Viktstress inför bröllopet... =(

Jag vet att alla kan om de genuitn vill, punkt och slut.
Men visst är det svårare att hitta tid när man fått barn, det gäller att prioritera.
Kanske kan dammsugningen och att vika tvätt vänta tills imorgon så du kan ta en timme och träna idag?Det blir lite mer pusslande, men det går!

Sedan är det så här - börja på en nivå som känns bra för dig och är hållbar. Kanske gäller det att börja med enklare joggingturer med gå-jogga-gå-jogga intervaller för att sedan succesivt öka med gym eller ngt annat som du trivs med.
Styrketräning är bra för att det formar och stärker upp kroppen, det ska inte glömmas bort bara för att du vill förlora vikt. Det är viktigt att vara stark i kroppen, men varva med högintensiv träning som bränner fett, ex HIIT-träning, spinning eller långa löpturer. Men som sagt, börja i en nivå som fungerar för dig och din situation.

Vad gäller kost så debatteras det här om dietar hit och dit.
Mitt råd - ät vanlig nyttig mat, sådant du stoppar i ditt barn.
Undvik feta friterade rätter, ta lite mindre av ris/pasta/potatis och såser och öka på med grönt och kött/fisk.
Vi behöver äta allt men med bra format. Skulle du vilja ha hjälp med maten trots allt så rekomenderar jag viktväktarna. För allt handlar om "vanlig" mat, en allsidig kost och kalorier. Det är ngt du kan följa och som är hållbart.

Det är faktiskt bara så enkel som ren matematik och subraktion, kalorier in - kalorier ut = hur du ser ut och hur du mår.

Att jobba med sin självbild håller jag helt och hållet med om!
Men - bara för att man blivit mamma finns ingen ursäkt till förfall, att inte träna och få tillbaks sin kropp eller må bra!

Sikta på en rimlig viktminskning som ett delmål till bröllopet men sätt ett större mål längre fram.
Sedan är det bara att börja, ett steg i taget, i din takt. Fokuserat.Se till att ha stöd av familj och vänner, det är viktigare än man tror.

"Go hard or go home"

Lycka till!

Johanna78

Äldre 30 Jan 17:14

#41

Du ser - du har ju svaren själv

Tänk på att fettförbränninspass inte behöver vara mer än 20 min långa om du kör HIIT-träning! Superbra för oss småbarnsmammor med ont om tid! (Google på HIIT om du inte vet riktigt, men det går ut på att snabbt komma upp i pulsa, köra hårda men kortare intervaller i ett kortare format/pass. Tex att du sitter på träningscykel och trampar med arbetspuls, dvs lite lagomt jobbigt, men ändå så du tar i och får kämpa lite. Kör så i 30 sek för att sedan ge GÄRNET, ös på allt du har i 30 sek för att sedan gå tillbaks i arbetstempo. Funkar med jogging/löpning med!)

Är du hungrig jämt så äter du nog lite fel. Ät mättande mat, långsamma kalorier och ät mellanmål! Då slipper du sötsug och "hunger" för frukost - mellis - lunch - mellis - middag räcker och är helt ok så länge det är rätt på tallriken dessa mål!

Kämpa - du kan göra det - det ser jag mellan raderna!!!

Johanna78

Äldre 31 Jan 08:19

#53

Chicita skrev 2013-01-30 22:15:51 följande:

Nja, det är just det... Jag kan inte alls.
Den lilla motion jag får från dom korta promenader jag kan ta är inte träning så det räcker och jag kan inte gå längre, snabbare eller något annat som får det att bli mer motion.

Det här har många svårt att förstå.
Men man kan nog inte förstå det heller, om man inte känner någon som har lika stora problem som jag har.
Även dom korta promenader jag tar är mer än vad jag egentligen "får" göra. Jag har ett jobb där jag står och går hela dagarna... Vilket jag egentligen inte heller får göra.
Jag kommer antagligen att hamna i rullstol om några år om jag inte slutar göra mer än jag får. Men hellre det än att bli helt knäpp av att inte kunna göra något över huvud taget.
Min ortoped har sagt att jag inte ens får gå ut och gå med en hund om jag inte vill riskera steloperation. Och vad gör jag... jo skaffar en hund

Poängen var mer att man inte kan säga att andra visst kan, det är bara att ta sig i kragen liksom...
Alla kan inte, och det är inte bara att ta sig i kragen...

