21-dagars utmaning, någon som är med?

Jag skulle också vilja vara med, men jag fyller år om två veckor och kommer inte kunna hålla mig borta från att äta något gott då :) Men jag är med ändå, på villkor att jag får fira att jag är ett år närmare att bli urgammal!

Jag har börjat leta ursäkter till att inte vara med redan nu, det känns inte bra. Båda förslagen på grupper sträcker sig över min födelsedag, och då har jag sagt att vi ska fira eftersom jag nästan fyller jämnt. Eller vad 25 kan räknas som :P
Dessutom diskuterade vi godis under lunchen på jobbet, så allt jag kan tänka på är att gå på Ica och köpa en påse med vad som helst och äta hela själv. Min sambo och jag har slutat flera gånger tidigare, men vi trillar dit igen så fort det blir en liten motgång, typ en av oss blir förkyld, jag har mensvärk och är gnälligare än någonsin eller vad sjutton som helst. Vet inte om jag faktiskt slutat helt i tre veckor tidigare. Det borde ju vara en motivator. 

Skulle vilja gå ner typ 10-15 kilo innan vi gifter oss nästa sommar. Jag har sagt till min syster att jag ska vänta med att titta på klänningar tills jag gått ner lite, och eftersom hon är mest peppad av oss två så har hon blivit min PT/SD. Personliga tränare kombinerat med slavdrivare, alltså. (Är det en tillfällighet att det är samma förkortning som posttraumatiskt stressyndrom tror ni?!) 

Jag ska absolut göra ett försök! Men med tanke på att jag har mina två bästa vänner liggande i frysen (Ben&Jerry's, inte massmördarvarning :P) så känns det som att det kommer krävas mycket viljestyrka. Bara att veta att jag har något hemma som bara ligger och väntar känns jobbigt. För mig och min sambo är det samma sak. Det är dessutom jag som ska planera, handla och gärna laga maten också eftersom min sambo anser sig vara handikappad i köket. Jag har jobbat i flera år på att förklara att han visst kan laga mat, man behöver inte äta pizza bara för att man är hungrig, men det tar tid. 
Tidigare har vi kört med ett matschema, att man har ett tema för varje dag i veckan - soppa, kyckling, fisk etc. Det gör att det blir lite lättare när det är dags att laga mat, att man inte står där och ska tänka medan man är hungrig. Då blir det lätt snabbmat. Jag ska försöka komma igång med ett sådant igen, med recept färdiga så att min gubbe kan vara kock medan jag är på jobbet och sliter för brödfödan :) 

Jag tränade i måndags, först ett entimmes pilates-pass och sedan en halvtimme på gymmet eftersom min syster inte tyckte att pilates var träning. Så jag har ont i mina sneda magmuskler och mina triceps. Jag visste inte ens att det kunde göra ont i bara de musklerna!
Igår syndade jag, åt ute med min sambo och en kompis. Så min utmaning börjar idag :) Det känns bättre att börja en dag senare än att börja med att misslyckas... 

Måste dessutom fundera på om jag ska posta mina mått här när jag är större nu än jag någonsin varit tidigare. Typ sådär 10 kilo större...  

Jag får gå hem och damma av badrumsvågen då. Bokstavligt talat. 
Min kusin och jag mätte oss för någon vecka sedan, och då hade jag ett midjemått på 80 cm. Har alltid haft jättesmal midja med timglasfigur, men efter de senaste 15 kilona (som smög sig på under en depression) så känner jag mig inte som ett timglas längre. Snarare en gammaldags väckarklocka. 
Diskuterade vikt med min sambo igår som sa att han tycker kvinnor är finast när de trivs med sig själva. Diplomatiskt och så, men han vet att jag inte trivs med att mina favoritkläder ligger längst in i garderoben för att jag inte får på mig dem. Har ett par jeans jag hade jämt när vi träffades, nu tror jag inte att jag får dem över fötterna ens :P 

Det har inte gått så bra med att låta bli det söta (om någon ställer hembakta wienerbröd framför mig kan jag inte säga nej!) men med träningen har det gått väldigt mycket bättre än förväntat! Jag kör med stegräknare och tävlar tillsammans med mina jobbarkompisar, så det är svårt att smita undan med motionen :) Till och med min stackars sambo har blivit tvungen att ta promenader med mig. Han skulle ha blivit släpad till gymmet också om det inte vore för att han halkade och förstörde sin handled när han skjutsade mig till jobbet en morgon... 

Jag köpte en OBH Nordica för något år sedan, och den fungerar jättebra. Den är dessutom fin att ha framme  http://www.obhnordica.se/personv%C3%A5gar-95.aspx?ProductID=2622 ¨
Tror jag lyckades hitta den på rea på Mediamarkt eller något sådant. I början var jag lite nervös för att använda den eftersom den är i glas, men nu har det gått över. Håller den för min sambo som är 197 cm och liiite tyngre än mig (tack och lov för det) så håller den garanterat för mig! 

