Vi är oroliga och bekymrade för en kollega

Du ger väldigt många olika exempel på saker som jag gissar har kommit upp vid vanliga fikarastdiskussioner. Hur har du bemött det hittills?

Jag uttryckte mig slarvigt. När hon har berättat om dessa händelser, vad har ni sagt då? Alltså, vad säger ni överlag tänker jag?

Om jag blir lite ställd eller inte rikitgt vet vad jag ska säga i en situation kör jag med några säkra kort "hur menar du då", "nu hänger jag inte riktigt med, kan du inte förklara är du snäll". Ibland är det ursvårt att försöka gissa sig till vad folk menar, om de egentligen berättar en massa konstigheter för att någon ska reagera öht eller om de faktiskt trivs med en tillvaro man själv tycker känns direkt knäpp. Ber man dem prata vidare tycker i vart fall jag att det är lite lättare.

Vet du inte alls vad du ska göra eller tycker att hela situationen känns för besvärlig att ta i så kan du alltid försöka prata med HR eller företagshälsan om ni har någon sådan. Om det sen visar sig att du har haft helt fel och att hon egentligen är supernöjd med sitt liv så tja, då är det sämsta som kan hända att du får säga ursäkta jag missförstod. Men hellre det än att stå och titta på och göra ingenting, man har ju hellre fel i dessa lägen inte sant?

Hoppas att det går bra!

Åh så sant detta med att folk lägger sig i helt oväsentliga saker samtidigt som de kan vara helt blinda och döva när det handlar om allvarliga saker. En av de sakler jag kan bli riktigt sanslöst irriterad över när tidningar intervjuar gamla lärare och grannar till någon som begått grova brott t.ex. och folk säger "jamen redan när han var liten så blabla". Jaha, och vad gjorde ni då...?

I jobbet har jag kanske genom åren gjort ett tiotal orosanmälningar genom åren. Jag vet inte vad som hänt efteråt eller om jag har haft rätt eller fel men det spelar ju mindre roll. Hellre har jag fel och får en skitförbannad förälder efter mig än att långt senare komma på att jag hade rätt men inte gjorde ett skit.