Det jag menade när jag skrev att "alla kan" så menar jag att alla kan utifrån sina förutsättningar och att börja på rätt nivå. Har man någon skada eller sjukdom som gör att man faktiskt rent fysiskt är handikappad så är det ju såklart inte så.
Då finns det heller ingen anledning för dig att ta åt dig - då du av medecinska skäl inte kan. Däremot kanske du kan rehabträna om du talar med läkare?
Du gör ju dina egna val med din hälsa som du själv skriver, och så är det ju för oss alla. Vi gör alla våra val, vad vi stoppar i munnen, hur ofta och när vi rör oss och hur ofta etc etc och det är också bara vi själva som får ta konsekvenserna...

Johanna78

Äldre 31 Jan 08:49

#55

Till dig trådstartaren - Skönt med stödet från din sambo!
Nu har du ju börjat resan!

Jag har också börjat min resa - kapat sockret... Ingen mer fikabulle och söta drycker. Så fort jag blir sötsugen tar jag ett tuggumi med fruktsmak eller ngn annan smak, kanske kan vara ett tips?

Saken är den att jag är inte "tjock" på det viset att folk skulle se mig som tjock, tvärt om.
Är 172 cm lång och väger 62 kg, men det pöser ut här och där, det "dallrar" lite varstans och det är sviterna från mina två graviditeter. Jag vill bli fast i kroppen igen, och dessutom upplever jag att det är mkt enklare att lägga på sig efter graviditeterna.

Det finns många som tittar på mig och undrar varför jag ska tänka på maten och möts ofta av höjda ögonbryn och oförståelse "du som är så smal".

Min kollega sa en smart och klok sak - "Det handlar inte om hur du egentligen ser ut - det är en trivselfråga, att du ska trivas med dig själv."

Lycka till alla där ute!

Johanna78

Äldre 31 Jan 13:27

#67

Chicita skrev 2013-01-31 10:00:24 följande:

Jag har gått på rehab. De enda övningarna jag får göra är typ att sitta på en stol och dra i det lättaste gummibandet. Och jag får inte göra övningarna fullt ut.
Jag får också stå ca 30 cm från en vägg med armarna strax under brösthöjd och göra "armhävningar"

Det är inte motion, det är terapiarbete

Det är läkarna som sätter stopp för mitt tränande. Jag vill mer än jag får. Och det är verkligen inte lätt för många att förstå.

Det jag vill få fram är att det inte funkar att säga att "alla kan om dom genuint vill. punkt slut"
För med det uttalandet säger du att det finns dom som tar sig i kragen och gör något, och dom som sitter i soffan och äter godis och tycker synd om sig.
Det spelar ingen roll hur mycket jag vill eftersom jag inte kan eller får.
Men nu ändrar du dig och säger att jag alltså inte ingår i "alla"?
Är inte "alla" verkligen "alla" utan bara dom som är friska?

Hade du skrivit "om man inte har några fysiska hinder så sitter det bara i viljan att sätta igång" eller något liknande så hade jag hållt med dig.
Men du räknar faktiskt in mig och många andra med fysiska hinder i det där lilla "alla". Oavsett om du menade det eller inte.

Ok, jag ber om ursäkt för mitt felaktiga ordval.
Dock kan jag då poängtera att det vore inkorrekt att använda din mening med, "om man inte har några fysiska hinder...." Det finns de med psykiska hinder som av olika anledningar inte heller kan träna fullt ut.
Nog om detta tycker jag, tråden handlade om ngt annat än ordval. Jag tror ändå att många förstod vad jag menade och jag ber om ursäkt om jag sårade dig. För nej, jag räknade inte in dig i "alla" då du av medecinska skäl inte kan träna mer än den rehabträning som du själv anser vara terapiarbete. Jag hoppas ändå att du kan hitta saker i vardagen som gör att du mår bra och trivs med ditt liv även om din kropp dessvärre inte tillåter dig att träna så som du önskar.

Viktstress inför bröllopet... =(

INNEHÅLL