Känner mig hemsk

blåbäret90

Äldre 3 Feb 00:27
11 svar

Återställ Anmäl

Känner mig hemsk

Hej där
Var tillsammans med en underbar kille i ca 6 år. Vi hade alltid roligt ihop, hade samma humor, tycke om saker och liknande. Men så började vi missförstå varandra ordentligt 2011, han lovade saker som han inte höll och lovade att ändra på det men inget hände. Det gjorde så jag började oroa mig mer och mer och till slut trodde jag knappt att han brydde sig om mig eller älskade mig så mycket längre. Det gjorde så jag blev gnällig så det blev rätt mycket bråk till slut, pappa blev sjuk i samma veva med så jag mådde inte så bra direkt.. Han trodde jag tyckte om att bråka till slut, vilket jag förstår om han trodde men så var det ju inte.

När det hållt på sådär i över ett år var jag ledsen och började kalla honom saker som jag mår dåligt för än idag, men grät efteråt för jag kände mig så elak. Sedan gjorde vi slut, men träffades lite efteråt i några månader, men han ville inte bli tillsammans då heller. Då var jag ännu mer ledsen och en kille råkade charma in sig hos mig på nåt vis, jag brukar aldrig vara lättfotad annars nämligen men brydde mig inte om någonting just då.

Tiden gick i alla fall och jag kände mig mer och mer vilsen, men försökte att inte tänka på det så mycket. Men det tog inte så lång tid förrän jag insåg att jag mådde skit och bröt med den nya också. Har fått reda på nu efteråt att han sprang med andra tjejer samtidigt men det berörde mig inget heller, vilket också bevisar en del tycker jag att det inte var några speciella känslor från min sida. Var väl mest att jag sökte efter kärlek nånstans när jag var så ledsen, minns knappt någonting.

Började må bättre senare när jag var ensam, hittade mig själv igen och blev stark på egen hand. Började tänka annorlunda om exet också och förstå varför han gjorde si och så förut då vi var tillsammans.. Chansade och skrev ett sms till honom efter nån månad och när han sa att det kanske fanns någon känsla kvar för mig nånstans därinne så blev jag så ledsen, för då förstod jag verkligen att det var jag som haft fel förr. Oroade mig om saker i onödan och trodde han inte älskade mig när han faktiskt gjorde det mer än vad jag trodde tydligen..

Känner mig som ett monster och elak, men man är väl inte mer än människa egentligen. Tycker om honom så mycket men känner mig som ett svin samtidigt när jag varit med en annan "mellan" även fast vi inte var tillsammans. Har gått över 4 månader sedan jag skrev det där smset nu och han kan inte prata med mig fortfarande, men vill inte bryta kontakten heller. Frågade om han ville ses någon gång, men han vet inte om han kan det ännu.

Vet inte hur jag ska göra, är jag så svinig som jag känner mig? Borde ge upp kanske, men samtidigt känner jag att hade inte detta hänt så hade jag nog aldrig förstått.. Sedan vill jag inte låta det rinna ut i sanden heller om det finns lite känslor kvar även efter ett halvår utan att pratat med varandra och båda försökt gå vidare. Tycker om honom så mycket fortfarande

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-03 00:31
Jag undrar mest vad jag ska göra alltså, vill inte diskutera om hur vi hade det förr. Skäms redan över inlägget som jag gör och hur det blev, men känner att det vore bra med åsikter från andra.. känns inte som det finns någon bättre där ute :(
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Känner mig hemsk
blåbäret90

Äldre 12 Feb 11:57
#4

Återställ Anmäl

Anonym skrev 2013-02-03 01:19:15 följande:
Tycker inte du ska känna dig svinig för att du var med en annan kille. Ni var ju inte tillsammans då. Och det kanske var ett nödvändigt steg i rätt riktning, för att du skulle vara säker på vad det är du vill egentligen.

Vi är inte mer än människor, vi gör alla misstag, sårar folk och blir sårade. Jag tycker inte att du ensam ska ta på dig ansvaret över det som hände mellan dig och ditt ex, man är alltid två i ett förhållande. Om det var en massa missförstånd mellan er så hade han minst lika mycket ansvar att reda ut dem som du hade.

Första steget mot en försoning kanske är att du måste börja med att förlåta dig själv? Jag vet inte alla detaljer men det låter som att du klandrar dig själv för allt som hände. Men om du vill gå vidare med ditt liv, med eller utan honom, så måste du börja blicka framåt och inse att du inte kan ändra det förflutna, däremot kan du påverka din framtid.

Jag tycker inte att du ska ge upp, utan försöka prata med honom och förklara allt detta och hur du känner nu. Sen får du vara beredd på att han kanske fortfarande är osäker eller inte vill bli tillsammans igen. Och om ni nu bestämmer er för att börja om på nytt med varandra, försök att inte älta det förflutna. Det mår ingen bra av. Fokusera på framtiden istället!

