Mustikka skrev 2013-03-14 22:26:55 följande:
Ni bråkar pga mamman säger du, men varför inte bara strunta i henne?? jag menar han har alltid sin mamma och du behöver inte ha kontakt med henne om ni inte kan komma överens med varandra. Hur arg jag än skulle vara på min svärmor skulle jag aldrig kunna säga att hon inte får komma på bröllopet. Om hon inte alls är vid er sida varför skulle hon då komma på sin sons bröllop? Och i allförmodan att hon skulle vilja komma så skulle om jag var i din situation bara välkomnat henne, hon är trots allt hans mamma. Det du har med henne kan man lägga vid sidan om.
Precis!
Har själv inget bra förhållande med min svärmor och träffar dem så lite jag kan. När jag och min sambo träffades så hade hon stora åsikter om saker i vårt förhållande, hon till och med sa inför mig att då får han flytta hem igen..... paff blev jag. Hon hade åsikter om han han flytta hem till mig, vi bodde på samma gata. När vi skaffa vårt första gemensamma boende så hade hon åsikter igen, bara sådant som påverka henne inte oss eller vår blivande familj då jag var gravid. Trodde det skulle bli bättre när vårt barn föddes och jisses då börja allt......
Skulle prompt vara den första på sjukhuset, tusen presenter till bebisen. Varje gång sambon varit hemma hos dem hade de handlat saker som vi inte önskat. När sambon sa ifrån för jag blev illa till mods att hon alltid skulle handla massa så tyckte hon att det var hennes rättighet som farmor. Bebis var inte gammal när svärmor första gången fråga om hon fick HA bebis, jag amma fortfarande!! De hälsar i stort sett aldrig på när jag är hemma (inte mig emot). Hon går emot allt vi säger, vad hon vill göra är det som räknas. Tyvärr har det inte blivit bättre med åren.
Hon har alltid bara sagt "pikar" till mig aldrig inför sin son. När jag berättat för honom vad hon sagt och bett honom ta det med henne så har hon alltid bara urskuldrat sig med var inte så jag mena... Så jag misstolka alltid vad hon mena.... eller inte. Vårt förhållande har varit gungit pga henne och efter några års förhållande så förstod sambon äntligen att varför skulle jag förvränga vad hon sagt. Då tog han mitt parti, han hade det svårt för det i början då han är "hennes lilla pojke".
Så summan av sumarum är att jag träffar svärmor och svärfar (han är inte bättre än henne) så lite jag kan, blir när någon fyller år, jul osv.... Mår dåligt när barnen ska sova över där men de har rätt till sin farmor. Sambon förstår mig och begär inte att jag ska följa med, men han tycker det är dåligt att de enbart hälsar på när jag inte är hemma. För de har ju mage att gnälla på att de aldrig hälsar på oss!!!
Så mitt råd är strunta i din svärmor, att hon ber om ursäkt får inte dig att må bättre. Du vet ändå inte om hon ärligt menar det eller inte då kommer du bara fundera på detta i stället. Du kommer inte heller kunna släppa när attackerar hon dig nästa gång, vilket förhoppnings vis inte händer.
Be din sambo prata med henne och varna att kan hon inte bete sig på bröllopet så blir hon portad.
