snälla hjälp mig svärmor är psykiskt sjuk & nu är vi osams vi ej leva

Det var inte så jag menade heller. Alla har vi varit med om jobbiga saker och tro mig, mitt liv har inte heller varit en dans på rosor! Alla här inne har med största sannolikhet varit med om både det ena och det andra som har påverkat oss, skadat oss och gjort oss ledsna. Alla har vi jobbat för att idag leva lyckligt och vara där vi är nu.

Du måste nog sluta vända på allting som skrivs till dig. Du får det att låta som att vi attackerar dig och vill dig illa. Bara för att de åsikter och synpunkter vi ger inte stämmer överrens med dina så betyder det inte att folk vill dig illa.

Om du vet att man kan ta sig igenom alla jobbiga situationer borde du väl kunna se ljuset i tunneln och även lösa den här dispyten?

Genom att du skriver som du gör känns det ännu mer som att du söker medhåll i din fråga. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att höra att du varit med om så mycket hemskt i ditt liv! Men använd dina erfarenheter till det bättre istället för det sämre.
Du skriver att du vet att man inte kommer en millimeter utan en fight, men samtidigt så väljer du att låtsas som att din egen svärmor inte existerar istället för att lösa konflikten. Du är otroligt motstridig i allt du säger.

Om du har erfarenhet av hur det är att ingen ställer upp när man mår dåligt borde du inte vilja ställa upp för din svärmor då som helt uppenbarligen mår dåligt nu?

Ibland behöver man titta utanför sina egna känslostormar och fundera på vad som är bäst för fler än en själv och vad som gör mest nytta på ett långsiktigt perspektiv.

Jag är ledsen att du tolkar det som att jag är emot dig och vill dig illa, det är inte min mening. Däremot kan jag inte hålla med om hur du har valt att lösa situationen. Jag kan inte tala om för dig hur du ska agera däremot läser jag forum för att hitta råd och lämna mina synpunkter, vilket är precis det jag gör.

Jag hoppas verkligen att du hittar en väg ur den onda spiralen du har verkat fastna i.