Önskar dig lycka till och hoppas du kan skriva och berätta hur det går!
Ja precis, känner så med. Han har fel syn på mig och fortfarande med tydligen, han tycker att jag är bestämmande, divig och försöker köra över honom och det har han tyckt sen 1½ år tillbaka. Under den tiden har jag förtvivlat försökt bevisa att jag inte är sån men förgäves verkar det som fortfarande. Han är envis som person och ger sig inte förrän han fått bevis på motsatsen och tycker att jag är sådan för jag skriver långa, förklarande meddelanden ibland och tar tag i problemen vi hade. Sa jag att jag behövde prata med honom för och fixa problemen så var jag bestämmande tydligen om han sa nej att han inte orkade, men jag ändå ville. Då lyssnade jag inte och så ignorerade han mig, så kände jag mig hemsk redan då.

Tycker problemet är så löjligt och onödigt egentligen, det är därför jag vägrar ge mig också med att försöka få han och förstå. Men när han sa samma ord till mig häromdagen så börjar jag ge upp ärligt talat och känna att han inte är värd min energi och kärlek.. Hur mycket jag än tycker om honom så börjar jag känna att jag inte gjort alla fel, jag vet bäst själv vem jag är och hur jag fungerar och HAN däremot borde lyssnat.

Min ork har inte varit den bästa denna månaden, så det har blivit en del ledsna sms vilket förvärrat situationen känns det som. Det är nog rätt kört tror jag, även om jag inte vill ge upp egentligen.. Jag har alltid varit en rätt blyg tjej som inte vågat skrika ut mina tankar ordentligt. Men då någon tror jag är en idiot sätter jag ifrån, inte annars.. Känns så hemskt att han tror så om mig, som om han aldrig kände mig.

Hatar allt som har med detta att göra.
blåbäret90

Äldre 12 Feb 12:04
#5

Återställ Anmäl

Anonym skrev 2013-02-03 09:59:17 följande:
Ska ni kunna ha en ny start, om han nu över huvud taget är intresserad av det, är att ni kan lämna det som varit. Ni kan inte ta med er gammal skit vidare, varken du eller han. Du kan inte älta andra sexpartners och kan absolut inte vänta dig att han ska prata ut om dina sexuella erfarenheter när det varit slut. Var och en måste ta ansvar för sitt och lämna det där det hör hemma. Du kanske inte heller är redo för att träffa honom igen?
Nej precis, det är sant. Man kan inte prata om det som hänt och det gör ingen skillnad heller. Är inte redo att träffa honom jag heller egentligen, känner bara att jag behövt det i vilket fall snart men tror aldrig det kommer hända tyvärr.
Anonym (Lejonet) skrev 2013-02-04 19:20:23 följande:
Du verkar tro att allt det som hande mellan er bara ar ditt fel. Jag tror inte det. Du sager att han lovade saker som han inte holl och detta gjorde att du kande dig osaker och svag. Det ar faktiskt hans fel ocksa att han bidrog till de kanslorna, och han kanske borde ha varit dar for dig mera nar din pappa var sjuk?

Sedan finns det manniskor som kan orsaka 50% av ett gral och sedan vagra delta i sjalva gralet. Jag var tillsammans med en kille for manga ar sedan som aldrig hojde rosten, som bara blev helt tyst, drog sig undan och tittade pa mig med stora ogon som om jag vore en galen haxa nar jag blev arg. Da kanske han hade gjort massor av saker som sarat mig och gjort mig upprord, men han kunde aldrig nagonsin erkanna att han hade gjort nagot fel alls, utan det vara bara jag som overreagerade, enligt honom.

Han later som en manipulativ otacking, men jag tror bara vi var sa galet olika att det aldrig hade kunnat funka mellan oss. Han fattade helt enkelt inte vad han hade gjort (det var ofta brutna loften har ocksa) sa nar jag ville veta hur han tankte, tyckte han att jag "startade brak". Och ja, jag kastade saker pa honom och svor at honom. For det ar sa svart att prata med nagon som ar helt oemottaglig for vad man forsoker saga. Sa frustrerande.

Ar du helt saker pa att det inte var sa mellan er ocksa? Var det verkligen bara du som hade fel, hela tiden?
Precis, men det känns som allt var mitt fel bara och ställer jag en snäll fråga som t.ex. hur mår du eller något annat så svarar han bara på det han vill, det för jag inte ska "bestämma över honom" som jag skrev i inlägget ovan. Han säger inte så mycket precis som du säger där, lyssnar mest men han erkänner han gjort fel också men han säger bara att han inte är skyldig att svara på mina frågor eller prata, för jag varit dum och sårat honom. Men att jag gick ett jäkla år och grät flera gånger i veckan är det inget snack om? Pappa blev sjuk samtidigt och jag hade på det andra problem också som tog min energi, hade social fobi som jag är frisk från nu.

Men det roliga är att träffar man honom och pratar är han helt annorlunda än vad han är genom text eller så, mycket mer förstående.. Han skyddar sig bara nu för jag sårat honom vilket han sagt. Lite löjligt nästan
blåbäret90

Äldre 12 Feb 12:31
#6

Återställ Anmäl

Hela inlägget låter patetiskt egentligen, att en så liten sak kan bli så stor till slut..
blåbäret90

Äldre 12 Feb 20:14
#10

Återställ Anmäl

Jo men kunde han säga saker rätt ut så vore det ganska skönt.. inte ge mig ett kanske som såklart håller hoppet uppe när man inte ens tittar åt någon annan killes håll.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Känner mig hemsk

Känner mig hemsk

INNEHÅLL