snälla hjälp mig svärmor är psykiskt sjuk & nu är vi osams vi ej leva
Min bror har dyslexi.
Han kan stava väldigt väldigt illa.
Men om han skriver att livet är skit och han vill dö. Så menar han inte att livet är rätt bra och att han ska gå och köpa pizza snart *typ*.
Dyslexi = man har svårt att stava.
Grattis Syrran blir kanske till Gratis Syran
Han skriver ju fortfarande det han menar, även om bokstäverna inte hamnar på rätt ställe varje gång eller om det fattas någon bokstav eller det blir någon extra.
Så passionsblomman har en bra poäng där.
Din dyslexi har inget med att göra när du skriver en sak - och sen ändrar dig och blir arg för att vi inte förstår att du menar tvärt om mot vad du skrev från början.
Du använder det här forumet som någon sorts sopkorg där du kan dumpa ur dig allt som gör dig ledsen och upprörd och når någon försöker hjälpa dig så förstår dom inte för ingen kan ha varit med om liknande saker.
Ingen har mått så dåligt som du eller haft så ont som du eller så elaka föräldar / svärföräldrar som du osv.
Men det här är ett forum och om du skriver här så måste du acceptera och tåla att folk skriver tillbaka.
Och folk kommer inte bara skriva sånt du vill höra.
Du kommer få råd (även om du inte ber om det - för det är som sagt ett forum där man diskuterar och ger råd) och du kommer få mothugg.
Du kommer även att få några som hejar på dig, som hoppas dig allt gott i livet. Men som inte tar på sammetsvantarna och klappar dig medhårs hela tiden.
Försök tänk dig att de som kommenterar gör det för att dom vill dig väl.
Det här är faktiskt ett ovanligt snällt forum. Och om man försöker hålla det i minnet så är det oftast lättare att inte gå i taket för vänliga råd och ta dom som påhopp.
Jag skulle inte ta av min tid för att svara dig om jag inte ville dig väl.
Men varje gång jag svarar dig så svarar du tillbaka väldigt argt och spydigt och jag hade egentligen bestämt mig för att inte svara mer.
Hoppas att jag kanske når fram till dig denna gång.