Inlägg från: jimmyojennifer |Visa alla inlägg
  • jimmyojennifer

    Sexuellt utnyttjande som minderårig.

    Jag tänker inte skriva det här anonymt utan vara öppen med det. Även jag har blivit sexuellt utnyttjad och det är helt värdelöst.


    Känslor kan väldigt lätt bli blandade speciellt när man varit utnyttjad av någon som man egentligen borde älska helt gränslöst.
    Din bror är inte en av det bästa om han har utnyuttjat dig. Det spelar ingen roll hur många gånger han tog med dig till gröna lund, att utnyttja någon sexuellt är ett brott. Att du har bilden att du älskar honom och att han är en av de bästa bröderna som finns trots att han har utsatt dig för dessa saker visar bara på att du verkligen skulle behöva söka proffissionell hjälp och reda ut dina egentliga känslor.


    Att acceptera att man blivit utnyttjad sexuellt utav sin bror, tycka att han är världens bästa bror i övrigt och sedan vilja att han var med på bröllopet låter faktiskt inte helt sunt. Utan att leka låtsas psykolog låter det faktiskt som att du förtränger dina egentliga känslor och försöker få situationen att verka okej för dig själv för att du enklare ska kunna hantera det.


    Jag tycker att du ska söka hjälp och om du vill ha en relation till din bror och verkligen förlåta honom på riktigt, skulle ni nog behöva gå båda två och prata med någon om det som hände.


    Jag har kommit så långt att jag har förlåtit mig själv, jag har accepterat att det inte var mitt fel det som hände, men förlåta honom för det han gjorde, kommer jag nog aldrig klara. Jag tror inte på hämnd, det fysiska såren är sedan länge borta men att däremot förlåta någon för den typen av kränkning, det kommer jag aldrig klara av.


     

  • jimmyojennifer

    Fast du har ju rätt. Det handlar om att lära sig acceptera det som har hänt. Först när man tar till sig att det faktiskt är på riktigt kan man börja bearbeta vad man sedan känner kring det. Acceptans är en öppning för smärta och det är därför man gärna väljer att förneka händelsen eller förmildra omständigheterna.


    Jag gick i flera år och inbillande mig att jag hade velat, att jag faktiskt var med på det. Vilket inte alls är sant, det var en fullbordad våldtäkt.
    Men ju mer jag mantrade för mig själv att det hade varit ett ömsesidigt samlag blev det enklare att förtrycka smärtan.
    Men det låg i grund och botten och gnagde. Den underliggande smärtan gav min kropp andra fysiska åkommer som panikångest och klaustrofobi, som enbart grundade sig i den händelsen (fick jag reda på sedan i terapi) men under flera år gick jag runt och låtsades om att det var en enkel händelse precis som allt annat och inget jag behövde bry mig om, utan att vara medveten om hur mycket det påverkade mig.


    Att bli utsatt för övergrepp är något som tar tid att bearbeta och jag tror faktiskt man behöver hjälp att ta sig igenom det, eller det underlättar i varje fall.
    Jag tror att TS faktiskt skulle kunna ha en sund relation till sin bror så småningom, men jag tror att det behöver bearbetas. Som jag skrev tidigare, att säga att ens bror är den bästa för att han är kärleksfull och har tagit med en till gröna lund är ett väldigt enkelt sätt att förmildra vad han egentligen har gjort, för att det ska bli lättare att leva med händelsen.

