Sexuellt utnyttjande som minderårig.

Jag har läst alla inlägg och givetvis tycker jag det är en fruktansvärd sak, fruktansvärda saker, som du blivit utsatt för. För alla som blir utsatta för liknande saker. Jag har själv inte blivit det och kan därför inte riktigt tänka mig in i situationen. Det är lätt då att sitta och tänka "Om det var jag, om det var min bror..", men egentligen har man ju ingen aning om hur man skulle reagera, agera, tycka och tänka i en liknande situation.

En sak jag undrar över, är vad du har skrivit ovan här. Du skriver att övergreppen började när du var ca 2år och höll på tills du var 16år, att han var 12år när det hela började, så han borde ju då ha varit 26år när övergreppen slutade. Du skriver att han var ett barn när det började, och det är ju sant, men han var ju långt ifrån ett barn när det hela slutade. Under flera år var han en vuxen människa som definitivt kan och bör hållas ansvarig för sitt otroligt felaktiga beteende.

Du skriver också att han har stöttat dig och hjälp dig under åren, vilket är jättebra, det är vad ett syskon bör göra! Jag kan dock inte låta bli att tänka att sveket i samband med övergreppen han utsatt dig för är större ändå? Att du inte känner så, det har jag ju förstått, men som utomstående och som inte har någon erfarenhet som sagt, så är det väldigt svårt att förstå hur man inte kan anse att förtroendet är förbrukat när man utsatt någon för det han utsatt dig för.

Vad säger era föräldrar?; om dom vet om det. Vad säger din blivande om det? Nu läste jag ju att hon stöttar dig i ditt beslut om att ha din bror med på bröllopet, men i övrigt? Din dotter? Hon vet att hon inte ska vara ensam med din bror, vet hon varför och vad tycker hon om vad han utsatt dig för? Hon kanske är för ung ännu, men om du låter människor som gör sådant som han gjort vara i din dotters liv så.. ja. Andra människor i er närhet?