När jobbet strular..

Jag vet att detta absolut inte har något med bröllop att göra, men behöver verkligen skriva av mig nånstans innan jag blir galen på riktigt.

Vill ni komma med konstruktiva förslag och kommentarer så gärna... Men återigen, detta har egentligen INGENTING med bröllop att göra...

Jag jobbar inom en statlig myndighet som är mycket hierarkisk har jag fått höra, och nu även uppleva... Jag har jobbat där i ca 14 månader och det har varit en riktig berg-och-dalbana...

Jag har en tjänst som är delad på två. Så på 50% ska jag jobba med teknik och på 50% ska jag jobba med utredningar... En fördelning som fungerat sådär, vilket min närmaste chef också är medveten om. Ofta har det blivit ett tryck på båda delarna som legat på 100% och jag har inte hunnit med. Till följd av detta höll jag på att gå in i väggen och fick sjukskriva mig på halvtid en månad. Men jag brinner verkligen för mitt jobb och ville tillbaka, så efter den månaden återgick jag på 100% även om jag kanske inte var redo för det.

Så för en vecka sedan blev jag inkallad till avdelningschefen (chefens chef) och han förklarade för mig att han inte anser att jag fungerar som utredare. Han angav 3 skäl till varför, och när jag bemötte hans skäl så lyssnade han inte på mig... Utan han hade redan bestämt sig för att han tyckte att jag skulle jobba heltid med teknik..

Jag blev helt förstörd och sedan dess har jag ifrågasatt allting jag har gjort.

Jag talade lite kort med min chef om detta häromdagen, och han sa att han inte delade den uppfattningen, men på grund av att det saknades folk så behövde jag jobba heltid med teknik.. Vilket enligt mig är en helt annan sak. På mitt jobb verkar det som om man blir förflyttad så är det bara att acceptera det, så med andra ord, från och med måndag jobbar jag med teknik.

Det betyder att jag nu håller på att avveckla all min utredning och av den anledningen så kom jag till att tala med avdelningschefen igår... Han verkar dock stå fast vid sin åsikt om att jag ska jobba med teknik för att jag inte fungerar med utredning, inte på grund av att jag behövs där.

Så nu vet jag inte ut eller in... Jag älskade mitt jobb... Utredningsbiten är mitt drömjobb sedan 10 år tillbaka och jag har verkligen varit överlycklig över att jag fått jobbet...

Men nu? Ska jag ställa chefen och chefens chef mot väggen? Jag vill INTE jobba med teknik, jag tycker inte det är utvecklande och jag trivs inte med de uppgifterna. Att göra det på halvtid vilket ingick i min anställning är en sak, men inte på heltid.

Dessutom får jag inte klara besked på hur länge... Min närmaste chef säger 6 månader, medans chefens chef sa att det blir löpande prövning.

Det är ingen idé att ni säger åt mig att gå till facket, för de är verkligen tandlösa och kan inte göra något... Tyvärr..

I dagens läge så känns det på ett sätt att jag ska vara lycklig att jag har jobb... Och nån sa åt mig att "jobbet är ett sätt att finansiera fritiden".. Men är det verkligen så? Ska man inte trivas på jobbet??