Längtar så otroligt
Hej,
Jag tror jag bara behöver skriva av mig. Att man planerar barn är inget man vill prata om högt med nära och kära om det (Peppar peppar) inte skulle gå vägen.
Men jag pratar nog hål i öronen på min sambo snart. Missförstå mig rätt han vill också och längtar också. Men jag kan inte beskriva känslan riktigt.
Vi har pratat om att börja försöka om ett par månader. Vi gifter oss i juli och jag vill inte vara höggravid på bröllopet. Men jag längtar så jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Vi har pratat om barn ett par år men bestämde för 1 år sen att vi skulle börja försöka strax innan bröllopet, nu är det bara ett par månader kvar men emellan åt har jag sån längtan att jag inte kan tänka på annat. Längtan efter att få pluss på stickan, vara gravid och framförallt ha en liten bebis i mina armar, mitt barn!
Är jag konstigt? Är det någon annan än jag som kan känna den här enorma längtan efter barn? Efter familj?
Jag längtar inte bara efter en bebis utan efter att vara en familj, jag kan fantsiera om hur mina barn kommer och väcker mig på julaftons morgon.
Hur jag och min kille går hand i hand med våra barn på sommar semestern.