Mitt enda problem är siffrorna den visar Det går inte ställa om den så att den visar fem kilo mindre heller. Brutal sanning är allt den kan. 

På tal om det har jag inte lyckats över huvud taget med att låta bli socker i helgen. Satt hemma och deppade eftersom vi inte kunde åka till mina föräldrar när min sambo fick en superförkylning med jättehög feber. Han tyckte jag skulle åka själv, men jag kunde inte lämna honom ensam hela långa helgen med 39 graders feber bara för att få åka skidor.
Så vi åt godis och såg film istället. Tog en promenad med min kusin ena dagen och igår bestämde jag mig för att det var nog med elände, gick på gymmet och tränade en timme.

Insåg dessutom att det bara är två månader kvar av min visstidsanställning, och jag ska gå/lunka Blodomloppet sista dagen med jobbet. Så det är mitt mål. Fram till dess ska jag låta bli socker, lägga om kosten och träna regelbundet. Jag är så illa tvungen för mitt träningskort är via jobbet, så om jag ska träna måste jag passa på! Då kanske jag kan ta ut all "åh herregud jag blir snart arbetslös-ångest" på träningen istället för på min stackars karl. (Som för övrigt ska skaffa träningskort så fort han blivit frisk och börja följa med mig och träna!) 

Igår lämnade jag in cykeln på service, så från och med fredag kommer jag kunna cykla istället för att ta bussen till jobbet. Det kommer göra stor skillnad på min dagliga motion. 
Idag har jag extrem träningsvärk i benen sedan gymmet i måndags. Jag hade noll och ingen träningsvärk efter förra gången, så jag tog i lite extra nu. Det gav resultat, kan jag ju meddela... Lyckades gå på Ica och handla utan att köpa godis fast jag var hungrig dessutom! Magen sa ja, hjärnan sa nej och min syster som jag hade i telefon skrek nej

För mig har det inte gått så bra som jag hade önskat. Motionen går relativt bra, men sedan ett snöoväder drog in i helgen och täckte all asfalt med 10 cm snö (som blev snöslask ganska omedelbart) har jag tappat allt sug för att vara ute och röra mig. Bara att ta den lilla promenaden till gymmet känns omänskligt jobbigt. 
Men jag ska skärpa mig nu, för nu har jag fyllt år, ätit tårta och konsumerat alkohol så det räcker fram till sommaren  
Dessutom ska sambon lösa träningskort idag, så nu får vi peppa varandra och träna tillsammans. Han har varit galet vältränad förut, men jag har börjat före honom den här omgången Så tävlingen är inledd! 

Jag litar inte riktigt på min våg heller, bara för att jag vet att jag rent naturligt pendlar ganska mycket i vikt beroende på var i menscykeln jag befinner mig. Men måttbandet kan ju inte ljuga 9 cm på tre veckor är massor! 

Själv har jag fyllt år och firat med både tårta och alkohol, följt av bakispizza. Den cyklade jag dock till pizzerian och hämtade, så där fick jag faktiskt lite motion på köpet
Jag har inget bra svar på hur man ska göra, men jag tror på en långsiktig lösning där jag själv i alla fall kommer att låta bli godis, snabbmat och annat onyttigt, kombinerat med vardagsmotion och pass på gymmet några gånger i veckan. Men jag kommer fuska, det vet jag redan nu. Och det måste man få. Det är några kilon jag har för mycket, och det är ingen som sagt åt mig att jag borde gå ner i vikt. Däremot blev jag ombedd att gå upp några kilo för ett par år sedan - job well done, måste man ju konstatera...

Jobbet har en föreläsning om dieter nästa vecka, och jag funderar på att gå, bara för att höra vad de säger. Vilka är farliga, vilka fungerar, vilka är bara bluff och båg? Då kan ni få ett referat om ni vill!

Jag vägde mig i morse och mätte mig, och blev sjukt besviken. Ingen skillnad alls. Men jag mår bättre, och det är väl det jag får se som framsteg. Jag hoppar på omgång två med inställningen att jag INTE ska fuska lika mycket den här gången. Godis klarar jag mig utan, och resten också, det är bara min hjärna som inte förstår det.

Nu har i alla fall min sambo börjat träna, så vi gnällde ikapp över träningsvärken igår. Min syster som terroriserat mig angående träning sedan jag löste kort har nu börjat fokusera på min sambos träning istället. Det är skönt, jag får gå och träna mina "tråkiga" saker som pilates, medan de står på gymmet och lyfter skrot framför spegeln :-P

FrökenMäkelä, hur gör du när du tränar? Jag har försökt hålla igång och göra något varje dag, men jag tränar inte i ordets rätta bemärkelse. En promenad, en cykeltur och sedan två gånger i veckan på gymmet. Dels för att kroppen behöver vila, och dels för att jag inte har tränat tidigare (eller åtminstone på ganska många år) och behöver ha träningsvärk några dagar innan jag ger mig på nästa pass. 
Jag har dammat av cykeln och börjat ta den istället för bussen när jag ska till och från jobbet. Det inbillar jag mig kommer göra stor skillnad

Och tre glas juice är inte så farligt. Jag har större problem att hålla mig borta från eftermiddagsfikat på jobbet och att inte gå på Ica eller Hemmakväll och köpa godis och glass. Men hittills har det gått bra! 

