Vill ha barn men vi studerar.

Ett rätt smart alternativ är ju att ta en paus i sina studier och jobba upp sin SGI under ett år. Vad ni än kommer att jobba med så ger det ju enormt mycket bättre föräldrapenning än vad lägsta nivån gör.

När jag kom till absolut sista tänkbara klinik som kunde hjälpa mig att kunna bli gravid var jag 32 vid första mötet och då tyckte de att jag var förhållandevis ung :) så visst har du ett par år till på dig men det *blir* svårare ju äldre man är.

I slutänden är det ert beslut men skillnaden mellan att ha en hyfsad ekonomi och en som ligger på bottennivå påverkar så mycket mer än bara vardagsekonomin.

Lycka till!

Klart du kan göra vad du vill men någonstans handlar det också om vilka förutsättningar du vill att att ditt barn ska växa upp med. Jag hade inte många kursare som hade barn (en) och skrev i ett annat inlägg att med järndisciplin och långa dagar på förskolan så gick det.

Ekonomi är mer än kronor och ören. Det handlar också om hur mycket tid du har möjlighet att ge ditt barn, hur långt du kan sträcka ut f-ledighet, om din treåring ska gå heltid på förskola för att dina dagar sedan länge är slut eller om du kan skarva med f-penning i åratal.

Men en bra början är väl att först ta reda på vilka slags problem du har och hitta rätt specialist....

Det funkar inte när jag ska klippa citat så det här ska vara ett svar på daniiels inlägg.

Javisst, de fletsa treåringar går på förskola. Det jag ville poängtera var att ekonomin påverkar långt upp i barnets liv. Kanske får man ett barn som älskar att vara på förskolan 730 - 1730, kanske inte. Om ens ekonomi inte tillåter att man tar ut få dagar för att kunna spara till framtida behov så har ens barn inget val, oavsett vad som passar honom/henne eller inte. Är dagarna slut har man inga möjligheter att ha rätt att vara ledig under lov, alla dessa extra dagar eller som vi, välja en skola där föräldrarna förväntas vara en del av skolan.

Föräldraledighet är så mycket mer än barnets första arton månader. Hade jag fått bestämma hade jag önskat att föräldrar till skolbarn kunde ta ledigt och vara med sina barn i skolan ibland. Eller bara överlag spendera mer tid med sina ungar, det tycker jag är en bristvara i dag. Den som kom på uttrycket kvalitetstid när man pratar om barn borde få pisk.

Till anonym: Jag tror inte att det handlar om superkarriärer - vad nu de kan vara - eller inte utan att man försöker planera överhuvudtaget. När min pojke var liten hade jag ut 42% i f-penning jmf mot vad jag tjänade eftersom jag inte tog ut sju dagar i veckan. Klart som sjutton att man måste prioritera annorlunda men det kom ju knappast inte som en chock, räkna ut och planera f-penning kan man ju göra långt innan bebisen är där. Och dyra vanor, de är ju inget måste någonsin.

Så svar på inlägget om barnfattigdom. Det är verkligen inte "endast" upp till föräldrarna om vi ska slippa barnfattigdom eller inte, det måste till extremt mycket mer revolutionerande förändringar än så. Sluta löneförhandla i % och istället i kronor för att så småningom jämna ut skillnader mellan mäns och kvinnors löner, se till att vårt fantastiska utbildningssystem verkligen är till för alla och inte bara för barn till akademiker, att människor verkligen fattar vad valfrihet innebär, att man inte har en enda marginaliserad grupp, att barn som behöver hjälp får det långt tidigare än i dag etc.