Får man vara ledsen över att bebisen i magen inte är en flicka?

Hej,
vill bara säga att jag känner igen mig i det du skriver... jag är gravid med vårat första barn och har väl alltid tänkt att jag ska få en flicka. Tror att jag omedvetet var inställd på det och det blev därför lite av en chock på UL när det var en kille. Eller rättare sagt så blev det en chock att jag blev så ledsen och besviken. För jag hade liksom inte reflekterat över det, i mitt huvud så var det en tjej i magen liksom och jag hade inte alls funderat över att jag skulle kunna bli besviken heller om det inte var det. Tror det hemskaste var just den där känslan av att man kände sg besviken på en sådan "futtig" grej när barnet mår bra! Att ens eget lilla knyte i magen inte duger... ja man känner sig verkligen som sämst på jorden när man får sådana känslor!

Men jag diskuterade det lite i någar trådar på FL och fick höra att många kände så och då kändes det efter ett tag mycket bättre. Bara genom att släppa ut "spöket" och sätta ord på sina tankar så blev det lättare att handskas med dem. Tror att det är väääldigt vanligt att man har sådana där känslor, men också att de går över efter ett litet tag. För nu är jag så förväntansfull att få lära känna lillkillen! Du kommer också att älska lillebror över allt (ja förutom ettan då...) när han väl kommer!