Jag är lite rädd för att ställa mig på vågen eftersom jag är rädd att den inte kommer att visa några resultat. Det känns som att det borde ha blivit lite skillnad, men jag har ingen aning. Därför vägrar jag ställa mig på vågen alls. Här kryper kontrollmonstret inom mig fram, känner jag  

Min sambo är lite tvärtom. Säger jag att jag är sugen på något sött så fixar han något sött. Fast jag egentligen hade behövt höra honom säga att jag inte behöver socker mitt i veckan. Varje dag 

Jag har haft migrän sedan i söndags och känner mig som en zombie just nu. Det vägrar gå över och jag måste jobba ändå eftersom jag har helt sjuka deadlines... Det gör mig inte supermotiverad att låta bli allt onyttigt och träna. 

Fattar inte vad som är fel på mitt huvud. Har sluppit migrän i nästan två år, men nu är den tydligen tillbaka. Bläää. Har du några hemliga knep att dela med dig av för att bli av med den?

Jag funderade på att leta reda på någon liknande på jobbet, det ska tydligen finnas. Man måste bara veta var man ska leta Min sambo har blivit väldigt duktig på massage sedan vi träffades. Han petade på mina axlar igår och muttrade något om "spänd som en pianosträng, det där måste jag göra något åt", så jag ser med glädje fram emot det! 

Som jag pratade om förra veckan gick jag på ett seminarium om dieter och viktminskning i torsdags. Det var en dietist som höll i föreläsningen, och den korta sammanfattningen av 90 minuter är: 
* Tallriksmodellen är bäst och bör kombineras med 60 minuters motion om dagen. Då räcker lätt motion.
* De nyare dieterna, till exempel LCHF och GI med minimal andel kolhydrater fungerar som viktminskningsmetod över kort tid, men det finns inga studier på vad de innebär på lång sikt. Potentiellt kan de leda till hjärtkärlsjukdomar och cancer.
* Pulverdieter ger viktminskning på kort tid men kan leda till att man lägger på sig mer vikt än man tappat när man börjar äta vanlig mat igen.

Kort sagt är det allra bästa man kan göra att lägga om kosten på lång sikt, och att äta av alla kostgrupper (fett, protein och kolhydrater) men det finns så klart bra och dåliga varianter att äta av inom de olika kategorierna. En GI-variant av tallriksmodellen borde fungera finemang, med långsamma kolhydrater. Och om man äter mer grönsaker men fortfarande äter av alla kostgrupper så mår man allra bäst.

Blev inte så jättekort, men det är vad jag lärde mig i alla fall  

Jag vägde mig i slutet av förra veckan och hade gått ner typ 0,5 kilo. Det var deprimerande, kan jag ju meddela. Men samtidigt så vet jag att jag behöver ta det långsamt och ändra en vana i taget. Nu har jag börjat träna (och hunnit bli sjuk), så nästa steg är att sluta med godis och läsk. 
Eftersom jag i perioder haft problem med mat och slutat äta känns det som att jag inte ska mixtra för mycket med själva ätandet. Det känns visserligen bra att gå ner tio kilo på några veckor, men det är inte alls bra. Så jag ska fira mitt halvkilo med att bli frisk, sedan fortsätta träna två gånger i veckan och äta god mat i lagom mängd :) Skillnaden i cm verkar för övrigt vara noll och ingenting. Men det är så det går när man "bara" fuskar på helgerna 

Hej kära ni! Här har det varit tomt och tyst på sistone  Kanske lite för att grupperna tagit slut. Jag misslyckades fullständigt med mitt "låta bli godis, läsk och snabbmat" och tänkte att jag kan älska min kropp ändå, sedan gjorde jag ingenting. Nu inser jag att jag inte alls mår bra av det. Den lilla rutin jag hann få in gjorde stor skillnad för mig. 

Så om någon annan vill vara med mig så tänkte jag börja idag. Nu är det slut på småätandet och godissvullandet. Och läsken och snabbmaten. Och resten av det onyttiga också. 

Startvikt: För mycket. Inte så extremt mycket egentligen, men för mycket.
Midjemått: 81, tror jag.

Mitt mål är att röra på mig varje dag inte så mycket gå ner i vikt som att må bättre. Kilona på vågen spelar egentligen ingen roll, men nu börjar kläderna som jag kunde ha förra sommaren kännas trånga när jag plockar ut dem ur garderoben. Det är en väckarklocka.