)

Viktstress inför bröllopet... =(

INNEHÅLL