  • jimmyojennifer

    Jag tycker inte att du ska hata din bror, det kan du nog aldrig göra. Det är så otroligt svårt att hata och det är ännu svårare att hata någon man egentligen älskar. Jag tycker att det är jätte bra att du får hjälp det betyder att du är villig att förlåta misstagen han gjort och att du vill jobba på den relationen syskon borde ha. Att vända ryggen åt en familjemedlem, hon illa dom än behandlat än är inte varken lätt eller rätt. Kvinnor som blir misshandlade i sina förhållanden, barn som blir utsatte eller som i ditt fall syskon som blir utnyttjade av varandra är extra känsligt. Att någon har gjort något grymt behöver inte betyda slutet. Allt beror på hur man hanterar det. Om din bror erkänt att han gjort fel och är villig att be om ursäkt för sitt beteende, se framåt och jobba på sina problem har ni möjligheten till ett sunt förhållande. Men jag kan inte hålla med om att han varit världens bästa bror för då hade han inte handlat som han gjort. Att han vill bli världens bästa bror genom att jobba på sina problem är en helt annat sak. Jag hoppas ni kommer ha en sund, hälsosam relation. Om du vill bjuda honom på bröllopet ska du göra det. Om du känner att ni har en relation idag där du är trygg med att han närvarar. Ingen kan säga åt dig hur du ska känna eller agera, de är din kropp, dina känslor och din bror. Älska honom för att han är en bror, men jag tycker nog inte att du ska förlåta hans handlingar. Förlåta beteendet, förlåta att han agerade fel och se framåt, men handlingen i sig är för mig oförlåtlig. Men som sagt, de kan bara du bestämma. Men själva handlingen i sig är grym. Däremot kan jag tänka mig att det finns bakomliggande orsaker som han behöver hjälp med för att komma över sitt felaktiga beteende.

  • jimmyojennifer

    Du skriver ingenstans om din bror faktiskt får hjälp med sina problem? Det är jätte bra att du bearbetar dina problem, men om din bror har utnyttjat ett barn sexuellt är det en sjukdom han behöver få hjälp med. Även om det är som du skriver att ni blir vuxna och han blir mindre dum mot dig behöver inte det betyda att han har kommit över sina andra problem. Att vara attraherad av barn är inget som bara går över, det kan lika gärna vara så att han faktiskt utnyttjar ett annat barn idag, eller att tankarna finns där och han ramlar tillbaka.


    Och svara nu inte att du vet att han inte är så, för det finns ingen vuxen karl som skulle erkänna att han är attraherad av barn, det bär man inom sig.
    Hans barns kompisar kanske sover över där? Jag får en obehaglig känsla i min kropp när det gäller sånt. En vuxen karl som tidigare har sexuellt utnyttja ett barn behöver massor med hjälp för att det inte ska hända igen.


    Jag säger inte lås in honom och släng nyckeln, men få hjälp med det.

  • jimmyojennifer

    Nej, jag håller med dig, man behöver inte vara uttalad pedofil för att man gör något och man kan även vara pedofil utan att sätta det i kraft.
    Men om man en gång har tagit steget över gränsen behöver man få hjälp oavsett vad det medicinska termen för beteendet är.
    Om du våldför dig på ett barn, en annan vuxen person, om du slår din partner eller sexuellt utnyttjar en annan person behöver man hjälp. Man kan inte växa ifrån en djupt rotad tanke att man är sexuellt attraherad av barn.


    Det är bra att han går och pratar med någon, för även om dom pratar om helt andra saker kan det vara en hjälp i andra destruktiva beteendemönster.


    Anonym (Utsatt) skrev 2013-03-27 12:11:54 följande:
    Det finns forskning på att de flesta som har utnyttjat ett barn faktiskt inte är just pedofiler. Man kan vara pedofil och faktiskt aldrig göra något.
    Sen kan det vara så att man antastar eller utnyttjar ett barn vid ett tillfälle eller flera tillfällen men inte vara pedofil i den i psykoloiska termer utan det är annat som gör att man tyvärr utsätter en annan person för dessa vidrigheter.
    Skillnaden mellan en pedofil och en förövare är att pedofilen alltid tänder på outvecklade kroppar.
    Min bror slutade med det han gjorde mot mig har nog flera orsaker. En var väl att han träffade en kvinna som han älskade, att han inte bodde hemma längre och när jag var 16 flyttade jag 50mil bort.

    Min bror har själv tagit kontakt med en psykolog för att han mår dåligt i sitt liv. Sen vad de talar om det vet inte jag.
Svar på tråden Sexuellt utnyttjande som minderårig.