snälla hjälp mig svärmor är psykiskt sjuk & nu är vi osams vi ej leva
Nu vet jag inte vad det var för påhopp hon skrev till dig i första smset, men jag hade personligen aldrig skrivit "Och det ska komma från din käft?" till min svärmor. Jag hade nog istället skrivit lugnt och sansat att jag inte accepterar sådana påhopp och att hon kan höra av sig när hon lugnat ner sig och vill prata med mig som en vuxen människa till en annan. Då hade du framstått som den mer mogna och då hade du också kunnat påvisa till din fästman att det inte alls är NI som bråkar, utan att det är hans mor som bråkar med dig.
Men alla är vi olika och jag vet som sagt inte vad hon skrivit till dig som kanske gjort att det brustit för dig! Så jag dömer inte ut ditt agerande.
Men du kan nog tyvärr inte förvänta dig att din fästman ska bryta helt och hållet med sin mor, förr eller senare måste du ha med henne att göra... Har ni barn eller funderar på att skaffa barn? Säkerligen kommer din fästman vilja att barnen träffar farmor!
Det bästa vore om din fästman kan prata med sin mor och tala om för henne att du mår väldigt dåligt av hennes påhopp och att hon borde be om ursäkt! Och kan han inte göra det, ja då vet jag inte! Jag skulle ta väldigt illa upp om min fästman inte åtminstone kunde prata med sin mor och tala om för henne att hon borde be om ursäkt till mig, om hon kallat mig för diverse otrevligheter!
Om ni ska gifta er eller inte kan ingen här på forumet tala om för dig, men om ni har det bra i övrigt så skulle i alla fall inte jag lämna min fästman för ett tjafs mellan mig och hans mor. Då får ju hon som hon vill uppenbarligen, eftersom hon anser att du förstör hennes son och att han har det bättre utan dig.